"Gjord under lagen, på det Han skulle förlossa dem, som voro under lagen, att vi skulle få barnaskapet." (Gal. 4:4,5)

O, du eviga Guds kärlek, som så älskade världen!

Hörom här, varför Guds Son är vorden människa, vad som var själva det stora ärendet och ändamålet med hans ankomst i världen. "Gjord under lagen, på det Han skulle förlossa dem, som voro under lagen."

O, du svarta otrosmörker, som aldrig tillstäder oss att behålla detta!

Si, de som verkligen tro sådant, att Gud givit oss sin Son till vår lagfullgörare, icke undrar jag, att de älska en sådan Gud och Frälsare, icke undrar jag, att de bliva brinnande i anden, av någon högre himmelsk fröjd och frid och kärlek; icke undrar jag, att de bliva upptända av nit emot allt annat, som vill upphäva sig till det anseendet att göra oss rättfärdiga och heliga.

Då Gud ville frälsa de fallna människorna och förlossa dem ifrån lagens domar, huru skulle det tillgå? Det måste tillgå på ett sådant sätt, att icke den gudomliga rättfärdigheten till en enda bokstav eller prick bleve lidande. Och det skedde därigenom, säger aposteln, att Guds egen Son blev skickad under lagen. Han, som var lagens Herre, gav sig att vara lagens tjänare och fullgörare för oss. O, du makalösa Guds kärlek!

Om du nu tror detta, som hela Skriften vittnar, att vi endast genom Kristi laguppfyllelse, Kristi rättfärdighet varda rättfärdiga, då skall den enda fråga, som återstår till ditt betryggande, bliva denna: "Är jag viss, att Kristus har riktigt fullgjort lagen till den evige Faderns förnöjelse?"

Och då kan du vara trygg. Kristus har alldeles fullkomligt hållit lagen. Han "älskade Gud av allt sitt hjärta, av all sin själ, av alla sina krafter och av all sin håg"; det var hans mat, att Han gjorde Faderns vilja. Lika fullkomligt har Han ock "älskat sin nästa såsom sig själv", ja, så att Han ock förgat sig själv, gav sitt liv i döden, vart räknad till ogärningsmän, bar mångas synder och bad för överträdarna. Han var lydig intill döden, ja intill korsets död.

Ty att Han var gjord under lagen, innebar också, att Han skulle taga på sig lagens dom och förbannelse över syndarna. Såsom skrivet står: "Kristus har förlossat oss ifrån lagens förbannelse, då Han vart en förbannelse för oss." "Och efter barnen hade kött och blod, är ock Han vorden därav delaktig; på det Han skulle genom döden nedlägga honom, som hade döden i våld, d. ä. djävulen, och göra dem fria, som genom dödens räddhåga måste i allt sitt leverne vara trälar."

Så har Han gjort allting för oss. Prisat och högtlovat vare hans namn! Han var ock den ende, som kunde göra det. "Vi voro till detta verk alltför svaga i harnesket", såsom Luther säger; "vi äro satta av sätet", Han allena kunde utföra detta verk.

Må nu endast var och en se till, att han ock giver Kristus äran för detta verk, d.ä. att han besinnar och erkänner, att denne Herren har beställt allt väl. Det är så bedrövligt, att det icke kan med några ord nog beklagas, huru djävulen förvillar våra sinnen, så att vi leva fram vår tid, såsom visste vi ingen egentlig nytta av allt, vad Kristus gjort.

Vi läsa, sjunga och tala om, att Gud givit oss sin egen son till vår broder, vår lagfullgörare och vårt offerlamm; och dock gå alla våra tankar och allt vårt andliga strävande därpå ut, att vi skola själva vara ostraffliga lagfullgörare, om vi skola täckas Gud och vara riktigt vissa om hans nåd och vänskap. Vi skola blott med många stora och vackra ord prisa Medlaren, men sedan gå till det arbetet att själva försona oss med Gud. Många hava i all sin livstid aldrig ännu haft någon egentlig tjänst och nytta av Kristus.

Låtom oss då en gång stanna och besinna, vad Skriften säger om den nytta och tjänst, vi skulle hava av denna stora gåva, då Gud gav oss sin Son, gjord under lagen. Aposteln säger: För att förlossa dem, som voro under lagen, att vi skulle få barnaskapet.

Har du aldrig sett eller hört dessa ord? Skulle vi icke en gång prisa den gudomliga kärleken och låta det vara sant och vara nog, vad vår store lagfullgörare har gjort? Aposteln säger här, att Han har icke gjort det åt sig själv, utan för att förlossa dem, som voro under lagen.

Vi bedja var och en, som vill vara kristen, att en gång allvarligt besinna det, som är Skriftens summa och kärna, att Kristus är lagens ände, — Kristus är lagens ände, till rättfärdighet för var och en, som tror; att det som lagen icke kunde åstadkomma, i det han vart försvagad av köttet, det, det, det gjorde Gud, sändande sin Son i syndeligt kötts liknelse.