Här äro nu orden så nådefulla och tröstliga och så tydliga, att
man kan aldrig nog fröjdas däråt, prisa och tacka, och aldrig nog behjärta
dem!
Först är det hela evangelii innehåll, att Gud icke handlar med
oss efter våra synder, utan efter sin Sons förtjänst. Herren har en
gång handlat med en efter våra synder och vedergällt Honom efter våra missgärningar. "Ty Honom, som av ingen synd visste, har Gud
för oss gjort till synd." "Sannerligen Han bar vår krankhet och lade
uppå sig vår sveda, Herren kastade allas våra synder uppå Honom.
Han, Han är sargad för våra missgärningars skull och slagen för våra
synders skull." "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med
sig själv och förebrådde dem icke deras synder."
Här är grunden, varför Han icke handlar med oss efter våra synder, varföre de största
syndare fått nåd och de största helgon i gärningarna blivit fördömda.
Men det är sant, Herren vill med ett visst folk handla efter deras
synder. Det står i Rom. 4: 4: "Honom, som håller sig vid
gärningarna, varder lönen icke räknad av nåd, utan av plikt", d. ä. de skola
få efter förtjänst, därför att de så vilja, och således icke i sanning
hyllat Sonen. "Men honom, som icke håller sig vid gärningarna utan
tror på Honom, som gör den ogudaktiga rättfärdig, hans tro varder
honom räknad till rättfärdighet."
Korteligen: Att Gud icke handlar
med oss efter våra synder, är hela evangelii innehåll; och likväl sitter
den smittan outplånlig i alla människor, även de trogna, att Gud
ändå skall vara oss nådigare, då vi varit frommare, och mindre nådig,
då vi försyndat oss. Men vore det så, då vore rättfärdigheten
sannerligen av gärningarna, och då är Kristus fåfängt död. "Men är det
nu av nåd, så är det icke av gärningar; annars vore nåd icke nåd!
Är det åter av gärningar, då är det icke nåd; annars vore gärning icke
gärning."
Men se nu vidare, huru hög denna tillräknade rättfärdighet är.
O, underbara ord, som nu följa i vår psalm: "Så hög som himmelen
är över jorden, låter Han sin nåd vara väldig över dem, som
frukta Honom." Måtte varje kristen djupt inskriva i sitt hjärta dessa
herrliga ord, denna stora bild, som Herrens Ande själv brukat, och de
skola göra ett himmelskt paradis i hans hjärta. Tänk: Så hög som
himmelen är över jorden — det kan ju intet mänskligt öga mäta; och
dock står här, att lika högt låter Herren sin nåd vara väldig över oss.
Nu är himmelen så hög över jorden, att för alla de ojämnheter,
som äro på jorden, icke den minsta ojämnhet därav uppkommer på
himmelen. Visst är det för oss här nere ett stort avstånd mellan
dalbottnen och de högsta bergspetsarna; för oss här nere äro således på jorden
stora ojämnheter. Men var viss, att ingen bergspets når till
himmelen att där göra någon ojämnhet.
Så är det ock med synderna och
nåden. För oss äro våra synder ofta såsom höga berg; men Guds nåd
är så hög över dem alla, som himmelen är hög över jorden, så att
alla våra synder icke ens skola göra den minsta ojämnhet i nåden. Och
tänk: Skulle synderna göra en ojämnhet i nåden, så att vi hade nåd
hos Gud, då vi gjort några bättre gärningar, och icke hade samma
nåd, då några brister visat sig, då vore ju rättfärdigheten sannerligen
av gärningarna, och allt vore falskt, vad evangelium lär om
försoningen och nåden.
Men känn här, huru förnuft och känsla hisna vid
denna tanke! Och Kristus, som säger om de skröpliga lärjungarna:
"Nu ären I rena, och alldeles rena", och Paulus, som säger: "Är det
av nåd, så är det icke av gärningar", och David, som här säger, att
nåden är så hög över oss, som himmelen är hög över jorden, de måste
alla vara dårar och lögnare!
Så djupt sitter den smittan i oss, att
nåden måste bero av gärningarna. Men den, som skall kunna stå fast
i sådan trons kamp, måste djupt inskriva den Helige Andes ord i sitt
hjärta och rätt allvarligt bedja Gud om tron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar