Då dessa ord betraktas i sammanhang med föregående vers, tyckes
meningen allraförst vara denna: Låt icke din oväns ondska övervinna
dig, så att också du blir ond, utan övervinn hans ondska med din
oavlåtliga kärlek, så att du förvandlar honom till din vän.
Men
härtill fordras då, att övervinna sitt eget hjärtas ondska, att icke denna
får övermakt över den förlåtande kärleken. Den, som stannar i hat
och hämndlystnad, har blivit "övervunnen av det onda", nämligen av ett tvåfaldigt ont. Det onda hos hans ovän och det onda i hans
eget hjärta hava förenat sig att fresta honom till hat och hämndbegär;
och de hava då vunnit seger över honom, när han hyllar sin egen
ondska och icke vill förlåta, älska och göra sin nästa gott.
Och när du
så är övervunnen av det onda, då är du ock på ett tvåfaldigt sätt
olycklig. Icke därmed nog, att du ligger i hat och ovänskap med din
medmänniska, vilket redan i sig självt är ett olyckligt och fridlöst
tillstånd, utan du är ock genom samma hat och oförsonlighet utestängd ifrån
Guds nåd och vänskap, så sant Herren Kristus förklarat: "Om I icke
av hjärtat förlåten var och en sin nästa, det han bryter, så skall icke
heller eder himmelske Fader förlåta eder."
Det är då en ganska
angelägen sak, att vi icke låta övervinna oss av detta onda och stanna i
hat och oförsonlighet, ja, det är alldeles nödvändigt till salighet. Det
är ett alldeles särskilt förhållande med detta onda, nämligen hatet,
emedan det vittnar om din själs ställning till Gud, till synden och nåden.
Ty om du blott säger, att du icke kan förlåta en viss människa, förklarar
du därmed, att du kan umbära Guds nåd och dina synders
förlåtelse, ja du kan umbära din själs eviga salighet. Om blott din egen
synd blir rätt kännbar och Guds nåd rätt oumbärlig, då kan du förlåta
de allrasvåraste lidna oförrätter.
Kan du icke detta, bed då Gud, att
Han förbarmar sig över dig och gör dig vaken, både över dina
synder och över Guds dyra nåd, så skall du kunna förlåta vad som helst
och icke låta övervinna dig av detta dödliga onda, det oförsonliga hatet.
Utan övervinn det onda med det goda.
Detta vill då allraförst
säga: Övervinn din oväns ondska med din fortsatta kärlek och välgörenhet emot honom. För ett "hårt ord" giv du ett "mjukt svar", så stillar du vreden. För en ovänlig blick giv du en huld och vänlig.
När du spörjer, att din granne talat något illa om dig, omtala du
något gott, som du vet om honom, så kan även han spörja det efter
dig och bliva böjd till vänskap. När han nekat dig en tjänst, passa
du på att få tjäna honom i något, som även han kan behöva o. s. v. På detta sätt "övervinnes det onda med det goda". Din oväns
ondska är såsom i en tävlingskamp emot ditt tålamod, din kärlek och välgörenhet. Se då till, att detta goda hos dig icke dukar under, utan
tvärtom övervinner ovännens ondska.
Och kan endast det goda hos
dig icke övervinnas och återvända, utan du ännu alltid fortfar med
kärlek och välgörenhet, skall visserligen i de flesta fall ovännens ondska
därav övervinnas. Men om nu ock icke det sker, har du dock
övervunnit det farligaste onda, när du blott övervunnit ditt eget hjärta
och kan förbliva i kärleken. Men även detta onda, det som rör sig
i ditt eget hjärta, skall också endast genom en annans godhet
övervinnas, genom nåden i Guds hjärta. Kämpar du blott med egna krafter
emot ditt hjärtas ondska, blir du snart övervunnen; men om Guds
stora kärlek, varmed Han beständigt förlåter dig alla dina synder, blir
uppenbar för ditt hjärta, blir där beständigt regerande, då skall du ock
alltid vara innerligt bevekt till förbarmande kärlek emot din nästa, och
dä har du dock i högsta mening "övervunnit det onda med det goda".
Sådana äro de kristnas strider och segrar. Världen kallar det
att segra, när man kunnat hämnas på sin fiende; i Kristi rike består
segern däruti, att man icke hämnas, att man övervinner sitt begär att
hämnas. De kristna strida först mot sin egen ondska, och att denna
kan bekämpas, utgör deras dyrbaraste seger. Men när de ock strida
mot andras ondska, använda de kärlek och välgärningar till att bekämpa
den. Måtte Gud med sin stora, eviga kärlek allt mer liva vår håg
till sådan strid och kamp — att "övervinna det onda med det goda"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar