Även detta bud har Herren Kristus förklarat (Matt. 5); och vilken nåd var inte detta! Ty Honom måste vi dock höra, om vi vill bli saliga. Judarna hade handlat med sjätte budet på samma sätt som med det femte: de såg bara på den grova gärningen, som här var äktenskapsbrott — ty det sjätte budet lyder egentligen så: "Du skall inte bryta äktenskapet." Och så aktade de för ett intet, att de i hjärtat var fulla med olovliga lustar och begärelser, om de blott kunde avhålla sej från deras fulla utövande i verk och gärning. Då kom Herren Kristus med denna höga förklaring: "Jag säger er: den som ser på en kvinna till att begära henne, han har allaredan gjort hor med henne i sitt hjärta." Detta är den stora förklaring, i vars ljus vi ska skåda detta bud.
Men låt oss först undersöka, vad det innebär, att då detta bud har en så djup andlig betydelse, att det är brutet blott med en oren begärelse och omfattar alla den orena lustans rörelser och yttringar, så inom som utom äktenskapet (vilket många skriftställen visa), det dock egentligen lyder så: Du skall icke bryta äktenskapet. Det ligger nämligen en djup lärdom över detta bud i den omständigheten. Ja, härmed återförs vi till den egentliga grunden för detta bud, nämligen Guds första, i människans skapelse uttryckta tanke och förordning i avseende på hennes mänskliga tillvaro och fortplantning på jorden, nämligen då Han skapade en man och en kvinna och genast, ja, redan förrän kvinnan var skapad, beslöt äktenskapets heliga ordning. Människans skapelse och hennes släktes förökelse var två hos Gud förenade tankar; så att vi finner äktenskapets stiftelse, grunden till sjätte budet, i bibelns första kapitel, i skapelsehistorien! "Man och kvinna skapade Han dem och välsignade dem och sade: var fruktsamma och föröka er" — och därför tillägges i det andra kapitlet: "Fördenskull ska en man överge far och mor och bli vid sin hustru, och de ska bli till ett kött."
Då vi nu betänker, att äktenskapet är en så helig stiftelse av Herren Gud vid själva skapelsen, då kan vi förstå, vilken vikt det sjätte budet äger, vilken fruktansvärd förgripelse emot Guds majestätsrätt det är, att på något sätt bryta äktenskapet. Den som bryter äktenskapet, han rubbar och förstör det heligaste och viktigaste förhållandet på jorden, han sönderriver de heligaste, av Gud själv knutna band, han orenar och skändar det renaste, ömmaste och dyrbaraste förhållande människor emellan, han griper som en niding brottsligt in i Guds rätt och ordning — varjämte han ock av lycka gör olycka, av välsignelse gör förbannelse, emedan mänsklighetens välfärd, ofta för både tid och evighet, vilar på äktenskapet.
Men gör väl endast den sådant, vilken i ordets vanliga bemärkelse bryter sitt eget eller en annans äktenskap? Är det sjätte budet talat blott till dem som redan är i äktenskapet stadda? Nej, detta bud omfattar, enligt Guds ords utläggning, alla människor utan undantag. Ty när Herren Gud skapade människan till man och kvinna och stiftade äktenskapets ordning, uppdrog Han också en helig gränslinje emellan bägge könen. Denna gränslinje är Guds inrättning och därför lika så helig och orygglig, som själva äktenskapet är. Vem helst som då genombryter denna av Gud satta gräns, antingen det sker i tankar, ord eller gärningar, han bryter mot det sjätte budet. Och i denna mening säger den helige Guden även till alla ogifta, män och kvinnor, till alla ynglingar och jungfrur: "Du skall icke bryta äktenskapet."
Att detta bud har en så vitt omfattande betydelse, kan var och en se av Kristi utläggning därav, då Han säger, att den som blott ser på en kvinna med olovligt begär, han har allaredan gjort hor med henne i sitt hjärta. Du håller dej kanske rättfärdig inför detta bud, då du av rädsla för Guds domar, eller kanske rädsla blott för skam och vanära och andra menliga följder, avhållit dej från utövningen av din begärelse; men Herren Kristus säger här, att du då redan står såsom en äktenskapsbrytare inför Guds ögon. Han säger, att du då redan gjort hor.
Ta här ett exempel: om någon hade det sinnet emot dej, att han önskade kunna mörda dej, men avhåller sej ifrån gärningen för de fruktansvärda följderna, skulle du då hålla honom något bättre än en mördare, som verkligt utfört den blodiga gärningen? Nej, du skulle ju med rätta säga: skillnaden är bara den, att min ovän är rädd om sitt eget huvud, då däremot den fulländade mördaren varit mer dristig och oförvägen; men i själ och hjärta är de alldeles lika onda. Så också här: den skamliga äktenskapsbrytaren har inte varit så rädd som du för skam och andra straff; detta är skillnaden mellan dej och honom, då du endast av fruktan avhållit dej från att fullborda din begärelse. Därför har du, inte blott inför Gud utan ock i verkligheten i ditt hjärta, lika ofta begått hor, som du haft begärelse därtill. Så har Herren Kristus själv förklarat detta bud.
Du skall ej heller göra hor,
ty därpå följer plåga stor,
men trogen mot den maka var
som Herren Gud dej givit har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar