Aposteln vill säga: Tänken dock tillbaka på, vad som gjort eder
till kristna. I ären ju döpta till Kristus. Veten I icke, vad
denna döpelse betyder, nämligen att I icke allenast ären tvagna och
renade genom syndernas förlåtelse, utan ock att det syndiga köttet är
därigenom dömt ifrån livet och överantvardat åt döden, att det
skall helt fördränkas, så att edert återstående liv på jorden skall vara
ett beständigt syndens dödande. Sådant var förbundet med Kristus:
"Vi äro döpta till hans död."
Men detta måste vara icke blott ord och tankar, utan sanning och
verklighet. Måtte var och en, som vill vara kristen, besinna detta!
Om någon, som bekänner sig till Kristus, likväl icke verkligt har det
nya sinnet, som i allt vill göra sin Herres vilja, utan han kan ännu
hylla och försvara en och annan skötesynd, stå i förtroligt förhållande
till något, som uppenbart strider emot Herrens bud och vilja, han
bedrager sig själv med en död inbillningstro. Då vi bliva omvända,
återkomma vi just till det förbund med Kristus, till vilket vi blevo
döpta. Men vi äro döpta till hans död — och hans död var en
syndadöd.
Om nu någon, som är en slav, t. ex. under girigheten, så att vinna och samla detta jordiska är hans huvudsak, eller under vällustsynder, otukt eller dryckenskap, eller under vredessynder, hat, avund,
lögn och förtal, eller han övar någon oredlighet i handel eller arbete
m. m., om en sådan vänder sig till religionen, till Guds ord och Guds
folk, och nu bekänner tron på nåden, men han kvarbliver i sitt förra
förhållande till sin skötesynd — hör åter: han bedrager sig med en falsk
inbillningstro. Och all hans religion, hans kyrko- och nattvardsgång
är under ett sådant förhållande endast ett vederstyggligt skrymteri.
Förbundet med Kristus är ett heligt förbund: "Vi äro döpta till hans
död." Kristi rike är visserligen fullt med synd och jämmer; därom
talas icke, att du får känna allt ont i ditt gamla hjärta, i köttets
lustar och begärelser, eller att du kan falla och förgå dig; men att kvarbliva i sitt gamla förhållande till synden, det hör icke till Kristi
rike.
Var någon är i Kristus, så är han ett nytt kreatur. Alla
Guds barn hava ett heligt sinne, som gör uppror över synden. Att
du ännu kan stå i lugnt och förtroligt förhållande till din girighet, eller
din ärelystnad, din avund, eller din otukt, eller din vrede, din trätsjuka, ditt hat — att stå i lugnt och förtroligt förhållande till något sådant, hylla och ursäkta det: det är detta, som alldeles bestämt vittnar emot
dig. Att olyckligt falla och förgå sig, är ännu icke att bryta förbundet
med Kristus; men att giva synden frihet, hylla och försvara den,
det är att bryta förbundet.
Vi äro döpta till hans död.
Skall du nu i sanning döda synden, då måste du hava en villig
ande därtill, även om det för köttet är bittert. Kristi mänskliga natur
bävade väl för dödens bitterhet, dock var Han efter anden villig
att taga kalken ur Faderns hand. Så sade Han ock om sina trogna:
"Anden är villig, men köttet är swagt." Är den villiga anden
bortwiken ur ditt hjärta, då är all kamp med synden ett lagtvunget arbete
och således skrymteri, efter det icke går av hjärtat.
Men skall den villiga anden behållas, då måste du leva i tron, i den saliga tröst och visshet, att Gud förlåter alla dina synder. Därtill är ock nödigt att veta, att huruhelst det går dig i striden, evad du bättre eller sämre
lyckas vid syndens bekämpande, står dock alltid nådeförbundet fast hos
Gud, och även du lever i det förbundet, så länge du lever i denna
övning och insveper dig i Kristi rättfärdighet; ty på denna allena
grundar sig nåderiket, vilket är väldigt över alla synder.
Själva
denna övning, att tro nåden och döda synden, skall vara dig det säkraste vittnesbörd, att huru illa det än ofta ser ut, du dock lever i sann
nåd. Och så länge du av hjärtat tror en sådan nåd, skall du alltid
ånyo livas till att följa din trogne Frälsare och döda synden.
Men
för köttet blir denna väg bitter. Det kan du ock sluta därav, att det
heter: "döpta till hans död;" ty Kristi död var en bitter död. Han
har under starkt rop uppgivit anden. Köttets korsfästande skall ofta
bliva dig så bittert, att också du skall nödgas ropa, då du i nöd och
ångest åkallar Herren. Då gäller det att icke tröttna, utan väl
ihågkomma, att då du är en kristen och står i Guds förbund, har du gjort
en övermåttan stor lycka, du går emot en evig herrlighet. Därför må du gärna lida något därför. Kronan lönar väl alla redligt
framhärdande kämpar. Det är ju ett fast ord: Dö vi med, så skola vi
leva med; lida vi, så skola vi med regera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar