Denna lydnad för våra föräldrar och dem, som förstås under
faders och moders namn, sträcker sig så långt, att den icke tål mer än ett
enda undantag, nämligen om föräldralydnaden skulle komma i strid med
lydnaden för Gud. Ty då heter det: "Man måste mer lyda Gud än
människor", och "vilken som älskar fader eller moder mer än mig, han
är mig icke värd". Med detta enda undantag heter det för övrigt: "I
barn, varen edra föräldrar lydiga i allting; ty det täckes Herren väl."
Sammalunda förmanas tjänarna att "vara lydiga sina köttsliga herrar
i allting; icke med tjänst för ögonen, såsom människor till vilja, utan
med hjärtans enfaldighet och med gudsfruktan, såsom för Herren och
icke för människor". Med avseende på överheten heter det likaledes:
"Var och en vare överheten, som har väldet, underdånig." "Varen
underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull; evad det är
konungen, såsom den översta, eller befallningsmännerna, såsom de där
äro sända av honom." Slutligen med avseende på lärare har också
Guds ord sina förmaningar och föreskrifter: "Varen edra lärare lydiga
och följen dem."
Vi erinra oss åter, att lydnaden har sin gräns, vilken den icke får överstiga, så att lydnaden mot föräldrar, överhet
och lärare icke må bliva en olydnad mot Gud, hans ord och samvetet.
Ty skulle våra överhavande vara ovärdiga nog att begära en lydnad
i sådana stycken, vilka det uppenbarade ordet och det vakna samvetet
motsäga, då måste vi ödmjukt, men bestämt neka vår lydnad, man
må kalla det olydnad eller uppror, eller vad man vill.
Men förutsatt
denna gräns, vilken bestämmer, huru långt föräldrarätten och makten
sträcka sig över oss, äro vi skyldiga en oinskränkt lydnad. Och det finns
intet enda stycke, varom det gives så många, allvarliga och hjärtliga
förmaningar som just om denna lydnad. Visserligen kan denna lydnad vara understundom rätt påkostande, då de, som hava rätt att befalla
över oss, missbruka denna rätt till att giva hårda och orättvisa
befallningar, eller förråda bristande urskiljning, så att de lydande anse sig
mycket bättre förstå den sak, i vilken de nu skola endast lyda och handla.
Men så länge befallningen icke strider emot Guds ord och samvetet, är
dock villig lydnad en skyldighet, "icke allenast mot de goda och
saktmodiga, utan ock mot de genvördiga".
Det enda, vartill den lydande
är berättigad, är att i ödmjukhet och saktmodighet göra sina
föreställningar; men uträtta dessa intet, då måste man lyda, om man ock därvid lider orätt eller inser, att man kunde utföra samma sak med vida större vishet och förstånd; ty Herren har icke befallt oss att i detta avseende
underkasta faderns och moderns befallningar en granskande prövning, utan
att — lyda, i allting lyda.
Det skenbart hårda uti denna Guds
anordning blir förvandlat till idel ljuvlighet, och det bittra till idel sötma,
om vi blott kunna besinna, att vi på detta sätt göra Herrens vilja,
tjäna Honom, och icke människor, och att vår lydnad för nyckfulla
föräldrar, hårda husbönder och en orättvis överhet täckes Herren väl.
Är det icke sant, att om vi riktigt visste, huru vi skulle kunna tjäna
Herren och göra Honom rätt behagliga gärningar, skulle vi därför vilja
underkasta oss även det svåraste för att kunna säga: Nu vet jag, att
jag har gjort något, som Gud själv befallt mig, och som förvisso behagar
Honom väl. Se, sådant kan du göra alla dagar såsom barn och
tjänare i din anspråkslösaste kallelse, om du blott lydigt gör, vad
dig av fader och moder, husbonde och husmoder varder befallt; ty
därom har Herren givit dig sin bestämda vilja tillkänna, att Han vill så hava det, och över en sådan lydnad har Han förklarat sitt
största välbehag. Därför, såsom Luther säger, "om du ock gjorde något
så ringa, som att sopa golvet eller upptaga ett halmstrå, när du gör
det av lydnad för dina föräldrar eller husbönder, och eljest handlar i
tron och kärleken, så äro dessa till utseendet ringa gärningar bättre och
större inför Gud, än om du utan Guds befallning kunde genom
underverk omvända hela världen."
Så alldeles böra våra gärningar
bedömas efter det uppenbarade Guds ord, vari Han tillkännagivit
sin vilja, att vi måtte veta, om de äro Honom behagliga eller icke.
Kunde vi sålunda efter ordet betrakta vår lydnad mot föräldrar och
dem, som förstås under faders och moders namn, skulle denna lydnad,
om ock för kött och blod mången gång påkostande, dock för anden, den villiga anden, och för samvetet bliva lätt och ljuvlig, ja, en skön
gudstjänst. Ty vad kan väl göra mitt sinne gladare och mitt verk
ljuvligare, än att jag, om vad jag gör, kan säga: "Detta har Gud själv befallt, detta behagar Honom väl, det vet jag förvisso?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar