måndag 28 januari 2019

"Och han välsignade sjunde dagen och helgade den, därför att han på den vilade från alla sina verk, som han skapade och gjorde." (1 Mos. 2:3)

Då vi nu går att betrakta vad den store Herren Gud haft för avsikt med denna sin första stiftelse för människorna, ska vi åter blicka in i omätliga djup av Guds kärlek och trohet mot människors barn — blicka in i hans höga evighetsråd med sin avbild och arvinge människan.

Människan var skapad för ett evigt liv i himmelen, men skulle här på jorden uppfostras för det livet. Därför har den nådefulle Fadern för denna hennes evighetsuppfostran velat avskilja ett visst mått av hennes tid, nämligen var sjunde dag. "Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den", för att hans folk intill dagarnas ände alltid av den dagen ska kallas och väckas till Guds dyrkan, till beredelse för sitt evighetsliv.

Livet i Gud och med Gud är människoandens enda sanna liv, är det eviga livet, vilket i himmelen skall fortsättas och fullkomnas. Detta liv, som är människans mål, kan inte ernås och underhållas, om människans sinne sjunker ner i det jordiska, hon har då inte förmåga att leva himmelslivet. Därför har Guds trofasta omsorg om detta hennes högsta goda även avskilt vilodagen, för att så skaffa henne en alltid återkommande anledning till det himmelska livets väckande och närande.

Sabbatsdagarna är därför Guds barns evighetsdagar på jorden. Och de som inga evighetsdagar har, de som aldrig i tiden förbereds för himmelen, de kan också aldrig i evigheten leva himmelslivet. Sabbaten är både en förberedelse, en försmak och en förebild till det eviga livet, såsom Hebr. 4 visar, där aposteln talar om denna "rolighet, som står Guds folk tillbaka", med ett ord i grundtexten som betyder sabbatsro, sabbatsfirande.

Men utom detta stora huvudändamål med sabbaten, vår beredelse för det eviga livet, har vi ännu att tacka Herren för några särskilda välgärningar i den stiftelsen. Då Gud inte bara i allmänna ord anbefallde oss denna angelägnaste omsorg, utan också bestämde ett visst mått av tid, som skulle användas för vårt eviga väl, har han inte bara i allmänhet kommit oss till hjälp emot vår fallna, jordiskt sinnade natur, utan särskilt tänkt på dem ibland oss som står under andras välde, såsom barn, tjänare och underlydande, och bevakat deras rätt till själens närande med Guds ord, i det Herren Gud i tredje budet förbjuder varje husfader eller husmoder att med veckans vanliga arbeten på vilodagen förhindra sina tjänare ifrån Guds ord.

Och vilken välgärning är inte redan detta! Ty om inte Herren Gud hade satt upp denna gräns för det jordiska sinnet, hade väl hela mänskligheten, och isynnerhet tjänare och underlydande, varit alldeles undertryckta både till kropp och själ under slaveriet i mammons tjänst. Lovad vare då den himmelske Faderns huldhet, som gjort allt så väl! Ja, även åt den motsatta sidan skulle säkert en förvillad och självförgudande munkandlighet gått lika överdrivet från rätta vägen genom att helt överge sin jordiska kallelse för att uteslutande och beständigt leva i andliga övningar.

För att förekomma både den ena och den andra avägen, har Herren genom det tredje budet anvisat oss gränser, inom vilka både den himmelska och jordiska kallelsens omsorger bör röra sej: "Sex dagar ska du arbeta och göra alla dina gärningar; men på sjunde dagen är Herrens din Guds sabbat". Inte så att förstå, som skulle man inte oftare än var sjunde dag umgås med Herren och hans ord, utan så, att man på den dagen skulle uteslutande ägna sej däråt, då man däremot de övriga sex dagarna bör sköta den timliga kallelsens verk.

Men att Herren inte under dessa sex dagar ville förbjuda allt andligt umgänge med sej och ordet, har han visat därmed, att han också förordnade de dagliga offren i Jerusalems tempel samt några särskilda högtider under året. När vi vet, att denna ceremoniallag utgjorde en skuggteckning till Kristi andliga rike, har Herren med förordningen om de dagliga offren velat säga oss, att vi dagligen ska nalkas Honom i ordet och bönen, även om den dagliga sabbatsstunden för olika yttre omständigheters skull måste bli mycket olika.

Kristus har med sin ankomst i köttet och med sitt eget exempel helgat alla dagar i nya testamentet till helig umgängelse; och en levande kristen måste ju alla dagar umgås med sin Gud och även nära sin själ med hans ord. Men eftersom Herren ville dels befria människorna från det svåra bestämmandet av den tid, som skulle uteslutande ägnas åt vår evighetssak, och dels infria en bestämd tid därför för deras räkning, som står under andras välde, har han uttryckligen sagt till tjänare och fria, att var sjunde dag är sabbat, den heliga vilan i Herren. Prisad vare Guds trohet för denna nådefulla stiftelse!

Efter arbetsveckans strid
får vi sitta ned i frid
vid vår Faders rika bord,
lyssnande till nådens ord.

Gud, vår Gud, vi dej vill be:
Ge oss rik välsignelse,
låt ditt evangelium
ljuda klart på alla rum!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar