"Jag war hungrig, och I gåfwen mig äta; jag war törstig, och
I gåfwen mig dricka; jag war huswill, och I herbergeraden mig; naken,
och I klädden mig; sjuk, och I sökten mig; jag war i häktelse, och I
kommen till mig. --- Hwad I hafwen gjort en af dessa minsta, det hafwen
I gjort mig." Matth. 25: 35-36,40.
Af de gerningar, Christus här
uppräknar, kunna wi lära något om fältet och utsträckningen för en
christlig wälgörenhet. Wi märka, att Christus här gynnar en utåt
gående werksamhet, då Han icke blott talar om det goda, hwar och en
inom sitt hus kan göra, utan ock säger: "Jag war sjuk, och I sökten
mig; jag war i häktelse, och I kommen till mig."
Det är då underligt,
att det ibland christna kan uppstå olika meningar om en sådan fråga,
huruwida wi böra uppsöka nöden, eller blott wänta, tilldess den anmäler
sig wid wår dörr. På samma gång den ena beklagar, att han är
bunden wid en huslig kallelse och derigenom beröfwad tillfällen att göra
goda gerningar — icke besinnande, att det är just i huset, bland wåra
närmaste, wi måste utöfwa de flesta goda gerningar — så finnas andra,
som ock wilja wara christna, hwilka rentaf förkasta all widsträcktare
werksamhet och wilja inskränka wår wälgörenhet till dessa närmaste.
Men
der man icke hemligen åsyftar att förswara sin egen maklighet, utan
werkligen will se sanningen, skall man wisserligen af dessa Christi ord:
"Jag war sjuk och i häktelse, och I sökten mig" — samt af det allmänna
kärleksbudet: "Älska din nästa såsom dig sjelf" — tillräckligen öfwertygas,
att hwarje christen bör efter tillfälle och förmåga tjena alla menniskor,
icke blott sitt husfolk och sina wänner — "ty så göra ock de publikaner"
— utan äfwen dem, som äro utantill.
Det war ock i Christi tid en
man, som wille undkomma budet om kärlekens bewisning mot nästan och
derföre swarade: "Hwilken är då min nästa?" Men Christus wisade i
sin liknelse om den barmhertige samariten, att äfwen der det är ett sådant
afstånd i alla förhållanden, som emellan judar och samariter, borde man
tjena menniskor.
Märk derföre: det är mycket goda och Gud behagliga
gerningar, då du först genom tron håller wänskap med din Frälsare och
sedan med tålamod och trohet sköter din kallelses werk inom huset,
antingen såsom styrande, såsom husfader, husmoder, eller såsom lydande,
såsom barn eller tjenare. I alla stånd har man många goda gerningar
att utöfwa, hwilka ofta fordra mycket tålamod och köttets dödande.
Kan du deri troget hålla ut, så är det allt Gud behagliga gerningar;
ty det är af Honom sjelf befaldt och förordnadt.
Men kan du derjemte
tjena dem, som äro utom huset, i andliga eller lekamliga behof, sjuka,
fattiga, okunniga, så ser du här, att Christus will en dag så prisa dessa
gerningar, att Han skall säga: "Jag war sjuk, och I sökten mig; jag
war i häktelse, och I kommen till mig." kortligen, "en christens
gerningar hafwa intet namn", säger Luther, d. ä. en christen gör inga
wissa gerningar, såsom skrymtarna, hwilka utwälja någon wiss gerning,
och utom denna får man intet godt af dem. Men en christen har
kärlek och gör genom denna allehanda godt, enligt Christi ord: "Allt
det I wiljen menniskorna skola göra eder, det gören ock I dem."
Då
han har den stora nåden, att han lefwer i Guds wänskap och under en
ewig och beständig förlåtelse, så länge Gud icke ogillar Borgesmannen,
sin älsklige Son, och härtill kommer, att Christus med sådant wälbehag
betraktar wåra ringa gerningar, att Han will säga: I hafwen det gjort
mig - huru ljuft att då i stort och smått se på Honom och säga wid
sig sjelf: För Frälsarens skull will jag nu gifwa denna fattiga ett
klädesplagg; för Frälsarens skull will jag säga denna okunniga ett helsosamt
ord; för Frälsarens skull will jag nu hafwa tålamod med denna pröfwande
medmenniska och gifwa henne ett gladt ansigte och ett godt ord; för
Frälsarens skull will jag göra mig det omaket att besöka den och den
eländiga o.s.w. När jag har trons tröst och kärlek i mitt hjerta, är
allt detta en lust.
Wi skola ändå tycka oss hafwa gjort intet, så att
när Herren uppräknar, hwad wi gjort åt Honom, skola wi swara: När
woro wi så lyckliga att få tjena dig? Men Han skall då bedyrande
förklara: "Sannerligen säger jag eder: allt det I hafwen gjort en af
dessa minsta, mina bröder, det hafwen I gjort mig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar