Här avsäger aposteln domen helt kort och rakt fram över alla dem som lever efter köttet.
Härmed vill han isynnerhet väcka dem till besinning, som under föregivande av evangelii frihet vill följa köttets lustar; ty aposteln talar här till en hop kristna. Han vill om möjligt väcka dem ifrån en sådan villfarande inbillning, för att de inte i stället för liv och nåd, varav de berömmer sej, ska stanna i den eviga döden. Det rimmar sej alldeles inte, vill han säga, att ni, som nu är frälsta från synden och döden och delaktiga av Kristi nåd, skulle fortsätta ert förra köttsliga leverne; för om ni gör det, ska ni inte tänka, att ni ändå kan behålla livet och bli saliga, utan ni måste då stanna i den eviga döden. Kristi förtjänst ska sannerligen inte tjäna dem, som vill förbli i sina synder; nej, Kristi död är given till att tjäna endast dem som gärna ville vara fria ifrån sina synder, men inte själva kan befria sej ifrån dem.
Men här fordras nu att något bestämdare fatta, vad det vill säga att leva efter köttet. Utom det att hjärtat vanligen vill tyda den frågan efter sitt tillstånd, så att skrymtaktiga själar vill att det skall beteckna endast ett grovt leverne i uppenbara laster, och däremot allvarliga och rädda själar fruktar att varje svaghetssynd antyder detta leverne efter köttet; så har man också ofta vid utläggningen av dessa ord varit nog svävande och ovarsam, vilket är särskilt farligt, när frågan gäller liv och död, såsom här är händelsen.
Vad menas då här med att leva efter köttet? Först märker vi då, att med köttet inte menas någon viss synd eller lusta, utan hela vår fördärvade natur, sådan den är från vår födelse av far och mor; såsom Kristus säger: "Det som är fött av kött, det är kött."
Men nu säger somliga: "Att leva efter köttet är att ge köttet frihet, att göra vad köttet lyster." Detta är bara så obestämt uttryckt, att det lätt kan missförstås. Knappast finnes det någon ogudaktig, som inte i något fall strider emot sitt kött och då skulle kunna tänka: Jag ger inte köttet all frihet och kan därför inte leva efter köttet. Å andra sidan finnes ingen troende kristen, som inte med ånger måste bekänna att han även i ord och gärning försyndar sej; men sådant förutsätter ju alltid, att köttet fått någon frihet. Därför fordras här ett mera bestämt begrepp om saken.
De som med kristligt förstånd och mer utförligt tolkat detta språk, har ofta sagt: Aposteln vill säga, att om de kristna blir vårdslösa och ger efter för köttet, så kan de därigenom andligen dö, då synden verkar antingen sömn och förhärdelse, eller otro och förtvivlan.
Detta är visserligen en kristlig tolkning, men dock är utan tvivel ännu en annan riktigare. Apostelns ord är nämligen mycket mer bestämda än nyssnämnda tolkning. Att vara vårdslös och ge efter för köttet, är väl fruktansvärt farligt, men inte ännu detsamma som att leva efter köttet; och orden "ni ska dö" betecknar, efter apostelns talesätt, något mer än detta, att ni kan andligen dö. Vi finner nämligen av andra ställen, där aposteln använder detta hotande språk till de kristna, att han avkunnar den egentliga dödsdomen, talar om den eviga döden, såsom syndens lön. Just detta apostelns talesätt är den viktigaste förklaringsgrunden.
Så heter också att "leva efter köttet", såsom ordet leva visar, icke att blott tillfälligt förgå sig, utan att föra ett liv, som är enligt med köttet eller den fallna naturen. Att leva efter köttet måste alltså betyda detsamma som att "vandra efter köttet", att både till sinnet och levernet följa den fallna naturen.
Nu vet vi, att avfallet stundom sker till högra sidan, eller till egen rättfärdighet, till lagens gärningar, såsom de galaters fall, varom aposteln säger: "Ni har mist Kristus, ni som vill bli rättfärdiga genom lagen, och ni är fallna ifrån nåden." Och just om detta fall säger han: "Ni har begynt i Anden; vill ni nu lykta i köttet?"
Stundom åter sker fallet till vänstra sidan, i syndens orenlighet; varom Petrus säger, att de som en gång "genom Kristi kunskap undflytt världens orenlighet, har åter bevevat sej däri och är övervunna". De har nu antingen uppsökt en falsk tröst för synden och börjat "självviljande" leva i densamma, såsom Judas; och de har då alltid samma tecken som denne, att de inte mer bekänner sin synd för Herren och söker förlossning, utan hyllar och försvarar den. Eller också leva de under en dold förtvivlan, då de har "bortdrivit ett gott samvete och är skeppsbrutna i tron", så att de inte mer lever vid nådastolen.
Allt sådant heter att "leva efter köttet" och är något helt annat än att tillfälligt "gripas fången av syndens lag i lemmarna", varunder anden kämpar emot synden och ännu kan "tacka Gud genom Jesus Kristus, vår Herre".
Upp, kristen, upp till kamp och strid!
Med Andens svärd dej rusta
mot köttet och en farlig tid,
mot världen och dess lusta.
Den ej med allvar kämpa vill
hör inte Herren Jesus till,
som segern oss beredde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar