Huru skall man undgå den uppfattningen av detta och dylika ställen i den heliga Skrift, att saligheten kommer av våra gärningar?
Svar: Hela svårigheten kommer därav, att man icke rätt noga ger akt på orden. Skriften säger aldrig på något ställe, att vi varda rättfärdiga eller saliga för gärningarnas skull, utan det är, vad hon överallt nekar. Men att vi skola varda dömda efter gärningarna, det lär Skriften överallt (Jer. 17:10; 32:19; Hes. 18:30; Matt. 16:27; 25:34—45; 2 Kor. 5:10; Upp. 2:23; 20:12; 22:12).
Ehuru Gud i sin allvetenhet känner allas hjärtan, har Han dock allt ifrån begynnelsen fastställt den ordningen, att vårt innersta skall bevisas och bevittnas av våra gärningar. Abraham, de trognas fader, gjordes häruti till ett tydligt exempel. "Han trodde Gud" i löftet om den välsignade säden, "och det vart honom räknat till rättfärdighet"; nu var han för Gud rättfärdig och en Guds vän; men detta skulle också bevisas i utvärtes handling, och då han nu lydde Guds befallning, sade Herrens Ängel: "Nu vet jag, att du fruktar Gud och har icke skonat din enda son för min skull." Detta kallar aposteln Jakob, att Abraham vart av gärningen rättfärdigad d. ä. rättfärdig bevisad, rättfärdig förklarad.
Så skall det ock tillgå i den yttersta domen. Vid en domstol måste vara vittnen; därtill skola våra gärningar tjäna. De skola vittna om den nåd, som varit verksam i de trogna, eller om den ogudaktighet, som bor i de otrogna. Kristus säger: "Icke hämtar man vindruvor av törne, ej heller fikon av tistel. Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett ont träd bär ond frukt." "Av deras frukt skolen I känna dem." De goda gärningarna göra icke människan god, utan de bevisa, att hon är god; hon är icke god därför, att hon gör gott, utan hon gör gott därför, att hon är god. Och Gud måste först göra hennes hjärta gott, innan hon kan göra något, som Han anser gott.
När Kristus skall döma oss efter våra gärningar, så skall Han icke se på gärningens yttre form eller storlek, utan på dess verkliga inre godhet, d.ä. se efter källan och bevekelsegrunden. Detta är en omständighet, som hela världen aldrig vill förstå, men som Herren Kristus så ofta och nitiskt framhöll. I Matt. 6:1 säger Han, att "om du giver din allmosa för människorna för att varda sedd av dem, så har du ingen lön när Fadern i himmelen". Varför det? Se här, huru Herren ser efter bevekelsegrunden! Gärningen är ju densamma, nämligen att giva allmosor, som Herren vill nämna på den yttersta dagen; men blott därför, att den icke var gjord av den rätta bevekelsegrunden, är den nu förkastad.
I Matt. 10:42 säger Han: "Vilken som giver en av dessa minsta en bägare kallt vatten dricka, allenast i en lärjunges namn, sannerligen säger jag eder, det skall icke bliva honom olönt. En bägare kallt vatten är en mycket liten allmosa; men blott för bevekelsegrunden, att den var given "i en lärjunges namn", d.ä. för Kristi skull, bedyrar Herren, att den gärningen icke skall bliva olönt, så liten den ock var i sig själv. I Mark. 9:41 uttrycker Kristus det ännu tydligare: "Vilken som giver eder dricka en bägare vatten i mitt namn, därför att I tillhören Kristus, sannerligen säger jag eder, han skall ingalunda mista sin lön."
Då vi nu förstått själva saken, må vi ock något närmare betrakta orden. Herren säger, att Han "skall giva var och en efter hans gärningar". Gud har likasom emottagit av människorna ont eller got, och sådant Han fått det, har Han uppfört det på deras räkning, för att på sin rättvisa doms dag återgiva det åt var och en, nämligen så som vi sett Kristus förklara det.
Vidare säger Han: var och en - Gud skall giva var och en. Här på jorden tycka sig många vara likasom bortgömda i mängden, så att Gud skall icke så noga följa dem med sina ögon. Men Gud är så stor, att Han ock känner varje fågel. Han förmår lika noga giva akt på var och en, som om det vore blott en enda människa på jorden. Uti den yttersta domen skall var och en, likasom blottad och bar, framställas för Domarens ögon och dömas efter sina gärningar. Och de, som själva stå för sina synder, d.ä. de som äro under lagen och skola dömas efter densamma, dem skall icke ens ett fåfängt ord efterskänkas, såsom Kristus förklarar: Jag säger eder, för vart och ett fåfängt ord, som människorna tala, skola de göra räkenskap på domedag."
Men även de trogna skola få olika salighet efter sina gärningar, såsom vi se av Jesu liknelse om punden (Matt. 25:14—29) jämte flera bibelställen. Även detta ligger i ordet: "Han skall giva var och en efter hans gärningar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar