"Den som tror och blir döpt ska bli salig." (Mark. 16:16)

Vill vi ha ett bibelord vari dopets alla herrliga skatter i korta, starka och förklarande ordalag är innefattade, så har vi ett sådant i Gal. 3:27: "Ty ni, så många som är döpta till Kristus, har iklätt er Kristus."

Hjälp Gud, att vi en gång märker denna omständighet! — Ni  har iklätt er Kristus!" Se, det är hela hemligheten av den obegripliga renhet och välbehaglighet för Guds ögon, som skänks oss i dopet. Vi är iklädda Kristus. Vi står inte mer för Guds ögon i våra egna personer, utan i hans Sons Kristi person; liksom Kristus på Försoningsdagen stod inför sin Fader inte i sin egen person med sitt eget anseende, utan i våra personer såsom den ende syndaren för alla syndare, bärande på sej hela världens synder.

Då var han iklädd världen. Nu blir vi i dopet iklädda Kristus och betraktas inför Gud, inte efter vad vi själva är, utan vad Kristus är; vi står inför Gud i Kristi kläder, i Kristi person, i Kristi rättfärdighet och anseende. Detta heter här vara "iklädd Kristus".

Allt vad Kristus för oss var, gjorde och hade, är i dopet på oss överflyttat, åt oss skänkt; ty Kristus hade efter sitt nådefulla behag genom sina ord om dopet i detta nedlagt, ja, med detta sammanbundit hela saligheten som han förvärvade oss. Varav kommer att alla som blir döpta till Kristus på en gång blir iklädda allt detta som hör till att bli salig, nämligen: hela Kristus och all hans förtjänst; så att vad Kristus för oss var och är, det är så alldeles vårt, som om vi själva i våra egna personer vore detsamma, och vad Kristus i vårt ställe gjort, är så alldeles vårt, som om vi själva gjort detsamma. Ty vi är iklädda Kristus.

Men vad är nu Kristus? Först är Kristus idel renhet och rättfärdighet, därför är vi också idel renhet och rättfärdighet. — I oss själva? Nej, i honom allena; såsom "han, vilken icke visste av någon synd, blev för oss gjord till synd, på det vi skulle varda Guds rättfärdighet genom honom".

Vidare: Kristus är täck och skön, så att Fadern i honom har allt sitt behag, Kristus är Guds Son och rikets arvinge; därför är vi Guds barn, arvingar och Kristi medarvingar.

Nu förstår vi hur det gick till att de skröpliga lärjungarna var alldeles rena; nu förstår vi vad det språket betyder: "Så är nu inget fördömligt för dem som är i Kristus Jesus", d. ä. oaktat de ännu i sitt kött och på sina fötter i vandringen har mycket orent och skröpligt, kan likväl inget därav tillräknas dem till fördömelse. Ty just därför är de iklädda Kristus, att de inte mer ska skådas och dömas efter vad de själva är, utan efter vad Kristus är.

Nu förstår vi varför det hos profeten var förutsagt: "Och detta ska vara hans namn, det man ska kalla honom: Herren vår rättfärdighet." Den som rätt och väl förstår denna hemlighet, han kan i sanning sägas veta något, han är kommen tämligen långt ut ur djävulens våld och har lagt en orygglig grund till en rätt gudomlig frid i sitt hjärta. Men den som inte förstår eller vill förstå denna hemlighet, han har ingen rätt insikt i evangelium och kan varken råda sej själv eller andra, kan inte heller denna hemlighet förutan någonsin i sin livstid komma till någon frid, inte heller till någon sann helgelse, än mindre hjälpa andra till det.

Därför är det denna salighetens kunskap som en kristen så nödvändigt behöver. Då kunde han äntligen en gång få ett varmt och kristligt sinne, både mot sin Gud och sina medmänniskor, samt en välgrundad och hälsosam frid i sitt hjärta.

Ty när detta kommer in i en människas hjärta, att hon inte mer står i sina egna orena kläder för Gud, utan är iklädd Kristus och är i honom alldeles ren, täck och behaglig för Guds ögon; att hennes synder, som så jämmerligt plågar henne, aldrig ska tillräknas henne, o, då blir hon en ny människa, då vämjs hon vid allt sitt eget, vid både sin fromhet och sin ofromhet; då blir Kristus, Kristus, endast Kristus hennes allt i alla, både hennes rättfärdighet och hennes helgelse, ja, hennes livs, hennes tankars medelpunkt; då älskar hon honom och hans heliga vägar; då tar hon med nöje farväl av sin förra värld, sitt förra väsende i synd och fåfänga;, då vill hon gärna följa sin Herre och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet; då har hon även för den saken sitt hopp i honom allena, förtroligt bedjande: Ta du, min Jesus kär, mitt hela hjärta, rensa mej du, döda du mitt kött.

Och se, detta är det som både verkas i oss och förebildas genom dopet — vilket aposteln därför kallar nya födelsens bad och den Helige Andes förnyelse.

Och du ska aldrig svika
din nåd, ditt fridsförbund
som gör oss saligt rika
på din försonings grund.
Du vill oss dina kalla,
du är oss när all tid,
du vill få hem oss alla
till evig fröjd och frid.

"Den som tror och blir döpt ska bli salig." (Mark. 16:16)

Vill vi ha ett bibelord vari dopets alla herrliga skatter i korta, starka och förklarande ordalag är innefattade, så har vi ett sådant i Gal. 3:27: "Ty ni, så många som är döpta till Kristus, har iklätt er Kristus."

Hjälp Gud, att vi en gång märker denna omständighet! — Ni  har iklätt er Kristus!" Se, det är hela hemligheten av den obegripliga renhet och välbehaglighet för Guds ögon, som skänks oss i dopet. Vi är iklädda Kristus. Vi står inte mer för Guds ögon i våra egna personer, utan i hans Sons Kristi person; liksom Kristus på Försoningsdagen stod inför sin Fader inte i sin egen person med sitt eget anseende, utan i våra personer såsom den ende syndaren för alla syndare, bärande på sej hela världens synder.

Då var Han iklädd världen. Nu blir vi i dopet iklädda Kristus och betraktas inför Gud, inte efter vad vi själva är, utan vad Kristus är; vi står inför Gud i Kristi kläder, i Kristi person, i Kristi rättfärdighet och anseende. Detta heter här vara "iklädd Kristus".

Allt vad Kristus för oss var, gjorde och hade, är i dopet på oss överflyttat, åt oss skänkt; ty Kristus hade efter sitt nådefulla behag genom sina ord om dopet i detta nedlagt, ja, med detta sammanbundit hela saligheten som Han förvärvade oss. Varav kommer att alla som blir döpta till Kristus på en gång blir iklädda allt detta som hör till att bli salig, nämligen: hela Kristus och all hans förtjänst; så att vad Kristus för oss var och är, det är så alldeles vårt, som om vi själva i våra egna personer vore detsamma, och vad Kristus i vårt ställe gjort, är så alldeles vårt, som om vi själva gjort detsamma. Ty vi är iklädda Kristus.

Men vad är nu Kristus? Först är Kristus idel renhet och rättfärdighet, därför är vi också idel renhet och rättfärdighet. — I oss själva? Nej, i Honom allena; såsom "Han, vilken icke visste av någon synd, blev för oss gjord till synd, på det vi skulle varda Guds rättfärdighet genom Honom".

Vidare: Kristus är täck och skön, så att Fadern i Honom har allt sitt behag, Kristus är Guds Son och rikets arvinge; därför är vi Guds barn, arvingar och Kristi medarvingar.

Nu förstår vi hur det gick till att de skröpliga lärjungarna var alldeles rena; nu förstår vi vad det språket betyder: "Så är nu inget fördömligt för dem som är i Kristus Jesus", d. ä. oaktat de ännu i sitt kött och på sina fötter i vandringen har mycket orent och skröpligt, kan likväl inget därav tillräknas dem till fördömelse. Ty just därför är de iklädda Kristus, att de inte mer ska skådas och dömas efter vad de själva är, utan efter vad Kristus är.

Nu förstår vi varför det hos profeten var förutsagt: "Och detta ska vara hans namn, det man ska kalla honom: Herren vår rättfärdighet." Den som rätt och väl förstår denna hemlighet, han kan i sanning sägas veta något, han är kommen tämligen långt ut ur djävulens våld och har lagt en orygglig grund till en rätt gudomlig frid i sitt hjärta. Men den som inte förstår eller vill förstå denna hemlighet, han har ingen rätt insikt i evangelium och kan varken råda sej själv eller andra, kan inte heller denna hemlighet förutan någonsin i sin livstid komma till någon frid, inte heller till någon sann helgelse, än mindre hjälpa andra till det.

Därför är det denna salighetens kunskap som en kristen så nödvändigt behöver. Då kunde han äntligen en gång få ett varmt och kristligt sinne, både mot sin Gud och sina medmänniskor, samt en välgrundad och hälsosam frid i sitt hjärta.

Ty när detta kommer in i en människas hjäta, att hon inte mer står i sina egna orena kläder för Gud, utan är iklädd Kristus och är i honom alldeles ren, täck och behaglig för Guds ögon; att hennes synder, som så jämmerligt plågar henne, aldrig ska tillräknas henne, o, då blir hon en ny människa, då vämjs hon vid allt sitt eget, vid både sin fromhet och sin ofromhet; då blir Kristus, Kristus, endast Kristus hennes allt i alla, både hennes rättfärdighet och hennes helgelse, ja, hennes livs, hennes tankars medelpunkt; då älskar hon honom och hans heliga vägar; då tar hon med nöje farväl av sin förra värld, sitt förra väsende i synd och fåfänga;, då vill hon gärna följa sin Herre och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet; då har hon även för den saken sitt hopp i honom allena, förtroligt bedjande: Ta du, min Jesus kär, mitt hela hjärta, rensa mej du, döda du mitt kött.

Och se, detta är det som både verkas i oss och förebildas genom dopet — vilket aposteln därför kallar nya födelsens bad och den Helige Andes förnyelse.

Och du ska aldrig svika
din nåd, ditt fridsförbund
som gör oss saligt rika
på din försonings grund.
Du vill oss dina kalla,
du är oss när all tid,
du vill få hem oss alla
till evig fröjd och frid.

"Den som tror och blir döpt ska bli salig." (Mark. 16:16)

Vill vi ha ett bibelord vari dopets alla herrliga skatter i korta, starka och förklarande ordalag är innefattade, så har vi ett sådant i Gal. 3:27: "Ty ni, så många som är döpta till Kristus, har iklätt er Kristus."

Hjälp Gud, att vi en gång märker denna omständighet! — Ni  har iklätt er Kristus!" Se, det är hela hemligheten av den obegripliga renhet och välbehaglighet för Guds ögon, som skänks oss i dopet. Vi är iklädda Kristus. Vi står inte mer för Guds ögon i våra egna personer, utan i hans Sons Kristi person; liksom Kristus på Försoningsdagen stod inför sin Fader inte i sin egen person med sitt eget anseende, utan i våra personer såsom den ende syndaren för alla syndare, bärande på sej hela världens synder.

Då var Han iklädd världen. Nu blir vi i dopet iklädda Kristus och betraktas inför Gud, inte efter vad vi själva är, utan vad Kristus är; vi står inför Gud i Kristi kläder, i Kristi person, i Kristi rättfärdighet och anseende. Detta heter här vara "iklädd Kristus".

Allt vad Kristus för oss var, gjorde och hade, är i dopet på oss överflyttat, åt oss skänkt; ty Kristus hade efter sitt nådefulla behag genom sina ord om dopet i detta nedlagt, ja, med detta sammanbundit hela saligheten som Han förvärvade oss. Varav kommer att alla som blir döpta till Kristus på en gång blir iklädda allt detta som hör till att bli salig, nämligen: hela Kristus och all hans förtjänst; så att vad Kristus för oss var och är, det är så alldeles vårt, som om vi själva i våra egna personer vore detsamma, och vad Kristus i vårt ställe gjort, är så alldeles vårt, som om vi själva gjort detsamma. Ty vi är iklädda Kristus.

Men vad är nu Kristus? Först är Kristus idel renhet och rättfärdighet, därför är vi också idel renhet och rättfärdighet. — I oss själva? Nej, i Honom allena; såsom "Han, vilken icke visste av någon synd, blev för oss gjord till synd, på det vi skulle varda Guds rättfärdighet genom Honom".

Vidare: Kristus är täck och skön, så att Fadern i Honom har allt sitt behag, Kristus är Guds Son och rikets arvinge; därför är vi Guds barn, arvingar och Kristi medarvingar.

Nu förstår vi hur det gick till att de skröpliga lärjungarna var alldeles rena; nu förstår vi vad det språket betyder: "Så är nu inget fördömligt för dem som är i Kristus Jesus", d. ä. oaktat de ännu i sitt kött och på sina fötter i vandringen har mycket orent och skröpligt, kan likväl inget därav tillräknas dem till fördömelse. Ty just därför är de iklädda Kristus, att de inte mer ska skådas och dömas efter vad de själva är, utan efter vad Kristus är.

Nu förstår vi varför det hos profeten var förutsagt: "Och detta ska vara hans namn, det man ska kalla honom: Herren vår rättfärdighet." Den som rätt och väl förstår denna hemlighet, han kan i sanning sägas veta något, han är kommen tämligen långt ut ur djävulens våld och har lagt en orygglig grund till en rätt gudomlig frid i sitt hjärta. Men den som inte förstår eller vill förstå denna hemlighet, han har ingen rätt insikt i evangelium och kan varken råda sej själv eller andra, kan inte heller denna hemlighet förutan någonsin i sin livstid komma till någon frid, inte heller till någon sann helgelse, än mindre hjälpa andra till det.

Därför är det denna salighetens kunskap som en kristen så nödvändigt behöver. Då kunde han äntligen en gång få ett varmt och kristligt sinne, både mot sin Gud och sina medmänniskor, samt en välgrundad och hälsosam frid i sitt hjärta.

Ty när detta kommer in i en människas hjäta, att hon inte mer står i sina egna orena kläder för Gud, utan är iklädd Kristus och är i honom alldeles ren, täck och behaglig för Guds ögon; att hennes synder, som så jämmerligt plågar henne, aldrig ska tillräknas henne, o, då blir hon en ny människa, då vämjs hon vid allt sitt eget, vid både sin fromhet och sin ofromhet; då blir Kristus, Kristus, endast Kristus hennes allt i alla, både hennes rättfärdighet och hennes helgelse, ja, hennes livs, hennes tankars medelpunkt; då älskar hon honom och hans heliga vägar; då tar hon med nöje farväl av sin förra värld, sitt förra väsende i synd och fåfänga;, då vill hon gärna följa sin Herre och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet; då har hon även för den saken sitt hopp i honom allena, förtroligt bedjande: Ta du, min Jesus kär, mitt hela hjärta, rensa mej du, döda du mitt kött.

Och se, detta är det som både verkas i oss och förebildas genom dopet — vilket aposteln därför kallar nya födelsens bad och den Helige Andes förnyelse.

Och du ska aldrig svika
din nåd, ditt fridsförbund
som gör oss saligt rika
på din försonings grund.
Du vill oss dina kalla,
du är oss när all tid,
du vill få hem oss alla
till evig fröjd och frid.

"Den som tror och blir döpt ska bli salig." (Mark. 16:16)

Vill vi ha ett bibelord, vari dopets alla herrliga skatter i korta, starka och förklarande ordalag är innefattade, så har vi ett sådant i Gal. 3:27: "Ty ni, så många som är döpta till Kristus, har iklätt er Kristus."

Hjälp Gud, att vi en gång märker denna omständighet! — Ni  har iklätt er Kristus!" Se, det är hela hemligheten av den obegripliga renhet och välbehaglighet för Guds ögon, som skänks oss i dopet. Vi är iklädda Kristus. Vi står inte mer för Guds ögon i våra egna personer, utan i hans Sons Kristi person; liksom Kristus på Försoningsdagen stod inför sin Fader inte i sin egen person med sitt eget anseende, utan i våra personer såsom den ende syndaren för alla syndare, bärande på sej hela världens synder.

Då var Han iklädd världen. Nu blir vi i dopet iklädda Kristus och betraktas inför Gud, inte efter vad vi själva är, utan vad Kristus är; vi står inför Gud i Kristi kläder, i Kristi person, i Kristi rättfärdighet och anseende. Detta heter här vara "iklädd Kristus".

Allt vad Kristus för oss var, gjorde och hade, är i dopet på oss överflyttat, åt oss skänkt; ty Kristus hade efter sitt nådefulla behag genom sina ord om dopet i detta nedlagt, ja, med detta sammanbundit hela saligheten som Han förvärvade oss. Varav kommer att alla som blir döpta till Kristus på en gång blir iklädda allt detta som hör till att bli salig, nämligen: hela Kristus och all hans förtjänst; så att vad Kristus för oss var och är, det är så alldeles vårt, som om vi själva i våra egna personer vore detsamma, och vad Kristus i vårt ställe gjort, är så alldeles vårt, som om vi själva gjort detsamma. Ty vi är iklädda Kristus.

Men vad är nu Kristus? Först är Kristus idel renhet och rättfärdighet, därför är vi också idel renhet och rättfärdighet. — I oss själva? Nej, i Honom allena; såsom "Han, vilken icke visste av någon synd, blev för oss gjord till synd, på det vi skulle varda Guds rättfärdighet genom Honom".

Vidare: Kristus är täck och skön, så att Fadern i Honom har allt sitt behag, Kristus är Guds Son och rikets arvinge; därför är vi Guds barn, arvingar och Kristi medarvingar.

Nu förstå wi, huru det gick till, att de skröpliga lärjungarna woro alldeles rena; nu förstå wi, hwad det språket betyder: "Så är nu intet fördömligt för dem, som äro i Christus Jesus", d. ä. oaktadt de ännu i sitt kött och på sina fötter i wandringen hafwa mycket orent och skröpligt, kan likwäl intet deraf tillräknas dem till fördömelse. Ty just derföre äro de iklädda Christus, att de icke mer skola skådas och dömas, efter hwad de sjelfwa äro, utan efter hwad Christus är.

Nu förstå wi, hwarföre det hos profeten war förutsagdt: "Och detta skall wara hans namn, det man skall kalla Honom: Herren wår rättfärdighet." Den som rätt och wäl förstår denna hemlighet, han kan i sanning sägas weta något, han är kommen temmeligen långt ut ur djefwulens wåld och har lagt en orygglig grund till en rätt gudomlig frid i sitt hjerta. Men den som icke förstår eller will förstå denna hemlighet, han har ingen rätt insigt i evangelium och kan hwarken råda sig sjelf eller andra, kan icke heller denna hemlighet förutan någonsin i sin lifstid komma till någon frid, icke heller till någon sann helgelse, än mindre hjelpa andra dertill.

Derföre är det denna salighetens kunskap, som en christen så nödwändigt behöfwer. Då kunde han ändtligen en gång få ett warmt och christligt sinne, både mot sin Gud och sina medmenniskor, samt en wälgrundad och helsosam frid i sitt hjerta.

Ty när detta kommer in i en menniskas hjerta, att hon icke mer står i sina egna orena kläder för Gud, utan är iklädd Christus och är i Honom alldeles ren, täck och behaglig för Guds ögon; att hennes synder, som så jämmerligt plåga henne, aldrig skola tillräknas henne, o, då blir hon en ny menniska, då wämjes hon wid allt sitt eget, wid både sin fromhet och sin ofromhet; då blir Christus, Christus, endast Christus hennes allt i alla, både hennes rättfärdighet och hennes helgelse, ja, hennes lifs, hennes tankars medelpunkt; då älskar hon Honom och hans heliga wägar; då tager hon med nöje farwäl af sin förra werld, sitt förra wäsende i synd och fåfänga;, då will hon gerna följa sin Herre och tjena Honom i ewig rättfärdighet, oskuld och salighet; då har hon äfwen för den saken sitt hopp i Honom allena, förtroligt bedjande: Tag du, min Jesu kär, mitt hela hjerta, rensa mig du, döda du mitt kött.

Och si, detta är det, som både werkas uti oss och förebildas genom dopet — hwilket apostelen derföre kallar nya födelsens bad och den Helige Andes förnyelse.

"Den som tror och blir döpt, han skall varda salig." (Mark. 16:16)

Wilja wi hafwa ett bibelord, hwaruti dopets alla herrliga skatter äro i korta, starka och förklarande ordalag innefattade, så hafwa wi ett sådant i Gal. 3:27: "Ty I, så många som ären döpta till Christus, hafwen eder iklädt Christus."

Hjelp Gud, att wi en gång märka denna omständighet! — I hafwen eder iklädt Christus!" Si, det är hela hemligheten af den obegripliga renhet och wälbehaglighet för Guds ögon, som skänkes oss i dopet. Wi äro iklädda Christus. Wi stå icke mer för Guds ögon i wåra egna personer, utan i hans Sons Christi person; likasom Christus på försoningsdagen stod för sin Fader icke i sin egen person med sitt eget anseende, utan i wåra personer såsom den ende syndaren för alla syndare, bärande på sig hela werldens synder.

Då war Han iklädd werlden. Nu blifwa wi i dopet iklädda Christus och betraktas inför Gud, icke efter hwad wi sjelfwa äro, utan hwad Christus är; wi stå för Gud i Christi kläder, i Christi person, i Christi rättfärdighet och anseende. Detta heter här wara "iklädd Christus".

Allt, hwad Christus för oss war, gjorde och hade, är i dopet på oss öfwerflyttadt, åt oss skänkt; ty Christus hade efter sitt nådefulla behag genom sina ord om dopet uti detta nedlagt, med detta sammanbundit hela saligheten, som Han förwärfwade oss. Hwaraf kommer, att så många, som warda döpta till Christus, blifwa på en gång iklädda allt detta, som hör till att warda salig, nemligen: hela Christus och all hans förtjenst; så att hwad Christus för oss war och är, det är så alldeles wårt, som om wi sjelfwa i wåra egna personer wore detsamma, och hwad Christus i wårt ställe gjort, är så alldeles wårt, som om wi sjelfwa gjort detsamma. Ty wi äro iklädda Christus.

Men hwad är nu Christus? Först är Christus idel renhet och rättfärdighet, derföre äro wi ock idel renhet och rättfärdighet. — I oss sjelfwa? Nej, i Honom allena; såsom "Han, hwilken icke wisste af någon synd, blef för oss gjord till synd, på det wi skulle warda Guds rättfärdighet genom Honom".

Widare: Christus är täck och skön, så att Fadren i Honom har allt sitt behag, Christus är Guds Son och rikets arfwinge; derföre äro wi Guds barn, arfwingar och Christi medarfwingar.

Nu förstå wi, huru det gick till, att de skröpliga lärjungarna woro alldeles rena; nu förstå wi, hwad det språket betyder: "Så är nu intet fördömligt för dem, som äro i Christus Jesus", d. ä. oaktadt de ännu i sitt kött och på sina fötter i wandringen hafwa mycket orent och skröpligt, kan likwäl intet deraf tillräknas dem till fördömelse. Ty just derföre äro de iklädda Christus, att de icke mer skola skådas och dömas, efter hwad de sjelfwa äro, utan efter hwad Christus är.

Nu förstå wi, hwarföre det hos profeten war förutsagdt: "Och detta skall wara hans namn, det man skall kalla Honom: Herren wår rättfärdighet." Den som rätt och wäl förstår denna hemlighet, han kan i sanning sägas weta något, han är kommen temmeligen långt ut ur djefwulens wåld och har lagt en orygglig grund till en rätt gudomlig frid i sitt hjerta. Men den som icke förstår eller will förstå denna hemlighet, han har ingen rätt insigt i evangelium och kan hwarken råda sig sjelf eller andra, kan icke heller denna hemlighet förutan någonsin i sin lifstid komma till någon frid, icke heller till någon sann helgelse, än mindre hjelpa andra dertill.

Derföre är det denna salighetens kunskap, som en christen så nödwändigt behöfwer. Då kunde han ändtligen en gång få ett warmt och christligt sinne, både mot sin Gud och sina medmenniskor, samt en wälgrundad och helsosam frid i sitt hjerta.

Ty när detta kommer in i en menniskas hjerta, att hon icke mer står i sina egna orena kläder för Gud, utan är iklädd Christus och är i Honom alldeles ren, täck och behaglig för Guds ögon; att hennes synder, som så jämmerligt plåga henne, aldrig skola tillräknas henne, o, då blir hon en ny menniska, då wämjes hon wid allt sitt eget, wid både sin fromhet och sin ofromhet; då blir Christus, Christus, endast Christus hennes allt i alla, både hennes rättfärdighet och hennes helgelse, ja, hennes lifs, hennes tankars medelpunkt; då älskar hon Honom och hans heliga wägar; då tager hon med nöje farwäl af sin förra werld, sitt förra wäsende i synd och fåfänga;, då will hon gerna följa sin Herre och tjena Honom i ewig rättfärdighet, oskuld och salighet; då har hon äfwen för den saken sitt hopp i Honom allena, förtroligt bedjande: Tag du, min Jesu kär, mitt hela hjerta, rensa mig du, döda du mitt kött.

Och si, detta är det, som både werkas uti oss och förebildas genom dopet — hwilket apostelen derföre kallar nya födelsens bad och den Helige Andes förnyelse.