Du, som detta läser, du är kanske lycklig att hava blivit utvald ur världen till en Jesu efterföljare — lycklig att nu stå i en innerlig förening med din Frälsare: O, håll, det du har, att ingen tager din krona!
Djävulen har svurit oss döden och går omkring, än såsom ett rytande lejon, än såsom en ljusets ängel. Många, som "begynt i Anden, lykta i köttet", än genom världen och lustarna, som på nytt återtaga dem — de tröttnade vid striden och köttets dödande och gåvo sig på nytt i syndens tjänst — än genom att för någon mäktig och ihärdig frestelse drunkna i misströstan; än genom nya lärors tjusande makt, varigenom de fördes ut från enfaldigheten i Kristus och i själva livet borttorkade — "då jag icke satt och stillade min själ", säger David, "så vart min själ avvand, såsom en varder avvand från sin moder" — än genom högmodsinbillningar, som äro all inneboende nåds död.
Somliga avfallna igenkännas lätt, då de rentav återgå till världen och synden och icke mer umgås med Guds ord; andra åter behålla ett sken av gudaktighet, men det är ingen ande uti dem, intet liv, intet behov av nåden och evangelium, utan blott "formen av det, som är vetande och rätt i lagen". "Och hade det varit dem bättre, att de aldrig förstått salighetens väg ... och är det yttersta vordet dem värre än det första."
O bed, att Gud nådigt förskonar dig för en så olycklig ändalykt! Och känn vikten av apostelns förmaning: Varen fasta och ovikliga.
Var fast i tron, håll dagligen vänskap med din Frälsare; låt ingenting vara dig så angeläget som att för var dag vara förvissad om din Guds vänskap, att städse och alltid varda funnen i Kristus.
Var fast i kärleken och gudaktighetens övning, att du icke låter trötta dig, varken av människors ondska och otacksamhet, eller av ditt eget onda, så att du blir slapp och efterlåten, när kampen blir mycket hård och långvarig. Håll ut ännu en liten tid med köttets dödande; nu gäller det; nu pågår striden för kronan. "Var trofast", säger Herren, "var trofast intill döden, så skall jag giva dig livets krona."
Var fast i hoppet och i tålamodet under ett bittert kors och lidande. Håll ut, nu gäller det! det är blott en liten ond stund till görande. Avfalla kan man lätt, men uthärda och intaga himmelens borg, det fordrar en kamp.
Fasta och ovikliga, säger aposteln. Var "oviklig" från det gamla ordet! Låt dig icke omföras av mångahanda lärdomsväder, såsom de veka rör, vilka drivas hit och dit av vinden. Vi leva i en tid, då alla möjliga nyheter i det andliga utbjudas; den ena uppkommer med ett, en annan med något annat. Och människonaturen är sådan, att det gamla är snart osmakligt och av intet värde, och det nya livar. Vakta dig att följa denna naturens art. Och var icke nog inbilsk att tro, att ingen kan förvilla dig, att du skall själv alltid märka, vad som är rätt eller orätt. Var icke heller så otacksam mot den gudomlige Anden och sanningen, som har fött dig på nytt, att du skulle anse ännu en annan lära kunna vara bättre — eller att något nytt behöves för den, som redan "är i Kristus". Aposteln säger: I ären i Honom fullkomna; och nu vill du fullkomna det nådeståndet med någon ny egen gärning! Huru vill du då svara din Frälsare, när Han frågar: Var du icke redan i mig salig?
Vi skola icke vara barn och låta oss bevekas och omföras av allehanda lärdomsväder. Nej, såsom I haven anammat Herren Jesus Kristus, så vandren i Honom — och varen rotade och uppbyggda i Honom och varen fasta i tron, såsom I ären lärda, och varen i henne rikligen tacksamma. Varen rika uti Herrens verk alltid. Var mer och mer flitig uti Herrens tjänst den lilla tid, som återstår att leva i köttet, att du icke, i andlig lättja, "lever dig själv, utan Honom, som för oss är död och uppstånden".
Uti allt, varmed du kan befordra Herrens ära eller hans dyrköptas välfärd, må du flitigt och rikligen bevisa din tjänst och icke tröttna och avtaga i det goda, utan tvärtom bliva mer och mer flitig däri. Somliga börja så lovande, att med glad och villig håg tjäna Gud och bröderna; men efter några år äro de slappa och kallsinniga, där är ingen drivande håg och kraft mer. Detta är en bedrövlig utgång av en så vacker början.
Låtom oss vaka! Låtom oss väl akta oss, att icke naturen bedrager oss! "När vi göra gott, låt oss icke ledas därvid; ty vi skola ock i sin tid uppskära utan återvändo." "Den som sår i sitt kött, han skall av köttet uppskära förgänglighet; men den som sår i Anden, han skall uppskära av Anden evinnerligt liv."
O, ditt arbete i Herren är icke fåfängt. Vakna upp, besinna dig! Det kommer ännu allt det, som skall komma. Vi hava icke efterföljt några kloka fabler. Det kommer ännu, nämligen "pris och ära och oförgängligt väsende åt dem, som med tålamod uti goda gärningar fara efter evigt liv".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar