Så omöjligt som det wore att förmå snö och is att wara warma,
medan de ännu äro snö och is, så fruktlöst är det att twinga sig till
att rätt älska Gud och rätt älska sin nästa, förrän hjertat blifwit
förwandladt, förrän du fått ett nytt hjerta, som af sig sjelft älskar.
Kärleken är en fri sak, är hjertats sak, kan icke framtwingas. Huru du
än kan twinga dig att tala och lefwa, kan du dock icke twinga hjertat
att älska, hwad det icke will.
Derföre är det en dårskap att predika om
kärlek för ett hjerta, som icke är pånyttfödt. "Köttsligt sinne är en
fiendskap emot Gud, efter det icke är underdånigt Guds lag, icke kan det
heller." All den kärlek, man tycker sig hafwa till Gud före nyfödelsen,
är inbillad, egennyttig och inskränkt. Du älskar Gud endast, då Han
gör och talar, hwad dig behagar; men när Han sätter dig på prof eller
bjuder dig något, som du icke will, då knorrar du mot Honom, och på
ett eller annat sätt anklagar hans bud för stränghet. Äfwenså älskar
du icke heller din nästa såsom dig sjelf, utan är alltid mer angelägen
om ditt eget bästa än om hans.
Sådana äro alla menniskohjertan af naturen, ja alla, utan
undantag.
Frågas då, huru man får ett nytt hjerta, som rätt älskar, så märk:
du har aldrig rätt kärlek till Gud, förrän Han först bewisat dig så
mycken kärlek, att ditt hjerta liksom försmält af denna hans kärleks wärme.
Du kan icke börja med att skänka Honom kärlek, utan börja med att
emottaga kärlek af Honom; såsom aposteln Johannes säger: "Deri står
kärleken, icke att wi hafwa älskat Gud, utan att Gud har älskat oss."
Och Jesus säger: I hafwen icke utkorat mig, men jag har utkorat eder."
Men nu är det ingen Guds kärlek, som smälter och förwandlar ditt
hela wäsende, utom den, som omfattar och saliggör ditt hela wäsende,
den kärlek, som rör sjelfwa lifwet för tid och ewighet, nemligen din
benådning hos Gud, dina synders förlåtelse och ditt saliga upptagande
till Guds barn.
Härom talade Herren sjelf hos fariseen Simon. En
stor synderska kommer in, faller ned wid hans fötter, twår dem med sina
tårar, torkar dem med sitt hufwudhår. Fariseerna undra härpå; men
Jesus förklarar saken: "Det war en man, som hade twå skuldenärer;
den ene war honom skyldig femhundrade penningar, den andre femtio.
För fattiga att betala, fingo de begge eftergift på skulderna. Säg,
Simon, hwilken, menar du, älskade mer denne nådige Herren?" "Den som
fick mer eftergifwet", blef swaret. Och Jesus tillade: "Rätt dömde du;
denna qwinna äro många synder förlåtna; derföre älskar hon mycket."
Si här betydelsen af apostelens ord: "Der synden öfwerflödade, der
öfwerflödade ock nåden mycket mer." Ju mer lag i samwetet, desto mer
storma och kännas synderna; ju mer synd som känns, desto större blir
nåden, då alla dessa förlåtas; och ju mer nåd du får, desto större blir
din kärlek, glädje och tacksamhet. Detta är nya testamentets
regeringsordning, att Gud, som befallte oss att älska owänner och med
wälgerningar samla glödande kol på deras hufwuden, gör sjelf detsamma emot
oss. Han smälter och öfwerwinner oss med den öfwerflödade nådens
glödande kol.
Och nu, nu först börjar du älska Gud tillbaka; nu blir
ock ditt hjerta så förwandladt, att du med en alldeles ny kärlek älskar
alla menniskor. Ty Guds kärlek är utgjuten i ditt hjerta genom den
Helige Ande, som är dig gifwen.
Denna kärlek till nästan är twåfaldig, allmännelig kärlek och broderlig
kärlek. Med allmännelig kärlek älskar du alla menniskor och gör dem
godt, hvarhelst du kan och i alla deras behof. Denna kärlek förutsätter
intet förtroende, ingen wänskap; ty den fordrar intet annat wilkor hos
föremålet, än att det är en menniska. Det är om denna kärlek Jesus
sade: "Älsken edra owänner, gören dem godt, som hata eder" m. m.
Detta är af wigt att iakttaga, om du will wara christen, så att du icke
älskar blott dem, som äro dina wänner och göra dig godt — älskar dem,
som man kallar älskwärda. Icke så, om du will wara christen! Då
tillhör dig att endast betänka, om de hafwa samma menniskoblod som du;
om de härstamma från samme Fader i himmelen och samme stamfader
på jorden som du, samt äro återlösta med samma blod som du. Det
wore dig då en stor uppmuntran till kärlek, om du, wid åsynen af en
hjelpbehöfwande, tänkte: Detta är min broder, min syster! Ty efter köt-.
tet äro wi ju alla bröder.
Det andra slaget af christlig kärlek är den broderliga. Broderlig
kärlek är den, hwarigenom alla Guds barn i werlden, såsom inbördes
bröder, äro i ett saligt, innerligt och förtroligt syskonband förknippade.
Detta broderskap känner inga gränser af olika kyrkobekännelser, former
och orter, olika stånd och lefnadswilkor, utan ser efter något, som finnes
allestädes, der Christus predikas, nemligen Guds barn, födda af Gud.
Ty grunden för denna broderliga kärlek är endast denna: "Den som
älskar Honom, som födde, han älskar ock den, som är född af Honom."
Och här är orsaken, hwarföre Christus uppgaf just denna kärlek såsom
tecknet på hans rätta "lärjungar", sägande: "Deraf skola alla förstå, att
I ären mina lärjungar, om I hafwen kärlek inbördes." Ty allt annat
kunna skrymtare efterapa, men icke den kärlek inbördes, som ser efter
dem, som äro födda af Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar