"Intet kött kan av lagens gärningar varda rättfärdigt för Gud." (Rom. 3:20)

Intet kött, säger apostelen — "intet kött kan af lagens gerningar warda rättfärdigt". Han brukar här ordet kött, för att påminna om den naturliga födelsen, hwarigenom allt kött har sin natur, såsom Christus säger: "Det, som är födt af kött, är kött."

Men nu är "allt kött", all menniskonatur sådan, som den blef i syndafallet, alltid lika uppfylld med den gamle ormens säd och död ifrån det lif, som är af Gud. Ty hela naturen hade fått den befallningen af Skaparen, att allt skulle fortplantas efter sin art, gräs, örter och träd, "hwart och ett efter sin art", fiskar, fåglar och allehanda djur — hwart och ett skulle i sin fortplantning behålla sin art; såsom wi ock se det hafwa skett.

Såsom nu af en orm födas blott ormar, och pantherns ungar blifwa ock panthrar, så äro ock alla menniskors barn födda med samma natur, som de första fallna menniskornas war, nemligen uppfylld med ormens säd, fiendskap mot Gud, förakt för hans wäsende och wilja, benägenhet till allt ondt, såsom Gud redan i bibelns sjette kapitel beskrifwer menniskan, att hennes ondska war stor, och all hennes hjertas uppsåt och tanke alltid benägen till det, som war ondt. Och sådant är nu af naturen "allt kött", d.ä. allt hwad menniska heter. 

När wi nu betänka detta, kunna wi förstå, hwarföre apostelen kan aå bestämdt förklara, att intet kött kan af någon lags gerningar warda rättfärdigt. Ty då den medfödda naturen är så full med synd, och Gud ställer deremot sin heliga lags spegel, som icke ens tål den minsta syndiga tanke, den minsta kallsinnighet mot Gud eller nästan, utan fordrar, att wi skola älska Gud af allt wårt hjerta, ja, af alla själens krafter, och såsom oss sjelfwa älska hwarje menniska, icke några wissa, utan allt hwad som kallas wår nästa; och detta icke ett eller annat ögonblick, utan alla stunder i wårt lif: huru kan då någon täckas Gud i sin egen person?

Slutligen må här anmärkas ännu ett förhållande, som förklarar, hwarföre intet kött kan genom lagens gerningar warda rättfärdigt, ett förhållande, som så menniskor besinna, nemligen att blotta tillwaron af Guds lag och wårt behof deraf är redan nog till wårt fällande under Guds dom.

Först den omständigheten, att Gud gifwit oss en sådan lag med dess hotelser och löften, är redan ett tillräckligt wittnesbörd, att wi icke äro goda, efter wi behöfde bud och hotelser. Och för det andra blott det, att du gör det goda och flyr det onda för lagens skull, för dess hot och löften, är redan en swart fläck på all din fromhet. Ty wi skulle ju göra allt godt blott af wårt hjertas inre godhet; annars äro wi ju skalkar, hwilka endast af en yttre makt tillbakahållas från utöfningen af det onda, som wi dock hysa i hjertat.

Till exempel, om någon lemnar dig sitt barn på en wecka och derwid säger: Jag måste tywärr bedja eder waka öfwer mitt barn, att det icke kommer åt att stjäla något. Om du äfwen håller så trogen wakt, att du kan återlemna barnet med det wittnesbördet: Det har ingenting stulit; är det då ett godt wittnesbörd om det barnet? O, ett beklaganswärdt barn! säger du. Hwarföre så? Det har ju icke stulit? Nej, säger du; men blott den omständigheten, att det måste bewakas, är ju ett nog bedröfligt tecken på det barnet.

Just så är det ock med oss. Hwad är lagen, om icke en sådan wäktare, som allestädes ligger öfwer oss och säger: "Du får icke stjäla! du får icke dyrka afgudar! du skall icke dräpa! du skall icke göra hor! du skall icke ljuga!" Hwarom wittna sådana bud och påminnelser, om icke att wi äro tjufwar, horkarlar, mördare, lögnare? Ty det budet: "Du skall icke stjäla", säger oss ju tyst i örat: du är en sådan, som måste bewakas, men nu får du icke stjäla. Det budet: "Du skall icke göra hor", säger oss ju: du har en ond begärelse, men du får icke följa den. Det budet: "Du skall inga andra gudar dyrka", innebär ju: du älskar mig icke, jag måste befalla dig det. Så ligger i hwarje bud en anklagelse.

Och då nu Herren Gud icke blott förbjuder syndens utbrott, utan ock hwarje ond böjelse, tanke, begärelse — icke blott will, att det onda skall tillbakahållas, likasom instängas i hjertat, utan att det alls icke skall finnas der — då Han will, att du skall sjelf älska det goda, så att du af din egen goda böjelse gör allt, hwad som är godt; så är redan sjelfwa lagens tillwaro, med dess hotelser och löften, ett tillräckligt wittnesbörd, att wi icke kunna wara rättfärdiga inför Honom. Och blott det, att wi göra det goda eller fly det onda för lagens skull, är nog till bewis, att wi icke hålla lagen, som allraförst fordrar ett godt och heligt hjerta. Härigenom kunna wi ännu tydligare förstå dessa ord, att "intet kött kan genom lagens gerningar warda rättfärdigt".