Aposteln säger, att de som leva under nåden och icke under lagen,
över dem skall synden icke varda väldig. Detta är ju en besynnerlig
försäkran.
Men varav beror då detta förhållande, att synden icke skall
få herraväldet över oss, därför att vi icke äro under lagen, utan
under nåden?
Detta grundar sig på tvenne omständigheter. Den
första grunden ligger i det av nåden pånyttfödda hjärtats art; den andra
åter i Guds hjärta och regering.
Då en själ är "genom lagen dödad
ifrån lagen" och nu lever blott av nåd, har hon därmed även fått ett
nytt hjärta, som nu innerligen älskar Gud och hans vilja och verkligen
hatar synden; då hon däremot förut, när hon gick under lagens
träldomsok och icke trodde denna förlåtelse, utan såg Gud hotande och vred
för hennes synder, icke kunde av hjärtat älska Honom och hata synden.
Hon kunde väl för Guds hotelser ängslas över synden och lida av henne,
men icke verkligt hata och förbanna henne, utan förhöll sig till synden
såsom en förjagad älskare, vilken med sorg sliter sig från det älskade
föremålet, blott för faderns stränghet.
Emedan Gud stod för själens
öga blott såsom hotande och vred, kunde hon icke få kärlek, lust och
fröjd i Honom, och därför hade hon sin kärlek fästad vid den synd,
Han fördömde. Det är, såsom en Andens man rätteligen anmärkt:
"Oförlåten synd är älskad; blott förlåten synd är hatad".
Men kärleken
är den mäktigaste kraft i människan; det som är föremål för min kärlek,
det beherrskar mig. Den kärlek och fröjd i Herren och det hat till synden,
som uppstår i en själ, vilken ifrån lagens träldom försättes i nådens
rike, är dessutom icke blott en naturlig genkärlek, utan verkligen "Guds
säd" i den pånyttfödda, Guds Helige Ande, boende i den troendes
hjärta; och det är endast denna Guds säd, som övervinner, beherrskar
och dödar synden, ja, som t. o. m. gör, att vi "icke kunna synda",
såsom Johannes säger, icke kunna trivas med synden och därför icke
kunna "giva oss till att tjäna" henne — och så länge har hon icke
herravälde.
Detta är det första, som här är att märka, för att förstå vårt språk.
Dessutom är här ännu en annan hemlighet. Då aposteln säger,
att "synden skall icke varda väldig över dem, som icke äro under
lagen, utan under nåden", grundar sig denna försäkran på något mer
än vårt nya heliga sinne; den grundar sig ock på Gud själv.
Hemligheten är den, att då en människa är "genom lag dödad ifrån lagen" och har all sin tröst blott i Gud och hans nåd, är hon i det svaga och
beroende barnatillstånd, vilket Gud själv åtagit sig att svara för.
Då
aposteln i 2 Kor. 12 säger: "När jag är svag, så är jag stark", då
uttalar han hemligheten. "När jag är svag, så är jag stark." Detta
grundar sig nämligen på det förhållande, Herren hade uttalat med de
orden: "Min kraft är mäktig i de svaga." Guds kraft bevisar sig
endast på de svaga. Gud vill icke giva sin kraft åt de starka, åt dem
som själva ännu tilltro sig någon kraft, utan endast åt dem, som med
allt sitt arbete blivit till skam och intet och därför nu leva endast av nåd.
Men de som äro under lagen, vilka ännu icke blivit utmattade
och tillintetgjorda, utan ännu tro sig kunna själva något göra till
syndens beherrskare, de arbeta ännu med egna krafter. Om de ock
bedja till Gud om hans kraft, strider det emot hans vishet och
nådeslagar att förläna dem denna på en tid, då de ännu innerst hoppas på
sin egen kraft, icke blivit dödade av lagen och leva blott på nåden.
Den, som mer ytligt ser på en självstark människas fromhet, kan tycka,
att även hon äger Guds kraft emot synden; men Herren säger, att
det är en blott utvärtes renhet och dägelighet, lik de vitmenade
gravars. Själva syndens inre makt har ännu icke blivit henne
uppenbarad, efter hon ännu kan hoppas på egna krafter och iakttagelser,
deärför är ännu det inre fördärvet i sin obrutna kraft.
Helt annorlunda
är det med dem, som förtvivlat på sig själva och hava all sin
rättfärdighet och starkhet endast uti Kristus. Och för sådana tillintetgjorda
själar, dessa svaga och beroende barn, ansvarar nu Herren själv — dem
tröstar Han och säger: "Låt dig nöja åt min nåd; min kraft är mäktig
i de svaga."
Detta är den andra omständigheten, varför aposteln
kan försäkra, att synden icke skall varda väldig över dem, som icke äro
under lagen, utan under nåden.
Men då detta är en hemlighet för allas vårt förnuft, behöva vi synnerligen giva akt på den lärdom, aposteln här giver oss,
nämligen att synden endast då kan beherrskas, när vi äro icke under lagen,
utan under nåden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar