Såsom ville aposteln säga: Skåda den oändliga rikedomen på
omväxling i Guds skapelse! Då det redan är en stor skillnad mellan de
jordiska kropparna inbördes, huru mycket större måste skillnaden vara
mellan de jordiska och himmelska — mellan träd, sten, metaller etc. på
jorden, och däremot ämnena i solen, månen och stjärnorna. Ja, även
mellan dessa himmelska kropparna inbördes är stor skillnad. "En annan
klarhet har solen, och en annan klarhet har månen, och en annan
klarhet stjärnorna; ty en stjärna går över den andra i klarhet."
Tänk
då, vilken oändlig mångfald i Guds skapelse! Frukta då icke, "du dåre",
att vår Herre Gud skall bliva rådlös för, hurudana kroppar Han skall
giva oss i uppståndelsen! Våra nya kroppar, vilka egenskaper de än
för övrigt skola hava, skola säkerligen vara fullkomligt passande för den
nya värld, i vilken vi bliva försatta, och för de förmögenheter, vår
själ där skall hava. Såsom våra närvarande kroppar äro danade för
de själsförmögenheter, vi nu äga, och för den värld, i vilken vi nu
leva; och såsom alla djurs kroppar äro bildade efter de instinkter, Gud
har givit dem, och för det element, i vilket de skola leva, såsom
fiskar i vattnet, fåglar i luften, djuren på jorden eller maskarna i mullen.
Härav följer ock, vad vi även se för ögonen, att när någon levande varelse skall förflyttas till ett nytt element för att i detta börja liksom
en ny värld, erhåller han även en ny kropp, avpassad för dess nya
belägenhet. Såsom t. ex. silkesmasken, när den icke längre skall arbeta i
mullbärsträdet, utan skall hava friheten och behaget av att kringsväva i den vida rymden, då utrustas han med en ny och bevingad kropp,
passande för hans nya bestämmelse och element. De flesta ibland oss
torde veta, att alla fjärilar hava förut en tid varit maskar, som
krupit och krälat i stoftet, men nu kringsväva de i luften. Dessa utgöra
ju en märklig Skaparens bild av människan, "den masken", och hennes
blivande förvandling.
Låtom oss bättre beskåda denna bild.
Lövmaskarna utgöra ett synnerligen skröpligt släkte bland de levande varelserna; ehuru silkesmasken, som arbetar det sköna och starka silket åt
människan, tyckes vara något ädlare än kålmasken och andra lövmaskar, äro
de dock alla eländiga krypande kräk på jorden; men just åt dessa eländiga
krypvarelser har Gud berett en ljuvligare framtid, en märklig förvandling.
Då silkesmaskens arbetstid är fulländad, och kålmasken ej längre
skall krypa i stoftet, då läggas de i ett slags likkista — ett litet svart
skal bildar sig över dem, och där ligga de nu i dvala över vintern.
Men på det nya årets vår, då solen börjar till liv uppväcka den
stelnade naturen, då utkommer den förra masken i ny gestalt för att
intaga en ny värld; han skall icke nu mer krypa i stoftet eller på det
grova kålbladet, utan skall nu förlusta sig i det fria, i den fina luften
och det glada solljuset, och till näring blott hämta det finaste av blomstren; därför har han nu sköna, lätta, gyllene vingar, med vilka han
höjer sig över jorden och kringsvävar i den fria luften.
Vem
igenkänner icke åter här vår Faders tungomål? Vem ser icke, att Han
åter här givit oss en bild, varav vi skulle se vår Faders tankar och
avsikt med oss? Vi äro väl här på jorden eländiga maskar och
krypvarelser, men dock skapade för ett helt annat liv; vi gå en stor
förvandling till mötes. Då vår prövotid är fulländad, och vi icke mer skola
kräla i stoftet, skola vi, så många som blivit en ande med Honom,
som kom av himmelen, också av Honom förflyttas till en ny värld, där vi skola, herrliga och saliga, förlusta oss i det eviga solljuset af hans
nådefulla ansiktes åskådande och med nya förklarade förmögenheter dricka
oss glädjedruckna av hans nu avslöjade visdom, kärlek och nåd. —
Och
månne icke det är ett av de viktigare skälen, varför vi skola få nya
kroppar och icke alltid förbliva kropplösa andar (såsom vi äro under
mellantillståndet mellan vår död och den yttersta domen), nämligen att vi äro bestämda att flytta till en ny värld, vida fullkomligare och
herrligare än denna fallna, vanställda värld, i vilken vi nu bo — en värld, "där ingen död skall vara mer, icke heller gråt, icke heller rop, icke
heller någon värk - ty det första är förgånget - utan Guds och
Lammets stol skall vara där, och hans tjänare skola tjäna Honom och
skola se hans ansikte". Uti denna nya värld skall Gud, som aldrig går
nedåt med sina verk, utan alltid bringar dem högre och högre i fullkomlighet, visserligen göra ett mycket ärofullare skådespel av sin vishet,
godhet och makt, än Han har gjort i denna närvarande onda värld.
Och det är därför nödvändigt, att vi då skola hava kroppar med
sådana sinnen, som passa för denna värld och sätta oss i stånd att äga ett
samband med densamma, samt att fatta, åtnjuta och emottaga den
fullkomligare kunskap, som där gives om vår herrlige Skapare.
Ty då
skola "hans osynliga väsende och hans eviga kraft och gudom rätteligen varda beskådade av gärningarna", vilka där äro oändligt fullkomligare och
större, än alla dem vi sett i denna närvarande värld, vår barnaålders
hem, som varit av synden fördunklat och vanställt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar