Märk äfwen detta. Detta är också en outsäglig tröst. Detta är
den andra stora hjelp, som wi behöfwa mot synden. När wi först fått
syndernas förlåtelse, behöfwa wi ock nåd till syndernas aflåtelse. Och
äfwen den will Herren sjelf gifwa: Han helar alla dina brister. — Så
sannt som Han har förlåtit dig alla dina synder, så sannt som du har
werkligt annammat denna förlåtelse och är ett Guds barn och i förening
med Frälsaren och således har den Helige Ande, lika så sannt har du
ock ett sådant sinne, att det är din högsta angelägenhet och önskan att
blifwa fri från de brister, som widlåda dig, och att ingenting är dig
en swårare plåga än dina egna swagheter och synder — ja, märk detta:
ett sådant sinne, att dessa dina brister äro din swåraste plåga!
Har
icke detta sinne åtföljt din tro, så wet du icke ännu, hwad den sanna
tron är. Om du ock mycket erfarit och förstår alla stycken i nådens
ordning och nu tror, att du har tron, så är dock din tro ännu blott
en sjelfgjord inbillningstro, om du icke beswäras af dina egna brister
mer än af något annat ondt på jorden.
Skriften säger uttryckligt:
"De som äro andliga, de äro andligen sinnade;" och "hwilken icke har
Christi Ande, han hör icke Honom till". Men det är omöjligt, att
den, som har Christi Ande, icke skulle tänka på att warda helig och
Christus lik, ja, hafwa deruti sin djupaste angelägenhet, samt i samma
grad lida af bristerna. Ty omöjligt kan Christi Ande wara i frid och
enhet med köttet; och lika omöjligt är, att köttet, sjelfwa den syndiga
naturen i oss, kan wara ense med Anden. Hwarföre ock Paulus om
sig sjelf bekänner: "Jag har lust till Guds lag efter den inwärtes
menniskan (det nya kreaturet i oss, som är födt af Gud); men jag ser en
annan lag i mina lemmar, som strider mot den lag, som är i min
håg, och griper mig fången uti syndens lag."
Men för det andra fordras ock, att wi rätt förstå, hwad det är,
att Herren helar wåra brister. Många mena, att det innebär, att wi
skola helt befrias ifrån dem, hwarigenom wi skulle snart wara alldeles
rena, såsom Christus war, och såsom wi skola wara i himmelen. Men
icke så. Detta är willfarelse. Herren skall wäl för hwar gång hela
wåra brister och andliga sjukdomar, men de kunna alltid igen återkomma.
Ware ingen säker! Wi hafwa sett, att Paulus måste alltid känna en
lag i sina lemmar, som stridde mot lagen i hågen och stundom grep
honom fången.
Nej, här tillgår det likasom med det lekamliga
helandet. I det lekamliga kan en menniska alltid igen snafwa, falla,
stöta sig, skada sig, eller eljest blifwa sjuk, och Gud har aldrig gifwit
oss någon trygghet deremot; men i dess ställe har Han uppfyllt jorden
med läkemedel samt gifwit oss läkare att hela allehanda krankheter. Så
ock här. Gud gör oss aldrig på jorden fria från alla brister, men Han
will sjelf städse wara wår läkare, såsom Han säger: "Jag är Herren
din läkare!"
Christi kyrka är på jorden endast ett stort sjukhus, der
hwar och en har sina krankheter. Du skall ingen enda helig finna, som
icke har någon särdeles brist att dragas med. Och derjemte äro wi
alldeles för wanmäktiga att göra oss fria derifrån; ty om det stode i
wår makt, skulle säkert hwarje christen genast göra det. Då är det wår
enda tröst, att Herren will sjelf wara wår läkare och beständigt hela
alla wåra brister. Såsom ock här icke står har helat, liksom det en
gång wore så gjordt, att det aldrig mer behöfdes, utan här står helar
hwilket sker och skall ske beständigt.
Och detta gör Han på det sättet,
att Han först straffar, bedröfwar, slår och dödar wår gamla menniska;
och sedan, när wi ropa om nåd, åter tröstar, hugswalar och upprättar
oss och gifwer oss då ett nytt uppsåt att wandra warligare. Han säger
sjelf tröstligen: "Sen I nu, att jag allena är det. Jag kan döda och
lefwande göra, jag kan slå och kan hela."
Tag sjelfwa David till
exempel härpå. Utom smärre hwardagsbrister, föll David stundom i
swåra andliga sjukdomar: Den ena gången i en oren lusta, så mäktig, att
han tog sin nästas hustru; och si, Herren slog honom, men helade honom
ock. Den andra gången i högmod, så att han derföre räknade sitt
folk; och si, Herren slog honom, men helade honom ock. Då sjöng han
denna psalm: "Lofwa Herren, min själ, den dig alla dina synder
förlåter och helar alla dina brister."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar