En ibland de gruvligaste villfarelser med avseende på den heliga nattvarden är den, att vilken människa som helst skall genom en s. k. "kristlig beredelse" kunna bliva en värdig nattvardsgäst, utan avseende på om hon är en sann Jesu vän och lärjunge; att även de, som både före och efter sin nattvardsgång genom hela sitt liv tillhöra den allmänna, oomvända hopen skola genom en för tillfället gjord beredelse kunna gå värdigt till Herrens heliga nattvard. O, en gruvlig villfarelse, varvid håren kunna resa sig hos varje upplyst kristen! —
Var finnes ett enda ord i Skriften, som antyder något sådant, att även de skola bereda sig till Herrens nattvard, och därigenom bliva värdiga, som icke förut äro omvända till Herren, icke äro Jesu vänner och lärjungar och alla dagar hela livet igenom leva av Kristus och med Kristus? O, att alla, som hava öron, måtte höra, och alla, som hava röst, måtte ropa över denna villfarelse!
Eller månne Kristus låter bedraga sig med en tillfällig beredelse, med en för tillfället antagen fromhet att hålla dig för sin vän? Månne den Helige låter så bedraga sig av en påtvingad och självgjord fromhet, ånger, syndabekännelse och bön, varefter du genast återgår till samma fåfängliga leverne som förut, när du blott undangjort din årliga nattvardsgång? Gud förbarme sig!
Och Gud väcke alla lärare ur slummern, vilka icke ärligt säga folk sådant! Skulle icke de i korta, tydliga och ärliga ord utsäga den sanningen, att här är endast fråga om ett, för att vara en värdig nattvardsgäst, nämligen om du är en Jesu vän och lärjunge, eller åtminstone är stadd i bekymmer och sökande efter att bliva det för hela din livstid? Genom en tillfällig beredelse blir ingen en värdig nattvardsgäst, utan endast genom en hel omvändelse, varigenom man för hela sitt liv blir en Jesu vän och lärjunge. Är du detta, då är du en värdig nattvardsgäst; är du icke detta, då är du ovärdig.
Man må icke besvära sig med någon blott tillfällig beredelse, utan veta, att man i alla fall "äter och dricker sig själv en dom", om man ock, icke blott ett dygn, utan en vecka, en månad arbetar på sin nattvardsberedelse så nitiskt, att man ock på sina böjda knän därunder badade i tårar — man är lika väl en ovärdig gäst, äter och dricker sig själv en dom, så länge man blott vill göra en nattvardsberedelse och icke för hela sitt liv varder Herrens egen, blir och lever under Honom i hans rike.
Här är saken! Kristus stiftade denna höga måltid för sina vänner. Den innerliga förening, som i nattvarden sker emellan Kristus och hans trogna, är densamma, om vilken Han samma afton, som Han instiftade nattvarden, sade i sin bön: "Jag i dem och de i mig, att de skola vara fullkomna uti ett, såsom du, Fader, i mig, och jag i dig!" Och om den bönen tillade Han: "Jag beder för dem, som du har givit mig, för världen beder jag icke." Och huru var det möjligt, att Han kunde bedja något sådant för världen? Huru är det möjligt, att Han kunde bjuda världen fira sin dödsåminnelse, bjuda sina föraktare att äta hans kött och dricka hans blod?
O, det är förskräckligt, när man betänker, vad det vill säga, att en människa, som i alla sina dagar "lever utan Gud i världen" och bärgar sig så väl Honom förutan, skall en gång om året träda Gud under ansiktet, i denna hans vänners heliga kärleksmåltid, och skall nu antyda den innerligaste vänskap med Honom — för att straxt därpå återgå till samma fåfängliga väsende och ogudaktiga leverne som förut!
Är icke detta alldeles detsamma, som när Judas vid Örtagården framträdde och hälsade Jesus: "Hell Rabbi!" och kysste Honom? Skall icke Herren säga även till sådana nattvardsgäster: "Min vän, varefter kommer du? förråder du människans Son med kyssande?" Skulle du icke bäva genom hela din själ och kropp för att med ett sådant sinne träda Gud under ansiktet! Förstår du icke, att den store, helige Herren då skall säga till dig: "Du skrymtare, jag vet dina gärningar! du är icke min utan världens vän; varefter kommer du hit, där mina vänner fira min dödsåminnelse? Jag vet, att du i morgon skall gå bort till samma världens och syndens tjänst som härtills. Gå bort, du skrymtare!"
Skulle du icke vänta dig ett sådant svar av den Helige, vars ögon äro såsom eldslågor — du, som blott gör en nattvardsberedelse, som eljest alla dina livsdagar igenom icke bryr dig om att tillhöra och följa. Honom?
När vi nu börjar att förstå
vad härligt bord här dukas,
så ligger största vikten på
hur gåvan av oss brukas,
ty denna spis ovärdiga
till andligt liv åtnjuter,
men alla obotfärdiga
sig själva utesluter
och Jesu tröst förskjuter.
Ja, över sin tillstängda själ
Guds dom de så ses draga,
och kroppen måste likaväl
en lika dom mottaga.
Som de i synd och säkerhet
har låtit själen somna,
så lär Guds dom, som Skriften vet,
sig över dem fullkomna
då liv och själ skall domna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar