Det första som en kristen har att betänka, om han någonsin vill
ha något sant ljus, någon glädje och frukt av nattvarden, ja, om
han inte vill där ådra sej döden, är, att ingen må komma här bara med utvärtes ögon — inte heller bara med förnuftet. Här fordras
något annat, fordras nämligen andliga ögon och sinnen; fordras att
fast och oavlåtligt hålla ögonen på Guds ord; fordras den dyra,
gudomliga gåvan tron; ja, här fordras Guds nåd.
Kommer jag bara med
utvärtes ögon, sådana som också djuren har, fram till nattvardsbordet,
eller till en betraktelse om nattvarden, och vill så se vad där kan
finnas, ska jag där finna endast ceremonier och bröd och vin, inget
gudomligt, inget himmelskt och herrligt. Vill jag vidare bara efter
mitt förnuft betrakta och bedöma sakramentets innehåll och värde, blir
jag, i stället för en uppbyggd och uppvärmd kristen, tvärtom en kall
föraktare, en kättare och bespottare av sakramentet. O, det är ett tecken,
en stötesten, till fall och snara för många i Israel, att de ska stöta sej därpå, snärjas och bli fångna!
Men detta är vad inte endast världsmänniskor, utan rätta kristna
i alla sina livsdagar måste betänka; ty om du också hundrade gånger i
tron skådat och smakat Herrens herrlighet och ljuvlighet vid hans
nådebord, ska djävulen ännu lika många gånger åter infinna sig för att
beröva dej denna salighet, denna himmel på jorden, och det endast
genom att helt stilla, tyst och vackert, då du befinns mer säker, inleda dej i förnuftets undersökningar, så att denna Guds höga hemlighet ska underställas förnuftets och de yttre sinnenas avgörande. Och kan han bara härmed sysselsätta oss, att vi försöker räkna ut och förstå, hur härmed
kan gå till, hur det och det är möjligt, så har han snart vunnit spelet
och tagit ifrån oss alltsammans.
Kristna bör därför komma ihåg att
nattvarden är ett underverk, är ett av de många höga, hemlighetsfulla
underverk, som aldrig i tiden av det arma människoförnuftet ska
kunna fattas och begripas, utan endast på den Allsmäktiges och
Sannfärdiges ord tros; ja, nattvarden är bland dessa höga hemligheter en
den största, är av de gamla inte utan skäl kallad: "hemligheternas hemlighet" — och tänk, denna skulle det fallna, förmörkade, bedrägliga
förnuftet begripa och bedöma! Bort det!
Så blir då det den första lärdomen om detta ämne, att vi aldrig
behöver besvära oss med att försöka begripa det, utan blott stå på Guds allsmäktighet och sannfärdighet, som har kungjort oss det. Ja, att så
snart förnuftet vill börja överräkna hur det är möjligt vad Kristus
säger, ska vi genast förstå att det är frestelsens stund, att djävulen
är framme, den gamle förnuftige ormen, som besvek Eva med sin
illfundighet, och på ögonblicket ropa på Guds namn och hjälp, såsom för
en bråddöd eller för själva helvetet. Vill du inte detta, utan du vill
gå in i förnuftets undersökningar, så gå och bli en kättare!
För dem, som anfäktas av tvivel på sakramentets innehåll, vore
det även mycket välgörande, om de kunde väl betrakta upphovsmannen. Vem är Han? Han är din skapare och din frälsare. Han är den
höge och högtbesuttne, som förblir evinnerligen. Han är Gud
allsmäktig, den förste och den siste, som är, som var, och som ska förbli;
ty Gud var Ordet. "Och Ordet vart kött och bodde ibland oss; genom
det är allting gjort, och det förutan är intet gjort, som är gjort."
Lyft upp ögonen och se hans verk; se solen, se stjärnorna, se hela
skapelsen — allt detta har denne Herren gjort. Och Han bär allting med
sitt kraftiga ord och har rensat våra synder genom sig själv.
Tänk!
Är någonting för Honom omöjligt eller ens svårt att göra? Vad
kan vara lättare för den Allsmäktige än att göra vad Han vill?
Du kan inte förstå hur Han kan ge oss sin lekamen och blod, ditt
arma förnuft bryter sig och studsar därvid; men förstår du, hur Han
kunde skapa allting av intet? Vad förstår vi? Och vad kan inte den
Allsmäktige göra?
Vidare: Skulle Han säga något och inte göra det?
Kan Han, den Helige, ljuga? Vill du så försmäda din skapare, din
hulde frälsare? Han har gjort tusende under i skapelsen, som vi inte
begriper. Så blev Han människa och gjorde tusende under på jorden,
och eftersom dessa var synliga tror vi dem, fastän vi inte förstår dem.
Sist ville Han göra ett mycket nådefullt under, som inte syns, utan
ska tros på hans ord — då skulle vi säga emot detta, göra Honom
till ljugare och säga: Här sa Han till slut något, som inte kan vara
sant, då Han sade: Detta är min lekamen etc.
Ack, Gud, förskona
oss! - I sådan försmädelse låter Gud de stolta andarna falla, till straff
för deras förmätenhet.
Hur detta sker, den själv bäst vet,
som makten har att råda.
Hans vishet och allsmäktighet
är goda grunder båda.
Det är ej skämt, det är ej lek
att slå med ord den munnen,
som aldrig var med något svek
och något falskt befunnen,
ja, själva sanningsbrunnen.
Bröd är väl bröd, så tror vi rätt,
så har ock Skriften menat,
men på ett obegripligt sätt
med Kristi kropp förenat.
Vin är väl vin, förblir ock vin,
men därmed givs tillika
Guds blod till själens medicin,
kan ej för tvivel vika.
Guds ord kan aldrig svika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar