"Bestänkta i hjärtat från ett ont samvete." (Hebr. 10:22)

Vad vill det säga att sålunda bestänka hjärtat? Huru sker det?

Uti förebilden (1 Mos. 12) skedde det så, att ett knippe isop doppades i det slaktade lammets blod och därmed beströkos dörrträden, både det övre och de båda sidoträden. Det isopsknippe, varmed våra hjärtan skola bestrykas, är evangelium, vilket sannerligen är doppat i Guds Lamms blod och stänker under dess förkunnande heliga droppar åt alla håll.

Evangelium talar ju först och sist om en frälsning genom Kristi blod. Evangelium säger: Lammet, som är dödat och har igenlöst oss åt Gud med sitt blod, det är värdigt att hava ära och lov. Evangelium säger: Vi hava förlossning genom hans blod, syndernas förlåtelse. Evangelium säger: Jesu Kristi, Guds Sons, blod renar oss av alla synder. Evangelium säger: Om edra synder vore blodröda, skola de dock varda snövita. Genom sådana vittnesbörd varda vi med Kristi blod bestänkta i hjärtat ifrån ett ont samvete.

Märk: ifrån ett ont samwete! Vi måste få bestänkas med Kristi blod, att vi få rentav ett gott samvete, få alla våra synder helt borttagna från samvetet, genom en viss tillförsikt och hjärtlig förtröstan om deras förlåtelse, så att vi helt renade och med Gud försonade kunna åter tala med Honom såsom med en huld och kärleksrik Fader.

Detta är Guds barns herrliga frihet, att ingen synd tillräknas dem, lagen icke dömer över dem, de äro icke under lagen, utan under nåden, och hava därför frid med Gud, liksom hade de aldrig haft någon synd, utan vore helt rättfärdiga och heliga. Men det är ock denna tro allena, som förlossar från syndens herravälde. O, när jag såsom en arm syndare får den stora, vissa trösten, att Gud icke mer tillräknar mig missgärning, utan tillsagt mig: Var vid gott mod, min son, dina synder förlåtas dig! o, huru jag då springer lös ur träldomsbanden, triumferar, jubilerar, prisar Guds nåd, förbannar min synd och vill nu ingenting i hela världen högre önska mig än att blott kunna i alla mina livsdagar tjäna Herren.

Men härtill fordras en sådan bestänkning, en sådan tro, att du i samvetet får frid för dina synder. Den som vet, hör, sjunger och läser om den stora förlossning, som är skedd i Kristus Jesus, men dock alltid bär sina synder på samvetet och ängsligt tänker på utväg att försonas, den försmädar därmed Kristi blod, såsom det icke varit mäktigt att borttaga synder. Aposteln säger (v. 1,2), att när man vid de levitiska offren alltid hade kvar ett ont samvete och därför alltid ånyo offrade, bevisade detta, att oxablod och bockablod icke kunde borttaga synder; "ty eljest hade de återvänt offra, efter de, som så offra hade sedan intet samvete haft av synder, när de hade varit en gång gjorda rena". Giv akt på de orden! Nu gå vi och giva samma vittnesbörd om Kristi dyra blod, då också vi gå med ett ont samvete. Då säga ock vi därmed, att Kristi blod icke kunde borttaga synder; ty annars skulle vi ju hava frid med Gud, hava våra synder borttagna, efter vi äro en gång gjorda rena.

Stanna här ett ögonblick. Vad tror du? Har Kristi blod verkligen borttagit, försonat, avplanat alla dina synder? Har Kristi blod uträttat något mer än oxablod och bockablod? Eller vill du ock om Kristi blod säga, att det icke kunde borttaga synder?

Paulus gör den åtskillnad mellan de levitiska offrens blod och Kristi blod, att då han sagt, huru de förra icke kunde borttaga synder, tillägger han om Kristus: "Men denne, då Han hade offrat ett offer för synderna, det ewinnerligen gäller, betygar Han: Och deras synder och orättfärdigheter vill jag icke mer ihågkomma. Där nu sådan förlåtelse är, där är icke mer offer för synder." Och då följer: "Efter vi nu hava, kära bröder, frihet att ingå uti det heliga genom Jesu blod, så låtom oss framgå med ett sannskyldigt hjärta uti en fullkomlig tro (fullkomlig tröst), bestänkta i hjärtan lfrån ett ont samvete."

Aposteln vill, att det en gång bör få vara avgjort, att Kristi blod verkligen har borttagit synderna och vi nu äro fria. Vakna då, kära själ, och besinna, vad du gör, när du idkeligen ser på dig själv och aktar Kristi blod för ett intet, liksom det icke kunnat borttaga synder! Visst kunna dina synder vara gruvliga, stora och många; men så stora och många kunna de dock aldrig vara, att icke Guds Sons blod gäller tusen gånger mer. Bed Gud om tron och låt så länge genom evangelium bestänka ditt hjärta med Kristi blod, att du blir helt fri ifrån ett ont samvete, att du helt förlorar dig i Kristi blods värde och gladligen kan därmed trotsa alla dina synder samt död, djävul och helvete, och intet mer vet, än Kristus, Kristus, död och uppstånden för oss, för oss!