Hör! Du ska inte bli bedragen i ditt hopp om salighet, du, som sökt den hos Kristus. Hur mörkt och tvivelaktigt det än ofta ser ut under vandringen, skall slutet alltid kröna ditt hopp, när du blott levat i tron på Honom. Detta är nu ganska snart fattat med förståndet, men måtte Gud väcka oss att besinna det!
Denna fråga, om att inte "komma på skam", är en evighetsviktig fråga. Den bör tjäna somliga till väckelse, somliga till stor tröst.
Hoppet på den slutliga saligheten kan vara antingen sant eller falskt. Vi ska betänka, att nästan alla människor har något hopp för evigheten. Grunderna för människornas sista förhoppning är mångfaldiga. Utom den allmänna grunden, nämligen en blandning av Guds barmhärtighet och egen förtjänst, har också varje otrogen vanligen något särskilt, varpå han hoppas, som ska mildra hans skuld, eller rentav innebära en förtjänst. Men må detta vara vad än som någonsin kan nämnas eller tänkas, så ska alltid deras hopp på den yttersta dagen komma på skam. Endast de, som i bibelns mening "tror på Sonen", ska krönas med salighet i hans tillkommelse.
Men nu är det just dessa, som under prövotiden så ofta anfäktas med denna fruktan: "Bara jag inte ändå, efter allt vad jag trott på Herren Jesus, till slut kommer på skam." Så många och svåra är de trognas prövningar, så mäktigt deras inneboende fördärv, så bekymrande deras brister och svagheter, så underlig och dold deras Herres nåd, så olika och förbryllande hans regering och slutligen så grymma djävulens glödande skott, att mången trogen själ med oro tänkt: "Ho vet om jag inte tror och tror så länge, tills jag stannar i fördömelsen."
Den ena har sin värsta anfäktelsekälla i någon mycket ihärdig frestelse, som han med all bön och andra nådens medel aldrig blir rätt fri, utan ännu alltid dras med; den andra ser sitt hela liv så fullt med synd, försumlighet och otrohet, att han inte kan anse det möjligt attGuds Ande bor hos honom; den tredje lider av en så bekymrande torrhet och kallsinnighet, en så stor brist på allvar, angelägenhet, syndasorg, bön m. m., att han fruktar, det han är en skrymtare, avsomnad, andligen död. Då blir frågan: Månne bara detta enda, att jag ännu tror på Jesus, hänger vid Honom, inte kan umbära Honom, skall betrygga mej mot all fara?
Svar: Då du genom tron blivit en ny människa, som ännu alltid hänger vid Kristus, kan väl ännu mycket vara hos dej att bestraffa, beklaga och förbättra; med det enda, att du likväl lever i tron på Kristus, är du dock ett nådebarn, intar du ändå himmelen. Måste du också ännu alltid känna en så mäktig strid emellan köttet och Anden, som aposteln omtalar i Rom. 7: 15—25, och du måste med honom utropa: "Jag arma människa, vem ska lösa mej från denna dödens kropp ?" så kan allt detta elände dock inte bevisa, att tron är falsk, ej heller tillintetgöra det eviga nådeförbund, i vilket du står endast genom tron på Kristus, och genom vilket allt elände ska vara under förlåtelse. Det är dock "ingen fördömelse för dem, som är i Kristus Jesus". Med det enda att någon "har Sonen, har han livet".
Ja, aposteln säger, att då någon med hjärtats tro bygger på den enda grunden, Kristus, om han också bygger så illa på den att hans verk blir förbränt, och han "lider skada", han mister sin lön för sitt byggande, "blir han likväl själv salig — dock såsom genom eld". Observera: för den enda omständigheten, att han med hjärtats tro byggde på den rätta grunden, måste han dock bli salig, fastän han byggt så illa, ja, fastän han t. o. m. i läran byggt så illa! Mycket mer ska all den brist, som vi själva (inte bara efter den sanna läran, utan också efter ett heligt sinne) ogillar, fördömer, begråter, hos oss själva bestraffar, vara under en beständig förlåtelse för den Herrens Kristi förtjänst och försvar, på vilken vi tror. Sådant vittnar Skriften överallt om. Sådant säger oss detta språk: "Var och en, som tror på Honom, ska inte komma på skam."
Vi har endast genom Honom en evig nåd, ja ett nåderike, som ska vara väldigt över alla de brister, som ännu vidlåder och bekymrar oss. Därtill är Kristus given, att Han skall vara en verklig frälsare och försvarare, och då inte för några blott tänkta och inbillade, utan för verkliga synder. Prisat vare hans namn! "Var och en, som tror på Honom, ska inte komma på skam."
Jag har ingen tröst för min synd,
men jag ser i bibeln ett lamm
som har burit allt på sin rygg,
jag ska inte komma på skam.
Hos min Jesus är jag helt trygg,
han är klippan, han är min frid,
han är klippan, han är min frid,
han är klippan, han är min frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar