söndag 30 september 2012

"Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar." (Psalt. 103:10)

Här äro nu orden så nådefulla och tröstliga och så tydliga, att man kan aldrig nog fröjdas däråt, prisa och tacka, och aldrig nog behjärta dem!

Först är det hela evangelii innehåll, att Gud icke handlar med oss efter våra synder, utan efter sin Sons förtjänst. Herren har en gång handlat med en efter våra synder och vedergällt Honom efter våra missgärningar. "Ty Honom, som av ingen synd visste, har Gud för oss gjort till synd." "Sannerligen Han bar vår krankhet och lade uppå sig vår sveda, Herren kastade allas våra synder uppå Honom. Han, Han är sargad för våra missgärningars skull och slagen för våra synders skull." "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv och förebrådde dem icke deras synder."

Här är grunden, varför Han icke handlar med oss efter våra synder, varföre de största syndare fått nåd och de största helgon i gärningarna blivit fördömda.

Men det är sant, Herren vill med ett visst folk handla efter deras synder. Det står i Rom. 4: 4: "Honom, som håller sig vid gärningarna, varder lönen icke räknad av nåd, utan av plikt", d. ä. de skola få efter förtjänst, därför att de så vilja, och således icke i sanning hyllat Sonen. "Men honom, som icke håller sig vid gärningarna utan tror på Honom, som gör den ogudaktiga rättfärdig, hans tro varder honom räknad till rättfärdighet."

Korteligen: Att Gud icke handlar med oss efter våra synder, är hela evangelii innehåll; och likväl sitter den smittan outplånlig i alla människor, även de trogna, att Gud ändå skall vara oss nådigare, då vi varit frommare, och mindre nådig, då vi försyndat oss. Men vore det så, då vore rättfärdigheten sannerligen av gärningarna, och då är Kristus fåfängt död. "Men är det nu av nåd, så är det icke av gärningar; annars vore nåd icke nåd! Är det åter av gärningar, då är det icke nåd; annars vore gärning icke gärning."

Men se nu vidare, huru hög denna tillräknade rättfärdighet är. O, underbara ord, som nu följa i vår psalm: "Så hög som himmelen är över jorden, låter Han sin nåd vara väldig över dem, som frukta Honom." Måtte varje kristen djupt inskriva i sitt hjärta dessa herrliga ord, denna stora bild, som Herrens Ande själv brukat, och de skola göra ett himmelskt paradis i hans hjärta. Tänk: Så hög som himmelen är över jorden — det kan ju intet mänskligt öga mäta; och dock står här, att lika högt låter Herren sin nåd vara väldig över oss.

Nu är himmelen så hög över jorden, att för alla de ojämnheter, som äro på jorden, icke den minsta ojämnhet därav uppkommer på himmelen. Visst är det för oss här nere ett stort avstånd mellan dalbottnen och de högsta bergspetsarna; för oss här nere äro således på jorden stora ojämnheter. Men var viss, att ingen bergspets når till himmelen att där göra någon ojämnhet.

Så är det ock med synderna och nåden. För oss äro våra synder ofta såsom höga berg; men Guds nåd är så hög över dem alla, som himmelen är hög över jorden, så att alla våra synder icke ens skola göra den minsta ojämnhet i nåden. Och tänk: Skulle synderna göra en ojämnhet i nåden, så att vi hade nåd hos Gud, då vi gjort några bättre gärningar, och icke hade samma nåd, då några brister visat sig, då vore ju rättfärdigheten sannerligen av gärningarna, och allt vore falskt, vad evangelium lär om försoningen och nåden.

Men känn här, huru förnuft och känsla hisna vid denna tanke! Och Kristus, som säger om de skröpliga lärjungarna: "Nu ären I rena, och alldeles rena", och Paulus, som säger: "Är det av nåd, så är det icke av gärningar", och David, som här säger, att nåden är så hög över oss, som himmelen är hög över jorden, de måste alla vara dårar och lögnare!

Så djupt sitter den smittan i oss, att nåden måste bero av gärningarna. Men den, som skall kunna stå fast i sådan trons kamp, måste djupt inskriva den Helige Andes ord i sitt hjärta och rätt allvarligt bedja Gud om tron.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar