Då Herren säger att han är världens ljus, och på ett annat ställe till sina lärjungar: Ni är världens ljus, motsäger dessa ord varandra alldeles inte. Jesu lärjungar är världens ljus, lika visst som han är och var det själv. I det avseendet att han var en försoning för världens synder, där står han allena; där regerar han, utan någon medhjelpare — han trampade vinpressen allena. Men i det avseendet att han genom sitt exempel framställde Guds väsendes egenskaper, däruti intar han samma plats som hans trogna ska inta.
Varje frälst syndare kan vara och måste vara en framställning av Guds helighet och kärlek, såsom Jesus var det själv på jorden. Gud den allrahögste har däri uppenbarat ett prov av sin visdom, att han omvänder sina trogna att vara världens ljus.
Många Guds egenskaper kan beskådas i skapelsens verk, och ännu oändligen klarare är de för oss framställda i hans uppenbarade ord. Men det är bara några få, tänkande sinnen, som studerar naturens bok, och även den skara som med allvar betraktar Guds heliga ord är jämförelsevis ganska fåtalig. Men de troendes umgänge och uppförande, det är den bok, som alla människor läser; de kristnas leverne är uppenbart för alla dem, av vilka de är omgivna. Inget begrundande skarpsinne behövs för att kunna granska deras ord och gärningar; nej, både de lärda och de olärda ger noga akt på deras förhållande. Och otaliga människor skulle aldrig ha tänkt på att undersöka Guds uppenbarade ord, om de icke hade blivit förda till uppmärksamhet på Gud, genom att se hans väsende uppenbarat i hans barns leverne.
Då världens barn ser vad Kristi lärjungar har blivit genom tron på evangelium, då blir de ofta bevekta att lyssna till och undersöka detta evangelium och slutligen även att anamma det. Kristi allmänna församlings plikt är också varje enskild församlings, och varje dess medlems plikt. Varje kristlig församling är satt till ett världens ljus, för att visa Guds helighet och kärlek och sålunda tjäna till att locka syndare till Frälsaren. Om någon församling inte sålunda framvisar något världens ljus, som står i klar åtskillnad mot den onda, förmörkade världen runtomkring, så förtjänar den inte namn av Kristi församling.
Låt oss emellertid väl komma ihåg, att såsom varje församling är sammansatt av enskilda medlemmar, så beror det helas beskaffenhet på de enskilda medlemmarnas. Varje medlem är kallad att vara ett världens ljus — "ett Kristi levande brev, känt och läst av människorna". Om någon medlem i Kristi församling inte är ett sådant ljus, ett sådant levande brev från kärlekens och helighetens Gud, då förverkar han sin rättighet att tillhöra den — han är endast en skada och en skam för församlingen, och han är också en stor skada för världen runtomkring.
Älskade bröder och systrar, står det så till med någon av oss? Vi gör denna fråga, inte för att någon skall se sej omkring och anfalla andra med sin dom, utan för att var och en som kallar sej Jesu lärjunge, må fråga sej själv: "Står det så till med mej?" Vi ber var och en av er alla att uppriktigt undersöka, vad det är hos dej, just hos dej — i dina avsikter, eller ord, eller gärningar — som kan förhindra Kristi rike och hans namns ära.
Må var och en som kallar sej en Kristi lärjunge, göra sej själv denna fråga på fullt allvar: "Vad är det hos mej, som kan ge lastarna rum och förhindra syndares omvändelse? Är jag på något sätt en orsak till att någon själ missaktar ordet och anser all levande kristendom för skenhelighet?" Ja, må varje Jesu lärjunge göra sej sådana frågor! Må varje kristen nu, i denna stund, undersöka vad som hindrar Kristi rike hos honom; och uppskjut inte ett ögonblick att söka rättelse och hjälp däremot! Det må svida, det må smärta, men det är bättre nu än sedan. Låt oss aldrig glömma, att den gren som inte bär frukt ska huggas av och kastas i elden!
Detta är nu egentligen inte talat till dem, som dagligen straffar och dömer sej själva och nu tvärtom borde se bort ifrån sej själva och så alldeles svepa in sej i Kristus, att deras själ i hans nåd finge den vila och styrka som fordras för helgelsen; utan här talar vi till dem, som under evangelii bekännelse är lättsinniga och vårdslösa. Det är om sådana Luther säger: "Här gäller inte att se på deras mun, utan på deras leverne." Ja, här gäller inte att du kan tala vackert, utan också om du har någon Andens och kraftens bevisning. Av Gud och Kristus är lätt att berömma sej; men att din tro är sann och uppriktig ska bevisa sej på om den också medför en helig Ande i ditt hjärta, som angriper, binder och korsfäster din gamla människa och gör dej ödmjuk och kärleksfull.
Du ska väl ändå aldrig i tiden bli nöjd med din helgelse och kraft, så framt du är vaken och inte av tjusaren blivit sövd i självhelighetens inbillningar — du skall väl ännu alltid känna mycket mer din synd än din helighet. Men andra ska vittna, och på ljusare tider ska du själv med aposteln besanna, att "Guds nåd har dock inte varit fåfäng i dej", att de mest framstående Andens frukter, ehuru inte till det mått som du önskade, likväl verkligen följt av din tro.
Ni är jordens salt och ljus,
ni är hopp i sorgens hus,
ni är Herrens tecken på
att man liv från Gud kan få.
Och det ljus som Kristus ger
skall ge ljus igenom er,
ljus i världens kamp och sorg,
ända in i mörkrets borg.
Då när människorna ser
Kristi gärningar i er,
skall de Faderns godhet se
och sin Herre äran ge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar