"Om du med din mun bekänner Jesus, att han är Herren, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, så blir du salig." (Rom. 10:9)

Här sägs uttryckligt att du blir salig genom detta enda: Om du i ditt hjärta tror och med din mun bekänner Jesus, att han är Herren och är uppväckt ifrån de döda. Så nära och bestämt given är saligheten i "det ordet om tron". Fattar du blott detta i ditt hjärta, så att du på ett levande sätt tror på Jesus och bekänner Honom, både såsom "Herren", kommen ifrån himmelen, och även såsom din fullkomlige Frälsare, "uppväckt ifrån de döda", så blir du salig.

Men låt oss väl märka, att då aposteln vill uttala den stora försäkran: Du blir salig, anger han här först ett utmärkande tecken på den äkta tron och även en i vissa avseenden nödvändig utövning av denna tro. Och tecknet på den saliggörande tron är, att du genom denna blir en Jesu vän, som ur hjärtats fullhet bekänner honom och söker att befrämja hans rike. Men bekännelsen blir också en nödvändig utövning av tron, så sant den levande tron alltid i hjärtat föder dels en inre lust och drift att tala om Jesus, som nu blivit dess skatt, dels ett kärleksnit om hans ära och om själars frälsning.

Och att med bekännelsen här menas detta fria, levande uttryck av hjärtats tro, inte någon sådan bekännelse som kan vara endast munnens, eller den ifrån barndom inhämtade och i templet efterstavade, vilken bekännelse också alla otrogna kan frambära — det förstår vi genast. Ty först vet vi att Skriften alltid menar det allvarligt med vad hon talar, att när Skriften talar om en saliggörande tro eller bekännelse det alltid menas den levande tron och den sanna bekännelsen, då "munnen talar det, varav hjärtat är fullt". Men dessutom har aposteln här uttryckligt tillagt de orden "och tror i ditt hjärta". Se, om en sådan bekännelse talas här, att du "tror i ditt hjärta" och därför talar; såsom redan David säger: "Jag tror, därför talar jag."

Och vad bekänner då den troende själen om Jesus? Att han är Herren, säger aposteln. Detta är det första, vi måste tro och bekänna, nämligen att den så djupt föraktade, marterade och dödade Jesus är "Herren av himmelen", är "den, som av Gud är tillskickad till en domare över levande och döda". Ja, i det enda, att Jesus är Herren, ligger allt det som vi tror och bekänner om hans person och väsen, och som vi inte utan Anden rätteligen kan tro och bekänna; varom apostelen säger: "Ingen kan kalla Jesus Herre, utan genom den Helige Ande." Om en sådan bekännelse talar här aposteln, en som kommer av Andens verk i själen; ty genom Andens upplysning kan vi redan av hjärtat tro vad en gång alla tungor ska bekänna, att Jesus Kristus är Herren, Gud Fader till ära.

Men den troende själen bekänner ännu ett viktigt stycke om Honom. Och vilket är detta? "Att Gud har uppväckt honom ifrån de döda." I denna korta bekännelse om Kristi uppståndelse innefattas allt vad den troende själen behöver till sin fulla trygghet och salighet. Vad aposteln här säger att en salig själ tror och bekänner, nämligen att Jesus "är Herren", och att "Gud har uppväckt Honom ifrån de döda", innebär då allt vad den saliggörande tron omfattar. Det är således till saken detsamma, som eljest helt kort heter, "tro på Jesus", "ha Sonen", "äta hans kött och dricka hans blod". Och om en sådan tro på Kristus vittnar ju hela Skriften, att "var och en, som tror på Honom, skall inte förgås, utan få evinnerligt liv". Så blir du salig.

Betänkom dock vad det ordet innebär — salig! "Så blir du salig!" Kan jag bli salig, evigt frälst och salig i Guds himmel? Vet jag någonting säkert om den saken? Det är dessa frågor, som borde göra oss vår text övermåttan viktig. Här talar aposteln så, som vore det alldeles visst och avgjort vem som ska bli salig. Så är det också. Aposteln säger bestämt, att om du är en sådan bekännare, som endast av hjärtats tro livas att bekänna din Frälsare (då du även alltid har flera tecken av samma levande tro), så är det avgjort, att "du blir salig". Nu endast några år eller dagar i jämmerdalen, så är du inne i Guds eviga salighet!

Ja, så alltför stort det än är, måste det ändå sägas: Det är i allt Guds ord alldeles avgjort, att så sant du intill änden lever i denna tro på Jesus, att du endat av tron livas att också bekänna honom, så är du en av dem, som en gång ska stå på hans högra sida och inbjudas att besitta det rike, som är oss tillrett ifrån världens begynnelse. Märk på det eftertryck varmed aposteln i denna vers brukar ordet du, du, din mun, ditt hjärta. Han ger därmed varje läsare anledning att gå till sej själv med den frågan: Är jag en sådan troende? Är i min mun denna bekännelse, som här omtalas? Brukar jag tala om Kristus, och det bara av mitt hjärtas tro? Vi har just så stor visshet om saligheten, som det är sant och verkligt att vi i vårt hjärta tror på Jesus och med vår mun bekänner honom.

Den som nu här bekänner att Jesus Herren är,
och tror uti sitt hjärta vad Herrens ord oss lär:
att Gud uppväckte Sonen, är fri ifrån sitt fall
och leva för evigt han skall.

"Om du med din mun bekänner Jesus, att han är Herren, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, så blir du salig." (Rom. 10:9)

Här sägs uttryckligt att du blir salig genom detta enda: Om du i ditt hjärta tror och med din mun bekänner Jesus, att han är Herren och är uppväckt ifrån de döda. Så nära och bestämt given är saligheten i "det ordet om tron". Fattar du blott detta i ditt hjärta, så att du på ett levande sätt tror på Jesus och bekänner Honom, både såsom "Herren", kommen ifrån himmelen, och även såsom din fullkomlige Frälsare, "uppväckt ifrån de döda", så blir du salig.

Men låt oss väl märka, att då aposteln vill uttala den stora försäkran: Du blir salig, anger han här först ett utmärkande tecken på den äkta tron och även en i vissa avseenden nödvändig utövning av denna tro. Och tecknet på den saliggörande tron är, att du genom denna blir en Jesu vän, som ur hjärtats fullhet bekänner honom och söker att befrämja hans rike. Men bekännelsen blir också en nödvändig utövning av tron, så sant den levande tron alltid i hjärtat föder dels en inre lust och drift att tala om Jesus, som nu blivit dess skatt, dels ett kärleksnit om hans ära och om själars frälsning.

Och att med bekännelsen här menas detta fria, levande uttryck av hjärtats tro, inte någon sådan bekännelse som kan vara endast munnens, eller den ifrån barndom inhämtade och i templet efterstavade, vilken bekännelse också alla otrogna kan frambära — det förstår vi genast. Ty först vet vi att Skriften alltid menar det allvarligt med vad hon talar, att när Skriften talar om en saliggörande tro eller bekännelse det alltid menas den levande tron och den sanna bekännelsen, då "munnen talar det, varav hjärtat är fullt". Men dessutom har aposteln här uttryckligt tillagt de orden "och tror i ditt hjärta". Se, om en sådan bekännelse talas här, att du "tror i ditt hjärta" och därför talar; såsom redan David säger: "Jag tror, därför talar jag."

Och vad bekänner då den troende själen om Jesus? Att han är Herren, säger aposteln. Detta är det första, vi måste tro och bekänna, nämligen att den så djupt föraktade, marterade och dödade Jesus är "Herren av himmelen", är "den, som av Gud är tillskickad till en domare över levande och döda". Ja, i det enda, att Jesus är Herren, ligger allt det som vi tror och bekänner om hans person och väsen, och som vi inte utan Anden rätteligen kan tro och bekänna; varom apostelen säger: "Ingen kan kalla Jesus Herre, utan genom den Helige Ande." Om en sådan bekännelse talar här aposteln, en som kommer av Andens verk i själen; ty genom Andens upplysning kan vi redan av hjärtat tro vad en gång alla tungor ska bekänna, att Jesus Kristus är Herren, Gud Fader till ära.

Men den troende själen bekänner ännu ett viktigt stycke om Honom. Och vilket är detta? "Att Gud har uppväckt honom ifrån de döda." I denna korta bekännelse om Kristi uppståndelse innefattas allt vad den troende själen behöver till sin fulla trygghet och salighet. Vad aposteln här säger att en salig själ tror och bekänner, nämligen att Jesus "är Herren", och att "Gud har uppväckt Honom ifrån de döda", innebär då allt vad den saliggörande tron omfattar. Det är således till saken detsamma, som eljest helt kort heter, "tro på Jesus", "ha Sonen", "äta hans kött och dricka hans blod". Och om en sådan tro på Kristus vittnar ju hela Skriften, att "var och en, som tror på Honom, skall inte förgås, utan få evinnerligt liv". Så blir du salig.

Betänkom dock vad det ordet innebär — salig! "Så blir du salig!" Kan jag bli salig, evigt frälst och salig i Guds himmel? Vet jag någonting säkert om den saken? Det är dessa frågor, som borde göra oss vår text övermåttan viktig. Här talar aposteln så, som vore det alldeles visst och avgjort vem som ska bli salig. Så är det också. Aposteln säger bestämt, att om du är en sådan bekännare, som endast av hjärtats tro livas att bekänna din Frälsare (då du även alltid har flera tecken av samma levande tro), så är det avgjort, att "du blir salig". Nu endast några år eller dagar i jämmerdalen, så är du inne i Guds eviga salighet!

Ja, så alltför stort det än är, måste det ändå sägas: Det är i allt Guds ord alldeles avgjort, att så sant du intill änden lever i denna tro på Jesus, att du endat av tron livas att också bekänna honom, så är du en av dem, som en gång ska stå på hans högra sida och inbjudas att besitta det rike, som är oss tillrett ifrån världens begynnelse. Märk på det eftertryck varmed aposteln i denna vers brukar ordet du, du, din mun, ditt hjärta. Han ger därmed varje läsare anledning att gå till sej själv med den frågan: Är jag en sådan troende? Är i min mun denna bekännelse, som här omtalas? Brukar jag tala om Kristus, och det bara av mitt hjärtas tro? Vi har just så stor visshet om saligheten, som det är sant och verkligt att vi i vårt hjärta tror på Jesus och med vår mun bekänner honom.

Den som nu här bekänner att Jesus Herren är,
och tror uti sitt hjärta vad Herrens ord oss lär:
att Gud uppväckte Sonen, är fri ifrån sitt fall
och leva för evigt han skall.

"Om du med din mun bekänner Jesus, att han är Herren, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, så blir du salig." (Rom. 10:9)

Här sägs uttryckligt att du blir salig genom detta enda: Om du i ditt hjärta tror och med din mun bekänner Jesus, att han är Herren och är uppväckt ifrån de döda. Så nära och bestämt given är saligheten i "det ordet om tron". Fattar du blott detta i ditt hjärta, så att du på ett levande sätt tror på Jesus och bekänner Honom, både såsom "Herren", kommen ifrån himmelen, och även såsom din fullkomlige Frälsare, "uppväckt ifrån de döda", så blir du salig.

Men låt oss väl märka, att då apostelen vill uttala den stora försäkran: Du blir salig, anger han här först ett utmärkande tecken på den äkta tron och även en i vissa avseenden nödvändig utövning av denna tro. Och tecknet på den saliggörande tron är, att du genom denna blir en Jesu vän, som ur hjärtats fullhet bekänner honom och söker att befrämja hans rike. Men bekännelsen blir också en nödvändig utövning av tron, så sant den levande tron alltid i hjärtat föder dels en inre lust och drift att tala om Jesus, som nu blivit dess skatt, dels ett kärleksnit om hans ära och om själars frälsning.

Och att med bekännelsen här menas detta fria, levande uttryck av hjärtats tro, inte någon sådan bekännelse som kan vara endast munnens, eller den ifrån barndom inhämtade och i templet efterstavade, vilken bekännelse också alla otrogna kan frambära — det förstår vi genast. Ty först vet vi att Skriften alltid menar det allvarligt med vad hon talar, att när Skriften talar om en saliggörande tro eller bekännelse det alltid menas den levande tron och den sanna bekännelsen, då "munnen talar det, varav hjärtat är fullt". Men dessutom har aposteln här uttryckligt tillagt de orden "och tror i ditt hjärta". Se, om en sådan bekännelse talas här, att du "tror i ditt hjärta" och därför talar; såsom redan David säger: "Jag tror, därför talar jag."

Och vad bekänner då den troende själen om Jesus? Att han är Herren, säger aposteln. Detta är det första, vi måste tro och bekänna, nämligen att den så djupt föraktade, marterade och dödade Jesus är "Herren av himmelen", är "den, som av Gud är tillskickad till en domare över levande och döda". Ja, i det enda, att Jesus är Herren, ligger allt det som vi tror och bekänner om hans person och väsen, och som vi inte utan Anden rätteligen kan tro och bekänna; varom apostelen säger: "Ingen kan kalla Jesus Herre, utan genom den Helige Ande." Om en sådan bekännelse talar här aposteln, en som kommer av Andens verk i själen; ty genom Andens upplysning kan vi redan av hjärtat tro vad en gång alla tungor ska bekänna, att Jesus Kristus är Herren, Gud Fader till ära.

Men den troende själen bekänner ännu ett viktigt stycke om Honom. Och vilket är detta? "Att Gud har uppväckt honom ifrån de döda." I denna korta bekännelse om Kristi uppståndelse innefattas allt vad den troende själen behöver till sin fulla trygghet och salighet. Vad aposteln här säger att en salig själ tror och bekänner, nämligen att Jesus "är Herren", och att "Gud har uppväckt Honom ifrån de döda", innebär då allt vad den saliggörande tron omfattar. Det är således till saken detsamma, som eljest helt kort heter, "tro på Jesus", "ha Sonen", "äta hans kött och dricka hans blod". Och om en sådan tro på Kristus vittnar ju hela Skriften, att "var och en, som tror på Honom, skall inte förgås, utan få evinnerligt liv". Så blir du salig.

Betänkom dock vad det ordet innebär — salig! "Så blir du salig!" Kan jag bli salig, evigt frälst och salig i Guds himmel? Vet jag någonting säkert om den saken? Det är dessa frågor, som borde göra oss wår text övermåttan viktig. Här talar aposteln så, som vore det alldeles visst och avgjort vem som ska bli salig. Så är det också. Aposteln säger bestämt, att om du är en sådan bekännare, som endast a hjärtats tro livas att bekänna din Frälsare (då du även alltid har flera tecken av samma levande tro), så är det avgjordt, att "du blir salig". Nu endast några år eller dagar i jämmerdalen, så är du inne i Guds eviga salighet!

Ja, så alltför stort det än är, måste det ändå sägas: Det är i allt Guds ord alldeles avgjort, att så sant du intill änden lever i denna tro på Jesus, att du endat av tron livas att också bekänna honom, så är du en av dem, som en gång ska stå på hans högra sida och inbjudas att besitta det rike, som är oss tillrett ifrån världens begynnelse. Märk på det eftertryck varmed aposteln i denna vers brukar ordet du, du, din mun, ditt hjärta. Han ger därmed varje läsare anledning att gå till sej själv med den frågan: Är jag en sådan troende? Är i min mun denna bekännelse, som här omtalas? Brukar jag tala om Kristus, och det bara av mitt hjärtas tro? Vi har just så stor visshet om saligheten, som det är sant och verkligt att vi i vårt hjärta tror på Jesus och med vår mun bekänner honom.

Den som nu här bekänner att Jesus Herren är,
och tror uti sitt hjärta vad Herrens ord oss lär:
att Gud uppväckte Sonen, är fri ifrån sitt fall
och leva för evigt han skall.

"Om du bekänner med din mun Jesus, att han är Herren, och tror i ditt hjärta, att Gud har uppväckt honom från de döda, så varder du salig." (Rom. 10:9)

Här säges uttryckligt, att du warder salig genom detta enda: Om du i ditt hjerta tror och med din mun bekänner Jesus, att Han är Herren och är uppwäckt ifrån de döda. Så nära och bestämdt gifwen är saligheten i "det ordet om tron". Fattar du blott detta i ditt hjerta, så att du på ett lefwande sätt tror på Jesus och bekänner Honom, både såsom "Herren", kommen ifrån himmelen, och äfwen såsom din fullkomlige Frälsare, "uppwäckt ifrån de döda", så warder du salig.

Men låtom oss wäl märka, att då apostelen will uttala den stora försäkran: Du warder salig, uppgifwer han här först ett utmärkande tecken på den äkta tron och äfwen en i wissa afseenden nödwändig utöfning af denna tro. Och tecknet på den saliggörande tron är, att du genom denna blir en Jesu wän, som ur hjertats fullhet bekänner Honom och söker att befrämja hans rike. Men bekännelsen blir också en nödwändig utöfning af tron, så sannt den lefwande tron alltid föder i hjertat dels en inre lust och drift att tala om Jesus, som nu blifwit dess skatt, dels ett kärleksnit om hans ära och om själars frälsning.

Och att med bekännelsen här menas detta fria, lefwande uttryck af hjertats tro, icke någon sådan bekännelse som kan wara endast munnens, eller den ifrån barndom inhemtade och i templet efterstafwade, hwilken bekännelse också alla otrogna kunna frambära — det förstå wi genast. Ty först weta wi, att Skriften alltid menar det allwarligt, med hwad hon talar, att när Skriften talar om en saliggörande tro eller bekännelse, der alltid menas den lefwande tron och den sanna bekännelsen, då "munnen talar det, hwaraf hjertat är fullt". Men dessutom har apostelen här uttryckligt tillagt de orden: Och tror i ditt hjerta. Si, om en sådan bekännelse talas här, att du "tror i ditt hjerta" och derföre talar; såsom redan David säger: "Jag tror, derföre talar jag."

Och hwad bekänner då den troende själen om Jesus? Att Han är Herren, säger apostelen. Detta är det första, wi måste tro och bekänna, nemligen att den så djupt föraktade, marterade och dödade Jesus är "Herren af himmelen", är "den, som af Gud är tillskickad till en domare öfwer lefwande och döda". Ja, uti det enda, att Jesus är Herren, ligger allt det, som wi tro och bekänna om hans person och wäsende, och hwilket wi icke utan Anden kunna rätteligen tro och bekänna; hwarom apostelen säger: "Ingen kan kalla Jesus en Herre, utan genom den Helige Ande." Om en sådan bekännelse talar här apostelen, hwilken kommer af Andens werk i själen; ty genom Andens upplysning kunna wi redan af hjertat tro, hwad en gång alla tungor skola bekänna, att Jesus Christus är Herren, Gud Fader till ära.

Men den troende själen bekänner ännu ett wigtigt stycke om Honom. Och hwilket är detta? "Att Gud har uppwäckt honom ifrån de döda." Uti denna korta bekännelse om Christi uppståndelse innefattas allt, hwad den troende själen behöfwer till sin fulla trygghet och salighet. Hwad apostelen här säger, att en salig själ tror och bekänner, nemligen att Jesus "är Herren", och att "Gud har uppwäckt Honom ifrån de döda", innebär då allt, hwad den saliggörande tron omfattar. Det är således till saken detsamma, som eljest helt kort heter, "tro på Jesus", "hafwa Sonen", "äta hans kött och dricka hans blod". Och om en sådan tro på Christus wittnar ju hela Skriften, att "hwar och en, som tror på Honom, skall icke förgås, utan få ewinnerligt lif". Så warder du salig.

Betänkom dock, hwad det ordet innebär — salig! "Så warder du salig!" Kan jag warda salig, ewigt frälst och salig i Guds himmel? Wet jag någonting wisst om den saken? Det är dessa frågor, som borde göra oss wår text öfwermåttan wigtig. Här talar apostelen så, som wore det alldeles wisst och afgjordt, hwem som skall warda salig. Så är det ock. Apostelen säger bestämdt, att om du är en sådan bekännare, som blott af hjertats tro lifwas att bekänna din Frälsare (då du äfwen alltid har flera tecken af samma lefwande tro), så är det afgjordt, att "du warder salig". Nu endast några år eller dagar i jämmerdalen, så är du inne i Guds ewiga rolighet!

Ja, så alltför stort det än är, må det dock utsägas: Det är i allt Guds ord alldeles afgjordt, att så sannt du intill ändan lefwer i denna tro på Jesus, att du blott af tron lifwas att också bekänna Honom, så är du en af dem, som skola en gång stå på hans högra sida och inbjudas att besitta det riket, som är oss tillredt ifrån werldens begynnelse. Märk på det eftertryck, hwarmed apostelen i denna vers brukar ordet du, du, din mun, ditt hjerta. Han gifwer dermed hwarje läsare anledning att gå till sig sjelf med den frågan: Är jag en sådan troende? Är i min mun denna bekännelse, som här omtalas? Brukar jag tala om Christus, och det blott af mitt hjertas tro? Wi hafwa just så stor wisshet om saligheten, som det är sannt och werkligt, att wi i wårt hjerta tro på Jesus och med wår mun bekänna Honom.

"Om du bekänner med din mun Jesus, att han är Herren, och tror i ditt hjärta, att Gud har uppväckt honom från de döda, så varder du salig." (Rom. 10:9)

Här säges uttryckligt, att du warder salig genom detta enda: Om du i ditt hjerta tror och med din mun bekänner Jesus, att Han är Herren och är uppwäckt ifrån de döda. Så nära och bestämdt gifwen är saligheten i "det ordet om tron". Fattar du blott detta i ditt hjerta, så att du på ett lefwande sätt tror på Jesus och bekänner Honom, både såsom "Herren", kommen ifrån himmelen, och äfwen såsom din fullkomlige Frälsare, "uppwäckt ifrån de döda", så warder du salig.

Men låtom oss wäl märka, att då apostelen will uttala den stora försäkran: Du warder salig, uppgifwer han här först ett utmärkande tecken på den äkta tron och äfwen en i wissa afseenden nödwändig utöfning af denna tro. Och tecknet på den saliggörande tron är, att du genom denna blir en Jesu wän, som ur hjertats fullhet bekänner Honom och söker att befrämja hans rike. Men bekännelsen blir också en nödwändig utöfning af tron, så sannt den lefwande tron alltid föder i hjertat dels en inre lust och drift att tala om Jesus, som nu blifwit dess skatt, dels ett kärleksnit om hans ära och om själars frälsning.

Och att med bekännelsen här menas detta fria, lefwande uttryck af hjertats tro, icke någon sådan bekännelse som kan wara endast munnens, eller den ifrån barndom inhemtade och i templet efterstafwade, hwilken bekännelse också alla otrogna kunna frambära — det förstå wi genast. Ty först weta wi, att Skriften alltid menar det allwarligt, med hwad hon talar, att när Skriften talar om en saliggörande tro eller bekännelse, der alltid menas den lefwande tron och den sanna bekännelsen, då "munnen talar det, hwaraf hjertat är fullt". Men dessutom har apostelen här uttryckligt tillagt de orden: Och tror i ditt hjerta. Si, om en sådan bekännelse talas här, att du "tror i ditt hjerta" och derföre talar; såsom redan David säger: "Jag tror, derföre talar jag."

Och hwad bekänner då den troende själen om Jesus? Att Han är Herren, säger apostelen. Detta är det första, wi måste tro och bekänna, nemligen att den så djupt föraktade, marterade och dödade Jesus är "Herren af himmelen", är "den, som af Gud är tillskickad till en domare öfwer lefwande och döda". Ja, uti det enda, att Jesus är Herren, ligger allt det, som wi tro och bekänna om hans person och wäsende, och hwilket wi icke utan Anden kunna rätteligen tro och bekänna; hwarom apostelen säger: "Ingen kan kalla Jesus en Herre, utan genom den Helige Ande." Om en sådan bekännelse talar här apostelen, hwilken kommer af Andens werk i själen; ty genom Andens upplysning kunna wi redan af hjertat tro, hwad en gång alla tungor skola bekänna, att Jesus Christus är Herren, Gud Fader till ära.

Men den troende själen bekänner ännu ett wigtigt stycke om Honom. Och hwilket är detta? "Att Gud har uppwäckt honom ifrån de döda." Uti denna korta bekännelse om Christi uppståndelse innefattas allt, hwad den troende själen behöfwer till sin fulla trygghet och salighet. Hwad apostelen här säger, att en salig själ tror och bekänner, nemligen att Jesus "är Herren", och att "Gud har uppwäckt Honom ifrån de döda", innebär då allt, hwad den saliggörande tron omfattar. Det är således till saken detsamma, som eljest helt kort heter, "tro på Jesus", "hafwa Sonen", "äta hans kött och dricka hans blod". Och om en sådan tro på Christus wittnar ju hela Skriften, att "hwar och en, som tror på Honom, skall icke förgås, utan få ewinnerligt lif". Så warder du salig.

Betänkom dock, hwad det ordet innebär — salig! "Så warder du salig!" Kan jag warda salig, ewigt frälst och salig i Guds himmel? Wet jag någonting wisst om den saken? Det är dessa frågor, som borde göra oss wår text öfwermåttan wigtig. Här talar apostelen så, som wore det alldeles wisst och afgjordt, hwem som skall warda salig. Så är det ock. Apostelen säger bestämdt, att om du är en sådan bekännare, som blott af hjertats tro lifwas att bekänna din Frälsare (då du äfwen alltid har flera tecken af samma lefwande tro), så är det afgjordt, att "du warder salig". Nu endast några år eller dagar i jämmerdalen, så är du inne i Guds ewiga rolighet!

Ja, så alltför stort det än är, må det dock utsägas: Det är i allt Guds ord alldeles afgjordt, att så sannt du intill ändan lefwer i denna tro på Jesus, att du blott af tron lifwas att också bekänna Honom, så är du en af dem, som skola en gång stå på hans högra sida och inbjudas att besitta det riket, som är oss tillredt ifrån werldens begynnelse. Märk på det eftertryck, hwarmed apostelen i denna vers brukar ordet du, du, din mun, ditt hjerta. Han gifwer dermed hwarje läsare anledning att gå till sig sjelf med den frågan: Är jag en sådan troende? Är i min mun denna bekännelse, som här omtalas? Brukar jag tala om Christus, och det blott af mitt hjertas tro? Wi hafwa just så stor wisshet om saligheten, som det är sannt och werkligt, att wi i wårt hjerta tro på Jesus och med wår mun bekänna Honom.