"Du skall älska din Herre Gud av allt ditt hjärta, av all din själ, av alla dina krafter och av all din håg." (Luk. 10:27)

Detta är det yppersta och största budet. Och vad kan vara billigare, än att vi få älska Gud? Är det icke sant och rätt, att varje pulsslag, varje tanke, varje kraft, vårt hela sinne och tankeförmåga, kropp, själ och liv, skulle allt tillhöra Honom, varje ögonblick vara ägnat åt Honom? Ingen stund av vårt liv borde gå förbi, utan att vi med trängtande, älskande själ såge på Honom, frågade efter hans vilja och välbehag, aktade på hans vink. För väsenden, som äro skapade till Guds beläte, anstår sannerligen ingenting mindre.

Och sådant ligger i orden: "Älska Herren din Gud av allt ditt hjärta, av all din själ, av alla dina krafter och av all din håg." Ty att du skall älska Gud av allt ditt hjärta, det vill just säga, att du skall uppriktigt och utan skrymtan verkligen älska Honom, så att Han utgör det förnämsta föremålet för dig, vilket fördunklar alla andra, och till vilket allting sedan hänföres.

Ty vi veta, att människan är så danad, att hon aldrig kan på en gång älska tvenne föremål lika, utan alltid är ettdera det förnämsta, såsom Jesus förklarade i Matt. 6:24. Just detta förnämsta föremål för hjärtat, det du mest tänker på, innerligast trängtar efter och hänger vid, detta som mest fägnar dig o. s. v., detta hjärteföremål vill Herren Gud vara för dig. Detta betyder ordet: "älska Gud av allt ditt hjärta." De följande orden utgöra sedan blott en vidare utveckling av det första, eller av vad som alltid därmed följer.

När det tillägges "av all din själ", vill det därför säga, att när du älskar Gud av allt ditt hjärta, du ock uppoffrar för Honom hela ditt liv, så att din egen välfärd, ära, njutning, ja, själva livet, aktas ringa för Honom. Ty ordet "själ" betecknar i Skriftens eget språk vanligen det lekamliga livet och allt, vad som förelöper i våra yttre sinnen. Således, om antingen kärleken till jordiska ting och till något eget vill draga dig, eller fruktan för lidanden vill driva dig från Herren, låter du genast allt fara och säger: "Må vad som helst förloras eller drabba mig, när jag har dig, o Herre, frågar jag intet efter himmel och jord."

Vidare heter det: av alla dina krafter — det vill säga, att alla dina förmögenheter äro varje stund sysselsatta med Gud, med hans tillbedjande och tjänst; så att dina tankar alltid umgås med Honom, din inbillningskraft, dina sinnesrörelser hava alltid Gud till ämne och föremål; att dina ögon se, dina öron lyssna blott efter det, som tillhör Gud, din tunga vill beständigt tala om Honom, dina händer göra Honom något till tjänst.

Slutligen heter det: "Älska Gud av all din håg", eller egentligen "eftertanke". Att älska av all sin håg eller eftertanke tyder på den kärlekens omsorg att för varje tillfälle träffa det bästa sättet att behaga och tjäna den älskade, vilket med andra ord är ett aktgivande på den älskades smak och välbehag, så att det, som behagar honom, är för den älskande alltid det rättaste, bästa och behagligaste.

Märk, vad det innebär att älska Gud av all sin håg! Det är, att icke veta något annat rättesnöre, för vad som är gott, rätt eller ljuvt, än Guds behag; att om blott Gud vill, tillstädjer eller tillskickar något, vore det ock i sig självt än så bittert för mig, är det mig genast kärt och dyrbart, blott därför att den käre Guden vill det; och äntligen, att detta skall vara din egen lust. Ty att älska av all sin håg, är just motsatsen mot att göra något blott på befallning eller av tvång. Således, om det kostar på, om du känner det svårt, när du skall göra eller lida något för Guds skull, så att du måste strida med någon motvilja, då älskar du icke Gud av all din håg.

Du skall så älska Gud, att allt vad Han någonsin tillstädjer eller tillskickar dig, är för hans behags skull alltid kärt och dyrbart för dig, om det ock vore i sig självt det bittraste, t. ex. att det käraste föremål, du hade på jorden, berövas dig, eller att din hela jordiska lycka förstöres, eller ditt goda namn och rykte i grund tillintetgörs o. s. v. Si, allt sådant är i sig självt bittert, men skall blott för din Guds välbehag vara dig kärt och behagligt, endast därför att Han vill det. Sådant ligger i orden älska Gud av all din håg.

Ty huru kan man älska Gud av all sin håg och dock icke älska det, som behagar Gud, utan känna motvilja för ett bud, som Han givit, eller för ett lidande, som Han tillsänder? Om du blott älskar Gud av allt ditt hjärta — av all din själ — av all din håg, skall ju allt, vad som är hans välbehag, vara dig kärt och vara dig lika, evad det är ljuvt eller bittert, blott Han vill det.