I dessa ord ligger det första frökornet till inte bara de första människornas tröst och salighet, utan också till allt Guds evangelium, till hela Guds nåderike på jorden.
Det första vi här ska betrakta är, att då Herren börjar sitt strafftal till satan med de orden: "Eftersom du har gjort detta" (nämligen svikit människan, fört henne i synd och förbannelse), slutar han med de orden: "Densamme ska trampa sönder ditt huvud". Här ser jag, att det är för vårt syndafall, som Herren här brinner, att det var detta, som skulle hämnas — och så kraftfullt, att han säger till förföraren: Ditt huvud ska sönderkrossas, söndertrampas — eftersom du har gjort detta. Här ser jag, att Herren Gud själv tagit sej an vår sak och står på vår sida emot satan, att hämnas på honom och frälsa oss — och det med så brinnande hjärta, att han brukar de starkaste hotelseord, som kan tänkas; ty vad kan tänkas mer förskräckligt och dödande för ormen, än att hans huvud ska söndertrampas, sönderkrossas. Detta har förvisso för den listige satan varit ett förfärligt ord.
Så ser vi åter här, att Gud brinner av nit för sin förlorade son, människan. Likaså ser vi, hur Kristus upptändes, när han talade om dem, som förargar (d. ä. förleder, fördärvar) de små, som tror på honom; man har aldrig hört av den milde Frälsarens mun så hårda ord, som då han talar om en kvarnsten, som borde bindas vid halsen på sådana förförare och i hast föra dem i havets djup. Av sådana ord borde man dock märka Guds brinnande hjärta för själarna, borde man åtminstone märka, att Gud inte är så liknöjd om oss, som vårt arga, otrogna hjärta utmålar honom.
Vi har visserligen hans bestämda försäkringar om detta hans kärleksnit — vi har ännu mer bevis på det i verk och gärning, i allt vad han gjort för vår frälsning; men våra hjärtan är sådana, att vi ofta inte trot eller besinnar dessa stora bevis. Då kan vi ofta lättare tro vad vi själva upptäcker, när Herren inte talar till oss. Här får vi liksom lyssna — lyssna på Herrens tal till ormen, och själva därav upptäcka hans innersta tankar om oss. Eftersom du har gjort detta, förbannad vare du över allt det, som har liv — och kvinnans säd ska trampa sönder ditt huvud.
Det andra, som jag här märker är att Herren gör vår sak till en affär mellan Kristus och djävulen. Han säger, att kvinnans säd ska krossa ormens huvud, och ormen ska krossa kvinnosädens häl. Det förtjänar märkas, att i grundtexten står samma ord om ormens anfall på kvinnosädens häl, som om dennes förstörande av ormens huvud, fastän det i vår bibel är översatt med stinga, när det talas om ormen. Det hebreiska ordet betecknar egentligen allt slags ont, som fientligt tillfogas, och dess närmare betydelse beror dels av vem som tillfogar det onda, dels av den lem på vilken det tillfogas. Därav förstår man, varför det på förra stället blivit översatt med söndertrampa, på det senare med stinga.
Men här är det en märkvärdig antydning, hur också Kristus skulle krossas i denna strid, hur ormen skulle också använda allt våld emot Kristus och krossa honom, dock endast till hälen — hans lägre del, hans mandom, som också blev krossad i hans död, då han däremot till sin högre del behöll segern och livet. Det hela uttrycker, att det skulle bli en hård kamp, en strid på liv och död mellan kvinnans säd och ormen.
Så talar Herren — och talar däremot inte ett ord om oss, om något vårt tillgörande i denna stora affär, vår frälsning från synden, döden och djävulen. Så alldeles har Herren tagit denna sak från oss; så alldeles är den gjord till Kristi egen. Vi vore också eljest evigt förtappade; ty att bota syndafallet, fria oss ifrån synden, djävulen och döden, är ett verk som vida övergår alla våra krafter, "vi är där alltför svaga i harnesket"; därför har den nådige Herren gjort det till sin egen sak, prisat vare hans namn!
"Så älskade Gud världen, att Han utgav sin ende Son." — "Såsom igenom en människas olydnad synden och döden är kommen i världen, så kommer också igenom ens lydnad livet och rättfärdigheten." Alltså säger Herren: "Ni är sålda för intet, ni ska också bli lösta utan penningar." "Honom, som av ingen synd visste, har Gud gjort till synd för oss."
Och vad blir frukten för oss? Att vi ska alls ingenting behöva göra till våra synders avplanande, utan vi ska få allt helt till skänks av Guds alldeles fria, oförskyllda nåd, bara vi vill ta emot den, bara vi vill komma till hans nådesbröllop, när han kallar, och låta honom göra oss gott. Och då ska vi bli inte något mindre än själva Guds rättfärdighet genom honom. O Gud, föröka oss tron!
Här besannas Mose ord: "Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla därvid. Frukta inte, utan stå och se, vilken salighet Herren ska göra med er." Herren föröke oss tron!
Vi förlossas,
ormen krossas,
avgrundens och dödens makt
nu är bunden.
Från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat
vad vi felat,
och Guds nåd i ljuset bragt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar