Detta är det stora avgörande kännetecknet. Av alla människor på
jorden äro blott de Guds barn, som drivas, regeras och ledas genom
tiden av Guds Ande. Guds Andes barn äro Guds barn. Alla de som
äro Guds barn, de drivas av Guds Ande. De som icke drivas av Guds Ande, de äro icke Guds barn. Således säger oss detta språk det
stora, allmänna kännetecken, varigenom Guds barn skiljas från alla
andra människor.
Vi skola i hela världen se den stora skillnaden, att
då mängden av människor leva blott efter köttet, antingen på ett fritt
och grovt sätt, efter sina egna lustars och efter denna världens lopp,
eller ock på ett finare sätt, i någon egen rättfärdighets upprättande, men
utan att regeras av ordet och Anden; så finnes härjämte, där man dock äger Kristi evangelium, också ett annat folk, ett folk, som idkeligen
umgås med den frågan, huru man skall rätteligen tro och vandra efter Kristus, ett folk, som med alla sina skröpligheter och sin klagan
däröver, dock har det strävandet till sin huvudsak att tro och leva efter Kristus, att döda sitt kött och med både ord och gärning bekänna sin
Herre, så att hela deras liv går i motsatt riktning mot hela världens. Sådant verkar aldrig kött och blod, sådant sker endast genom Guds
Ande; och "de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn".
Guds barn, egentligen "Guds söner"!
Vilken människa kan tro
och besinna något så stort? De, som lätteligen kunna tro detta, besinna visst icke, vad orden innebära; de, som kunna besinna, vad orden
innebära, kunna aldrig på jorden fullkomligt tro det; det är alldeles för
stort, det går icke in i våra trånga hjärtan. Tänk, den store,
allsmäktige Skaparens, icke tjänare eller tjänarinnor, utan barn, söner och döttrar!
Huru stort detta är, kan någorlunda inses, då vi betrakta de ord
aposteln här brukar, när han säger, att om vi äro barn, vi också äro
den enfödde Sonens medarvingar — "Kristi medarvingar", och
sedan, att Kristus skall vara "den förstfödde ibland många bröder".
Men
huru skola vi dock förstå detta? Att i sann mening vara någons barn,
plägar ju vanligen beteckna, att vara född av honom. Icke kunna vi väl i denna mening vara Guds barn?
Uti en viss mening är väl
Faderns "enfödde" ensam Guds Son, såsom född av Fadern i evighet och
till naturen Gud; men i en annan mening äro ock alla Guds barn på
jorden födda av Gud, då de genom Anden blivit "nya kreatur", nya
Skapelser.
Det är vanligen på tvenne sätt vi bliva någons söner: Det första är genom födelse; det andra är genom upptagelse. Det
har behagat den store Guden, att vi skulle vara hans barn genom båda
dessa sätt. Om det senare talar aposteln i Ef. 1, då han säger:
"Han har tagit oss sig själv till barn genom Jesus Kristus, efter sin viljas goda behag." Om det förra sättet talar Johannes ofta, såsom
då han säger: "Guds barn, vilka icke äro födda av blod, icke heller av köttslig vilja, icke heller av någon mans vilja, utan av Gud." Och
åter: "Var och en som är född av Gud, han gör icke synd, ty hans
säd blir i honom; och han kan icke synda, ty han är född av Gud."
Vilka himmelens under på vår syndiga jord! Den bär ännu levande
Guds barn, som är födda av Gud. "O, vilken djuphet av den rikedom,
som äro både i Guds visdom och kunskap; huru obegripliga äro
hans domar och orannsakliga hans vägar!" Att vi äro Guds barn, det
är summan av allt, vad den treenige Guden gjort för människan,
såsom Skapare, Försonare och Heliggörare. Är det alldeles för mycket,
att du skulle vara ett Guds barn, så betänk dock, att Gud därtill
skapade människan av begynnelsen, då Han gjorde henne till sin avbild och
till arvinge över allt, det Han hade gjort, ja, även tillredde
himmelens boningar för henne.
Men, säger du, vi äro ju fallna, vi äro
fulla med synd! Betänk då, att därför utgav Gud sin enfödde Son,
att bliva människa såsom vi och med sin lydnad intill döden
återförvärva det förlorade barnaskapet. Är det orimligt, att du skulle vara
Guds barn, när du känner så mycken synd, så tänk då på allt, vad Kristus gjort därför.
Men säger du åter: Icke äro därför alla
människor Guds barn i ordets rätta betydelse; så svaras: Därför bliva vi
ock födda av Gud, födda av Anden. Om du med all köttets ondska och
strid likväl aldrig kan vara fri att synda, icke kan göra synd, emedan
"Guds säd" blir i dig, Guds Ande strider emot synden, straffar,
hugsvalar och leder dig, så tänk på orden i vår text: "Alla de som
drivas av Guds Ande, de äro Guds barn."
Således, om vi se på
grunderna för vårt barnaskap, nämligen den treenige Gudens egna gärningar,
då skola vi ännu med all vår skröplighet och alla hjärtats
motsägelser bekänna, att så sant Gud är större än vårt hjärta, vi dock i
sanning äro Guds barn, så många som drivas av Guds Ande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar