Vi skola aldrig glömma, att Kristus uti allt skulle vara återställare av det, som vi uti Adam förlorade — skulle uti allt bota, vad genom Adam eller syndafallet förstördes. Nu var det icke blott synden och fördömelsen, som genom Adam kommo över alla människor, utan ock döden i alla dess bemärkelser, även den lekamliga eller tillintetgörelsen av människans kroppsliga del. Därför skulle Kristus också återställa denna, så att vi skola genom Honom återfå en hel människas väsende, sådan hon var före syndafallet, vartill ock hörde en skön, frisk och odödlig kropp. Såsom nyss sades: Kristus skulle återställa allt, som genom syndafallet förlorades.
Du, som detta läser, du torde genom Guds nåd gladeligen tro, vad apostelen säger i Rom.5, att "såsom genom en människa synden är kommen i världen, och för syndens skull döden; så kommer ock genom en människa rättfärdigheten och livet. Såsom för en synds skull är fördömelse kommen över alla människor; så kommer ock genom ens rättfärdighet livets rättfärdning över alla människor. Ty såsom för en människas olydnad många äro vordna syndare; så varda ock för ens lydnads skull många rättfärdiga." Men tro vi detta herrliga evangelium, då måste vi ock tro, vad aposteln här säger om kroppens återställelse: "Såsom alla dö uti Adam, så skola ock alla varda gjorda levande i Kristus."
Vi få icke sönderplocka Kristi verk. Hans återställelseverk var fullkomligt. Han skulle göra alla våra fiender oskadliga: synden, djävulen, döden och fördömelsen. Men alltsammans är i denna tid osynligt och för vårt förnuft orimligt; ty Han har till trons övning lemnat skepelsen av allt detta onda kvar hos oss.
Då jag har blivit ett Guds barn, kan jag likväl icke se, att synden är borttagen; ty jag måste ännu se och känna hennes liv och kraft i mitt kött, så att jag måste alldeles förtvivla och mena, att jag är en styggelse för Gud, så framt jag icke har i mitt hjärta djupt fästad den gudomliga övertygelsen, som heter tro, nämligen att Kristus har fördömt synden i köttet genom synd, så att hon för Gud alls intet gäller såsom en synd till min fördömelse. Men i denna tro kan jag ännu med full sanning säga: "I all min synd är ingen synd, nämligen för Gud, vilken vet, vad Kristi dyra blod gäller. Jag är för Gud alldeles syndfri, jag är helt rättfärdig och ren, endast genom Kristi blodiga försoning, endast uti Kristus."
På samma sätt när jag ser och känner, huru djävulen rasar i mig och alla människor, då är det mig orimligt, att han är av Kristus övervunnen. Men då Kristus har sagt det, måste jag likväl tro det och säga: "Allt hans raseri skall intet skada mig, så länge jag blott blir i Kristus; han skall tvärtom endast vara mig till tjänst genom att driva och öva mig i tron och i bönen."
Likaså, när döden lägger min kropp i jorden, så att den förmultnar och blir till stoft, då är det mig lika orimligt, att denna kropp likväl skall uppstå och leva i evighet. Men när Kristus har sagt det — när Kristus har sagt: "Jag är uppståndelsen och livet; vilken som tror på mig, han skall leva, om han än bleve död" — då måste jag gladeligen säga: Kristus skall icke bliva ljugare i det ordet.
Obegripliga under! Synden skall icke gälla såsom synd, djävulen skall icke skada mig, döden skall icke behålla mig, ty Kristus är en fullkomlig frälsare.
Såsom Luther säger: "Sannerligen, om Kristus riktigt utfört sitt värv (att återställa vad som var förlorat) och genom sina apostlar låter predika det, så skall det icke vara något ovisst. Låtom oss fördenskull oförsagt våga på Honom och fara hädan på denna artikeln, att när vi länge varit döda och förruttnade, och äntligen den sköna basunen börjar ljuda och säga (såsom Kristus till Lasarus): "Petrus, Paulus, kom ut!" då skola vi i ett ögonblick, såsom en gnista, fara fram ur jorden, skönare än hela himmelen, med hela lekamen och alla ledamöter sammanfogade, om vi än vore brända till pulver, eller förtärda i vattnet."
Lovad vare den store Guden, som själv skall göra det och själv har sagt det, såsom t.ex. i Jes.26: "Dina döda skola leva och med lekamen uppstå igen. Vaken upp och berömmen eder, I som liggen under jorden; ty din dagg är en grön marks dagg, och jorden skall giva ifrån sig de döda."
Vi har ju alla syndat
och dött när Adam dog,
men genom denne Ene
har vi fått över nog,
ty det som genom Adam
har kommit över oss
har Kristus själv borttagit
- nu slipper vi förgås.
Och jag får lov att fröjdas
i Gud, min Frälsare,
som så har älskat världen
och dött för syndare.
Han lever, jag får leva
i tid och evighet.
Det är vad jag behöver,
det bästa som jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar