Dessa ord har vanligen blivit förstådda om dopet; andra åter förstår därmed tvagningen genom tron i Lammets blod. Men saken är densamma. Ty tvagningen i Lammets blod sker hos oss först i dopet, sker alltid både genom dopet och tron; likasom ätandet av Kristi lekamen sker både i sakramentet och utom detsamma genom tron.
Allt nog, här talas om en "andlig" tvagning, en "andlig" renhet, eftersom Herren säger: "Dock icke alla; ty Han visste vem det var som skulle förråda Honom." Judas var den ende av lärjungarna som inte var ren. Också blev allt detta ännu tydligare, då Jesus åter samma afton sade: "Nu är ni rena för det tals skull, som jag har talat med er." Detta tyder på tron som omfattar hans tal, eller ordet; ty utan tron blir ingen ren genom ordet; och denna tro, med allt vad som åtföljer densamma, fattades Judas.
Men vi skulle nu betrakta Kristi ord. Han säger: "Den som är tvagen är alldeles ren, och ni är rena", och detta säger Han, som med sina allseende ögon på en gång genomskådade all den kvarboende skröplighet hos sina lärjungar, vilken han så ofta fick bestraffa; och det säger han till samma lärjungar, som samma afton så jämmerligen försyndade sej, och vilkas svagheter och syndafall för aftonen han själv samma stund förutsa dem och alltså väl visste av. Men se nu här, att för Guds ögon står en annan renhet än vår usla inneboende; se här och märk en gång vad den "tillräknade" renheten är, vad Kristi rättfärdighet, trons rättfärdighet vill säga, den Guds rättfärdighet, som har blivit uppenbar utan lagens tillhjälp.
Se här att denna rättfärdighet och renhet, fast den för oss är osynlig, likväl inte är någon dröm och inbillning, inte blotta ord och förespeglingar, utan är för Guds ögon en stor verklighet och sanning. Kristus, som sist skall döma på yttersta dagen, han ser renhet där alla människor ser idel orenhet; han säger till de skröpliga lärjungarna: Ni är rena — ni, ni, som står här framför mej — ni ät alldeles rena — och var och en som är tvagen, som tror och blir döpt, är alldeles ren för Guds ögon, i Guds dom — fastän fötterna (d.ä. vandringen, vår nedre, vår jordiska rättfärdighet) ofta orenas och behöver sin särskilda tvagning, bör under daglig ånger och tro förbättras.
Men se dock och märk, att, all denna ofullkomlighet och brist oaktat, Kristus likväl säger att de är alldeles rena; lär då (ännu en gång sagt), lär då någon gång förstå, att här är något allvar med Kristi försoning och hans rättfärdighets tillräknande; att det inte är för Guds ögon ett sådant intet, ett sådant damm och skuggverk, som det är för våra blinda förnuftsögon; lär, att det är sant, vad aposteln säger om Kristus och församlingen, inte bara att han gjort henne ren i vattnets bad genom ordet, utan också till en brud, som är herrlig, som inte har någon fläck eller skrynka eller annat sådant; ja, att det är rätt, vad Luther sade, att "den som inte vill bekänna att han är helig och rättfärdig, utan i dess ställe ständigt klagar att han är en arm syndare, han bär sej så åt, som ville han säga: Jag tror inte att Kristus är död för mej, inte heller att jag är döpt, eller att Kristi blod har renat mej eller kan göra mej ren; jag tror inte något enda ord vara sant i Skriftens vittnesbörd om Kristus."
Ty Kristus har ju sannerligen med sitt blod borttagit allas våra synder; och inte det allenast, utan sedan han först med sitt blodiga lidande borttagit syndaskulden och straffet, har han också förvärvat och skänkt oss sin egen fullkomliga rättfärdighet samt slutligen i dopet påklätt oss hela denna salighetsskrud. Han har gjort oss inte endast syndfria, utan också rättfärdiga och heliga för Gud; i stället för synden har han satt rättfärdigheten, för att vi inför Gud skulle vara inte endast fria från synd, utan också rättfärdiga, vilket är en ännu högre grad i saligheten.
Att Kristus med sin blodiga dräkt förvärvat oss rättfärdighetens vita kläder, det är på många ställen i Skriften herrligt avmålat. I Upp. 19 beskrivs Guds Son såsom en, som sitter på en vit häst och har på sej "ett kläde, bestänkt med blod". Men han har också en härskara efter sej; och dessa ryttare, som med sin fältherre drar genom jämmerdalen i alla slags strider och bedrövelser, de sitter också på vita hästar, men deras klädnad är inte röd, utan de är klädda i vita kläder — "i rent skinande silke". Och i v.8 heter det: "Men silket är helgonens rättfärdighet", som de har erhållit genom tvagningen i sin salighetshövdings, Jesu Kristi, blod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar