Med anledning av Rosenius-jubiléet 2016 publiceras här hans s.k. dagbetraktelser i bloggform. Urvalet ur hans samlade skrifter gjordes av Amy Moberg med Lina Sandells hjälp, och första utgåvan kom 1873. Den här texten bygger på Projekt Runebergs inskannade version, som i sin tur är hämtad ur artonde upplagan (tryckt 1897). Men den är lätt bearbetad och sångverserna i slutet av betraktelserna har ofta bytts ut.
onsdag 27 mars 2013
"Kristus har förlossat oss ifrån lagens förbannelse, då han vart en förbannelse för oss." (Gal. 3:13)
Si nu, om detta språk finge rum i hjertat, hwad skulle icke det
blifwa för ett himmelrike af outsäglig tröst, ewig och orubblig tröst, så
att wi skulle trotsa all helwetets makt och i all wår ömkligaste swaghet
triumfera och berömma oss i Herren! Ty betänk dock, hwilka ord här
äro, hwilken bild wi skåda! Christus wardt en förbannelse! Att Christus,
Guds egen Son, wardt en förbannelse, är ett underligt och hårdt tal,
men en öfwermåttan stark och wäldig tröst, om man kan betänka det.
Märk då: Christus har burit all lagens förbannelse. Men denna war
så stor, att apostelen säger, att Han wardt en förbannelse, blef hel och
hållen idel förbannelse, blef icke blott belagd med mycken förbannelse,
utan så öfwerhopad dermed, att Han kunde hel och hållen kallas en
förbannelse. Nu, detta låter alltför underligt, men hwad är det annat,
än det Johannes säger: Si, Guds Lam, som bär och borttager
werldens synder — hwilket wi höra sjungas öfwer wåra hufwuden, hwar
gång wi böja dem till Jesu nattwardsbord att emottaga hans lekamen
och blod, om hwilka Han sjelf der förklarar: utgifwen och utgjutet till
syndernas förlåtelse — och detsamma som står i Es. 53: "Herren kastade
allas wåra synder uppå Honom; Han bär deras synder." Det är
derföre ett ord, som wi aldrig kunna nog begrunda och påtänka, att
Christus blef en förbannelse.
Det andra högst tänkwärda ordet är detta: för oss — för oss, för
oss! På detta korta ord: för oss, ligger språkets hela kraft. För sin
egen del behöfde Christus wisst icke blifwa en förbannelse; ty Han war
till sitt eget wäsende alldeles oskyldig, helig och rättfärdig. Men att
Han wardt en förbannelse, det kom deraf, att Han tagit på sig wåra
skulder. Efter lag skulle hwarje mördare hängas på förbannelseträd,
derföre har ock Christus efter lag måst hänga derpå. Ty Han hade
tagit på sig en syndares och mördares person, ja, icke blott ens, utan
alla syndares och mördares tillhopa; ty wi äro allesamman syndare och
mördare inför Gud. Derföre har Han måst warda det lnför Gud, som
wi äro, nemligen en syndare, mördare, missgerningsman; som skrifwet
står: "Honom, som af ingen synd wisste, har Gud för oss gjort till
synd." Men på detta sätt blef Christus inför Gud den allrastörsta
syndare, hwars like icke war kommen på jorden. Ty i det Han är ett
offer för hela werldens synder, är Han nu för Gud icke en sådan person,
som är oskyldig och utan synd, såsom Guds Son i herrlighet, utan en syndare är Han, "en liten tid af Gud öfwergifwen, hwilken bär och
har på sin rygg Pauli synder, som war en Guds försmädare, förföljare
och wåldswerkare; Petri synder, som förnekade sin Herre; Davids, som
begick hor och mord; ja, mina och dina och hela werldens. Ty alla
de synder, som jag, du och wi allesamman gjort och ännu dagligen
göra, de äro med sådan kraft och gudomligt allwar lagda på Christus,
Guds Lam, som skulle Han sjelf hafwa gjort dem; så werkligt äro de
Christi egna synder. Sannerligen, antingen måste wåra synder wara
Christi egna synder, eller måste wi ewinnerligen warda förtappade!
Si detta — att Christus så alldeles haft wåra synder på sig, som
om Han sjelf gjort dem; och deremot, att allt, det Han gjorde och led,
skedde så alldeles i wårt ställe, som om wi sjelfwa gjort det — detta
war, hwad Paulus menade, då han sade. "Honom, som af ingen synd
wisste, har Gud gjort till synd för oss, på det wi skulle warda Guds
rättfärdighet genom Honom." Och åter: "Efter wi det hålla, att om
en är död för alla, så äro de alla döda!" Deraf kunna wi se, hwad
det ordet: för oss, innebär, då han säger: Christus wardt en
förbannelse för oss. Christus har af outsäglig barmhertighet och i kraft af
Fadrens ewiga försoningsråd gjort ett högst nådefullt byte med oss: det
wi hade, som war synden, förbannelsen och döden, det tog Han på sig;
och det Han hade och wi saknade, nemligen rättfärdighet, lif och salighet,
det gaf Han åt oss. Det kostade wisst den käre Herren ganska mycket,
starkt rop och tårar, swett och blod, då Han wardt till förbannelse;
men det skulle dock ske, och Han gick herrligen igenom det.
Nu säger apostelen, att Christus derigenom werkligen har förlossat
oss ifrån lagens förbannelse. Han säger icke: skall förlossa oss, t.ex
då wi blifwa rätt fromma, troende och helgade; nej, utan Han "har förlossat oss", på den dagen och de timmarna, då Han wardt en
förbannelse för oss. Här se wi orsaken, hwarföre de största syndare och
synderskor, när de komma till Jesus, att söka nåd och för hela sitt lif
blifwa hans egna, genast fingo nåd och blefwo så mottagna, som om
ingen lag funnits till, som om de aldrig hade syndat. Här är orsaken,
hwarföre wi alla, wid ett sådant kommande till Jesus, warda rättfärdiga
och saliga genast, så snart wi blott wilja med tron emottaga wår stora,
ewiga, skänkta rättfärdighet, som stått och står färdig, wäntande på oss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar