Låt oss se, vad detta Guds sjunde bud innebär, eller vad som menas med stöld och tjuveri. Därmed menas varje sätt att frånhända vår nästa hans egendom, vare sej det sker hemligt eller uppenbart, med våld eller med list, under brottets skepnad, eller under sken av lag och rätt.
Att stjäla, att vara en tjuv, det är något så grovt och vederstyggligt, att för den synden menar sej dock de flesta människor vara fria. Kan man också lyckas att övertyga våra annars ärbara världsmänniskor om brottslighet mot de övriga buden, så lyfter de dock upp sitt huvud, när man kommer till det sjunde budet. Inför det är man äntligen rättfärdig, menar man. Man har dock inte stulit, inte utsträckt sin hand efter andras egendom. O, vilket förskräckligt hårt tal, om vi också ville göra de hederliga människorna till tjuvar!
Ja, sannerligen, vore endast det stöld, att man brutit andras lås och på detta grova sätt borttagit penningar och ägodelar, då vore visserligen de flesta människor rättfärdiga inför detta bud; men hur helt annorlunda ser det inte ut, när vi betraktar det i ljuset av Kristi förklaringar över buden! Vilken förkrossande upptäckt, om du genom en sådan förklaring finner, att du också är en tjuv! —
När man kommer att se och inför Guds ögon besinna, att varje sätt att göra sej en vinning till nästans skada är stöld, antingen det sker i en handel, som man anser för sej lycklig, genom vad man betecknande kallar "rövarpris", eller genom att säljaren begär och får alltför mycket för sin vara, eller genom ett försumligt arbete av dagsverkaren o.s.v., då skall man finna sanningen av Luthers ord, att "ingen näringsgren i världen är så allmän som tjuvnad", att denna "är en så vitt utbredd och allmän last, men också så föga aktad och bemärkt, att om man skulle hänga alla, som är tjuvar, och likväl inte vill heta det, skulle världen bliva öde, och både bödlar och galgar fattas."
Vi talar nu inte om hjärtat, eller hur Guds ögon ser dej såsom en tjuv, medan du ännu inte till ett runstycke förminskat din nästas egendom, när du ändå har lust därtill och endast av rädsla och försiktighet avhålles därifrån, utan vi tala om tjuveri i verk och gärning. Och då upprepar vi åter och ber var och en allvarligt betänka, vad som ligger därunder, att varje sätt att förminska nästans egendom är en tjuvnad i själva gärningen; att man stjäl, inte endast när man plundrar kistor och fickor, utan även när man på torget eller i handelsbodar för en vara begär för mycket, eller ger för litet; när man i verkstaden gör dåligt eller bedrägligt arbete, men tar full betalning; eller när en dräng eller piga i huset inte tjänar troget, eller låter något bli skämt, med ett ord, inte är mån om husbondfolkets bästa; eller när man i dyr tid för den behövandes trångmål tar en oskäligt hög ränta på sina penningar o.s.v. På sådant sätt kan du snart avhända din nästa tusen, tvåtusen, femtusen eller tiotusen kronor — och du går likväl lös, under det många varit i fängelse för mindre, bara därför att de brukat ett annat sätt att stjäla.
Men i varje bud är inte endast något förbjudet, utan också något befallt. Så är det även med det sjunde budet. Det innebär inte bara, att vi inte ska stjäla, utan också att vi "ska förhjälpa därtill, att vår nästas gods och näring må förökas och beskyddas". När vi betänker att Herren Gud, med lika allvar som Han förbjuder det onda, även fordrar det goda av oss, då skall denna del av budet bli oss ännu mer närgående och göra även dem till syndare, som inte blivit det i den förra.
Men härtill fordras då att inte se på gärningens eget anseende, utan att Gud själv betyder något för oss. Världen och förnuftet säger så: "När jag inte tar något från en annan, så kan jag handla fritt och efter behag med det, som tillhör mej." Men i Kristi rike är en annan lag. Den säger så: "Du skall inte bara inget ont tillfoga din nästa, utan tvärtom göra honom allt gott med de gåvor och tillgångar, som Gud just därtill förlänat dej; du ska älska din nästa såsom dej själv."
Den som inget ont gör, han gör dock mycken synd, när han inte gör det goda, som han kan och bör göra. Och även vårt timliga goda har Herren Gud givit oss inte för att bara tjäna oss själva, utan också till att göra vår nästa gott därmed såsom vår Herres förvaltare, vilka inte har rättighet att göra med hans förlänta gåvor, vad dem lyster, utan vad hans heliga kärleksavsikter kräva. Detta är grunden till en hel kedja av plikter, som hela världen inte vet av.
Låt oss därför på den stora kärlekslagens guldvikt ännu bättre väga vårt förhållande till det sjunde budet. Vi ska då med häpnad finna, hur nästan alla våra gärningar, vårt ätande och drickande, vårt arbete och vår vila, vår återhållsamhet och frikostighet, allt, allt är besmittat och genomträngt av synd mot detta bud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar