Såsom alla Adams barn blevo dömda till syndare blott genom
hans olydnad; så dömes ock all Kristi säd för rättfärdig blott genom
hans lydnad. För ens lydnads skull.
Här säger nu aposteln
uttryckligt, varuti Kristi rättfärdighet består; han säger: Det var hans
lydnad, hans eget personliga fullgörande av all Faderns vilja. Såsom
syndafallet bestod uti "ens olydnad", så skulle dess gottgörande ske genom
"ens lydnad". Hela Kristi liv på jorden, ifrån krubban till korset, var idel lydnad. "Kärleken är lagens fullbordan", säger apostelen.
Kristus hade en fullkomlig kärlek både till sin Fader och till oss
människor. Av kärlek till oss och lydnad för sin Fader kom Han till jorden
och blev vår broder; i samma kärlek och lydnad gick Han omkring,
görande väl och hjälpande alla; av kärlek till oss och lydnad för sin
Fader ville Han ock "smaka döden för alla". Han var "lydig intill
döden, ja, intill korsets död". Och ingenting mindre än en sådan hög
och fullkomlig lydnad kunde frälsa människan från den fördömelse, som
för ens olydnad var kommen över oss.
Men se nu här, i denna Kristi fullkomliga lydnad, vad som betäcker allas vår beständiga
olydnad. All de heligas andliga nöd och klagan är just den, att de icke
kunna rätteligen lyda Gud, utan ännu beständigt bryta Honom emot.
Der anden är villig och helig, der är det medfödda fördärvet blott
destomer kännbart och tryckande, och alltid såsom en olydnad. All synd i
hjärtat eller i levernet, i tankar, begär, ord och gärningar, utgör alltid
en olydnad emot Gud, vilken i sin heliga lag förbjuder allt detta
onda. Då ängslas, kvida och förskräckas de trogna, såsom olydiga
emot sin Gud.
Men se nu här! Mot all denna vår olydnad har
Gud satt sin Sons lydnad. Hans lydnad skall vara vår lydnad. Så
säger denna text: "Genom ens lydnad varda många rättfärdiga."
Just därtill sände Gud sin Son under lagen, att Han skulle förlossa
dem, som voro under lagen. Då Gud av evighet såg alla människor
fallna under synden och domen och uppfyllda med ett sådant fördärv,
att ingen enda kunde fullkomligt lyda eller fullgöra lagen, beslöt Han
i sin eviga barmheätighet att själv bota allt detta: Hans Son skulle
bliva en sann människa, men med fullkomlig lydnad, och såsom en ny
stamfader för oss fullgöra lagen och utstå dess förbannelse; på det att
såsom vi blivit syndare genom den förste stamfaderns olydnad, vi
också skulle bliva rättfärdiga endast genom den andres lydnad.
Och
det är just denna Kristi fullkomliga lydnad, som egentligen utgör själva
rättfärdigheten, varmed vi bestå för Gud. "Därför ser tron", säger
Concordieformeln, "på Kristi person, såsom den där för oss är gjord under
lagen, burit vår synd och i sin gång till Fadern för oss, arma syndare,
bevisat sin himmelske Fader den fullkomliga lydnaden och därmed betäckt
allas vår olydnad, som bor i vår natur och framsticker i dess tankar,
ord och gärningar, så att denna vår olydnad icke tillräknas oss till
förömelse, utan av ren nåd allenast för Kristi skull varder oss tillgiven
och förlåten".
Derföre skall var och en, som gärna vill wara en kristen och
tro Guds nåd, men förhindras och tryckes av sin egen mångfaldiga
olydnad, med allvar fatta denna tröst och säga: Kristi lydnad är
min lydnad. Med min egen lydnad och rättfärdighet är det så alldeles
förlorat, att jag måste helt förtvivla och aldrig mer tänka på
saligheten, om jag skall dömas efter lagen; men därför har Herren Kristus varit under lagen och bevisat en fullkomlig lydnad, att Han skulle
därmed "förlossa oss, som voro under lagen". Ty Han behövde ju
sannerligen icke vara under lagen för sin egen person, utan gjorde det ju
alltsammans för oss, i vårt ställe och oss till godo.
Detta är då min
enda rättfärdighet, nämligen icke min lydnad, utan hans lydnad; ty
även då min nya människa vill vara lydig, är likväl den gamla naturen
i mig full med olydnad. Därför är nu det min enda tröst, att
Christus var lydig för oss.
På detta sätt skola vi göra oss gagn av denna tröstrika text. Ty säger någon: Vad hjälper mig det, att Kristus var lydig, då jag icke själv kan vara det? så svaras: Om
icke Kristi lydnad är din lydnad, är du evigt förlorad. Här säger oss
Herrens apostel, att vi skola endast "genom ens lydnad varda
rättfärdiga". Vi skola då med mycket nit och allvar inprägla i våra hjärtan
dessa dyra orden: "genom ens lydnad." Annars måste vi alltid för
känslan, samvetet och otrons ingivelser kringföras såsom spånor på det vilda havet.
Däremot, vilken salig tröst och trygghet för en arm,
uttröttad syndare att få vila vid denna fasta klippa: Guds eviga
rådslut, att såsom vi alla blevo syndare genom ens olydnad, vi ock
skola varda rättfärdiga endast genom ens lydnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar