Detta är Herrens egen inledning till sin heliga lag. Här låter Herren förstå vem han är som talar, och på vilka grunder han kunde så bjuda, befalla och döma.
"Jag är Herren". Det är detta: Jag Herren, som är den egentliga grunden till den heliga lagens eviga vikt och evigt förbindande kraft. Jag är Herren, jag är Jehova, den evigt varande, den självbestående, urkällan till alla väsenden och all makt.
Låt oss betänka: Vadan är människan kommen — hon, som ska lyda denna lag? Vad är människan? Hon är ju hans händers verk, hans skapade kreatur. Har han inte då all makt och rätt att bjuda henne vad han vill, inskränka hennes frihet och föreskriva henne lagar?
Detta är det första han med detta ord påminner oss. Och låt oss djupt betänka detta. Ty det är just grunden till all olydnad och allt förakt för Guds lag, att vi inte besinnar vem Herren är, som givit lagen, och vad vi är inför honom. Ja, om det bleve oss givet att se eller förnimma vem han är som talar i den heliga lagen, så skulle vi väl hellre försmäkta och dö än vi skulle våga att göra något emot honom.
Vi säger inte att vi därigenom skulle ha makt att stå emot synden, nej, det står inte så till med oss efter syndafallet, att vi endast på ett bud kan göra vad vi vill, men vi skulle också därför försmäkta och förtvivla, om inte Gud själv förbarmade sej och frälste oss. Så långt ifrån, att vi skulle vara säkra och obrutna med alla våra synder.
Ty tänk, vad det är, att han ger lag åt människorna — han som är den store himmelens och jordens Skapare, som i begynnelsen gjorde allting av intet, som skapade solen, månen och stjärnorna och jorden med allt, vad som är därpå, och skapade människan sej till en avbild, till barn och arvinge, utrustad med förmögenheter att höra och förstå hans vilja, han, "den höge och högtbesuttne" — han ger människan bud och lagar. Skulle vi våga trotsa och förakta honom?
Vilket förskräckligt fördärv i alla våra krafter, att vi inte ens är bekväma att besinna sådant. Vi borde dock annars betänka, att Gud varje ögonblick kan krossa oss, likasom man krossar en fluga, att vi är helt i hans händer, att vårt liv och all vår välfärd i tiden och i evigheten beror av honom. Vi har inte ett andedrag i vår makt, och Gud har otaliga sätt och medel att straffa dem som förtörnar honom; såsom vi också ser på alla sidor, hur han tillsänder den ena en ond bråddöd, den andra en förskräcklig sjukdom, den tredje galenskap, den fjärde en förblindelse och djärvhet, som bringar honom i synd och skam. Det är sant, vad Luther säger, att "Gud har på alla sidor snaror och fällor för sina föraktare, så att de ingenstans kan undkomma honom".
Och slutligen är han också den som kan fördärva både själ och kropp i helvetet. Ja, om inte han vill ta vår arma själ om hand när vi dör och föra den till himmelen, så blir den för evigt borta. Och honom skulle vi våga förakta och trotsa!
Betänk även, å andra sidan, hur mycket gott Gud kan göra oss, om han är oss nådig. Hur mycken nåd och välsignelse i tiden, och hur mycken glädje och salighet genom en hel evighet kan inte han ge sina vänner! Och honom skulle vi våga förakta och trotsa! Tänk, om han bara ville ta sin Helige Ande ifrån dej och lämna dej åt naturens mörker, köttets lustar och djävulens makt! Låt oss därför bedja över detta ordet: Jag är Herren! nämligen att vi får detta ord såsom med stora flammande bokstäver skrivet i vår själ, så att det står oss för ögonen i alla våra livsdagar.
Men sedan ligger också ännu en lärdom i det namn, med vilket Gud här presenterar sej för folket, nämligen Jehova, ty Jehova betyder den evigt varande, oföränderlige. Därmed låter han oss förstå, att hans lag aldrig i tiden skulle till en bokstav eller en prick förändras. Det är nämligen värt att märka, att själva grunden för Guds heliga lag egentligen inte är någon fri, tillfällig vilja hos Gud, utan fastmer just hans eget väsens natur; ty frågar någon varför vi ska vara heliga, så säger Gud själv: ^Var heliga, ty jag är helig." Han säger inte: Ty jag vill så; utan han säger: "Ty jag är helig".
Då nu grunden till den heliga lagen ligger i Guds eget väsen, förstår vi varför den omöjligen kan någonsin förändras, ty då skulle Gud själv vara förändrad. Därför kan det aldrig i tid eller evighet bli lovligt, vad Gud i sin lag förbjudit. Att ha andra gudar, att missbruka Guds namn, förakta hans ord eller att förakta sin nästa, att avundas, hata eller beljuga honom o.s.v., sådant kan aldrig för något enda tillfälle eller för någon omständighet, t.ex. vår fallna naturs svaghet, bli oskyldigt eller tillåtet, utan förblir evinnerligen Gud misshagligt. Ty Guds lag har sagt oss, att det är stridande emot hans heliga sinne; och hans sinne kan aldrig förändras. Detta är också något som vi har att betänka vid de orden: Jag är Jehova.
Hör här de helga tio bud
som genom Moses Herren Gud
oss gav på berget Sinai.
Ja tala, Gud, så lyssnar vi.
Jag, Herren Gud, din Gud är en.
Från andra gudar håll dig ren.
Till mig sätt all din tro och lit,
mig lyd och älska med all flit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar