Wilja wi hafwa ett bibelord, hwaruti dopets alla herrliga skatter
äro i korta, starka och förklarande ordalag innefattade, så hafwa wi ett
sådant i Gal. 3:27: "Ty I, så många som ären döpta till Christus,
hafwen eder iklädt Christus."
Hjelp Gud, att wi en gång märka denna
omständighet! — I hafwen eder iklädt Christus!" Si, det är hela
hemligheten af den obegripliga renhet och wälbehaglighet för Guds ögon,
som skänkes oss i dopet. Wi äro iklädda Christus. Wi stå icke mer
för Guds ögon i wåra egna personer, utan i hans Sons Christi
person; likasom Christus på försoningsdagen stod för sin Fader icke i sin
egen person med sitt eget anseende, utan i wåra personer såsom den ende
syndaren för alla syndare, bärande på sig hela werldens synder.
Då war
Han iklädd werlden. Nu blifwa wi i dopet iklädda Christus och
betraktas inför Gud, icke efter hwad wi sjelfwa äro, utan hwad Christus är;
wi stå för Gud i Christi kläder, i Christi person, i Christi
rättfärdighet och anseende. Detta heter här wara "iklädd Christus".
Allt, hwad
Christus för oss war, gjorde och hade, är i dopet på oss öfwerflyttadt,
åt oss skänkt; ty Christus hade efter sitt nådefulla behag genom sina ord
om dopet uti detta nedlagt, med detta sammanbundit hela saligheten,
som Han förwärfwade oss. Hwaraf kommer, att så många, som warda
döpta till Christus, blifwa på en gång iklädda allt detta, som hör till
att warda salig, nemligen: hela Christus och all hans förtjenst; så att
hwad Christus för oss war och är, det är så alldeles wårt, som om wi
sjelfwa i wåra egna personer wore detsamma, och hwad Christus i wårt
ställe gjort, är så alldeles wårt, som om wi sjelfwa gjort detsamma.
Ty wi äro iklädda Christus.
Men hwad är nu Christus? Först är
Christus idel renhet och rättfärdighet, derföre äro wi ock idel renhet och
rättfärdighet. — I oss sjelfwa? Nej, i Honom allena; såsom "Han,
hwilken icke wisste af någon synd, blef för oss gjord till synd, på det wi skulle
warda Guds rättfärdighet genom Honom".
Widare: Christus är täck
och skön, så att Fadren i Honom har allt sitt behag, Christus är Guds
Son och rikets arfwinge; derföre äro wi Guds barn, arfwingar och
Christi medarfwingar.
Nu förstå wi, huru det gick till, att de skröpliga lärjungarna woro
alldeles rena; nu förstå wi, hwad det språket betyder: "Så är nu
intet fördömligt för dem, som äro i Christus Jesus", d. ä. oaktadt de
ännu i sitt kött och på sina fötter i wandringen hafwa mycket orent och
skröpligt, kan likwäl intet deraf tillräknas dem till fördömelse. Ty just
derföre äro de iklädda Christus, att de icke mer skola skådas och dömas,
efter hwad de sjelfwa äro, utan efter hwad Christus är.
Nu förstå
wi, hwarföre det hos profeten war förutsagdt: "Och detta skall wara
hans namn, det man skall kalla Honom: Herren wår rättfärdighet."
Den som rätt och wäl förstår denna hemlighet, han kan i sanning
sägas weta något, han är kommen temmeligen långt ut ur djefwulens
wåld och har lagt en orygglig grund till en rätt gudomlig frid i sitt
hjerta. Men den som icke förstår eller will förstå denna hemlighet, han
har ingen rätt insigt i evangelium och kan hwarken råda sig sjelf eller
andra, kan icke heller denna hemlighet förutan någonsin i sin lifstid
komma till någon frid, icke heller till någon sann helgelse, än mindre
hjelpa andra dertill.
Derföre är det denna salighetens kunskap, som en
christen så nödwändigt behöfwer. Då kunde han ändtligen en gång få
ett warmt och christligt sinne, både mot sin Gud och sina medmenniskor,
samt en wälgrundad och helsosam frid i sitt hjerta.
Ty när detta
kommer in i en menniskas hjerta, att hon icke mer står i sina egna orena
kläder för Gud, utan är iklädd Christus och är i Honom alldeles ren,
täck och behaglig för Guds ögon; att hennes synder, som så jämmerligt
plåga henne, aldrig skola tillräknas henne, o, då blir hon en ny menniska,
då wämjes hon wid allt sitt eget, wid både sin fromhet och sin
ofromhet; då blir Christus, Christus, endast Christus hennes allt i alla,
både hennes rättfärdighet och hennes helgelse, ja, hennes lifs, hennes tankars
medelpunkt; då älskar hon Honom och hans heliga wägar; då tager hon
med nöje farwäl af sin förra werld, sitt förra wäsende i synd och fåfänga;,
då will hon gerna följa sin Herre och tjena Honom i ewig rättfärdighet,
oskuld och salighet; då har hon äfwen för den saken sitt hopp i Honom
allena, förtroligt bedjande: Tag du, min Jesu kär, mitt hela hjerta,
rensa mig du, döda du mitt kött.
Och si, detta är det, som både werkas
uti oss och förebildas genom dopet — hwilket apostelen derföre kallar
nya födelsens bad och den Helige Andes förnyelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar