lördag 10 december 2016

"Om Guds Ande annars bor i er." (Rom. 8:9)

Här är ett mycket viktigt "om" eller villkor — "om annars Guds Ande bor i er". Här är en fråga som måste väcka till besinning och självprövning.

Men här är också en outsägligt stor nåd uppenbarad. Guds Ande bor i människor som ännu är på jorden. Tror du det? Vilken människa kan fatta eller uttala hur stor nåd, ära och herrlighet det innebär att vara delaktig av Guds Ande! Ja, vem kan fullkomligt tro att det är en verklighet! Trodde vi detta riktigt, skulle vi väl knappt kunna leva för glädje, häpnad och förundran. Och dock är det ju en gudomlig sanning i avseende på alla dem, som blir andligen nya människor.

Med Guds Ande menar nu många inget annat än en Guds kraft och verkan i själen, eller också ett sinne som överensstämmer med Gud, ja, den av Gud i oss skapade nya människan. Sådant betecknar också ordet "ande" på många ställen i Skriften. Men då aposteln här säger: "Om Guds Ande annars bor i eder", åsyftar han det höga, hemlighetsfulla förhållandet, att själva den sanne, levande Guden bor och verkar i de trogna — han åsyftar med Guds Ande här den personliga Anden, den tredje personen i gudomsväsendet, som är jämlik med Fadern och Sonen i alla de gudomliga fullkomligheterna. Aposteln säger genast i v. 10: "Om Kristus är i er;" och i v. 26 säger han, att Anden är vår förespråkare och hjälpare, vilket allt påtagligt handlar om själva Guds inneboende hos de trogna.

Och att "Guds Ande" inte bara är en Guds kraft eller verkan i människan, utan en person i Guds trefaldiga väsende, därom må vi endast erinra oss Kristi egna ord, då han befallde att vi skulle döpas "i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn"; och Petri ord, då han kort sammanfattar den treenige Gudens verk till vår salighet och nämner "Guds Faders försyn, Andens helgelse och Jesu Kristi blods stänkelse", och slutligen Pauli ord i den slutönskan, som kan kallas nya testamentets välsignelsebön: "Vår Herres Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den Helige Andes delaktighet." På sådant sätt sammanställes i Skriften den Helige Ande med Fadern och Sonen såsom en person i det eviga gudomsväsendet.

Och hur uttryckligt talar inte Kristus om den Helige Ande såsom en person, och inte enbart en kraft, då han säger: "Jag ska bedja Fadern, att han ska ge er en annan Hugsvalare (förespråkare), att han ska bli hos er för evigt, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, ty hon ser honom inte och känner honom inte; men ni känner honom, ty han blir hos er och ska vara i er." "Hugsvalaren, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allting och påminna er allt det jag har sagt er. Han ska bära vittnesbörd om mej; han ska leda er i all sanning. han ska prisa mej; ty av mitt ska han ta och förkunna er."

Av dessa ord lär vi oss också vad som är Hugsvalarens egentliga ämbete på jorden, nämligen att tillämpa Kristi verk och ord på själarna, att vittna om Honom och upprätta hans rike, att upplysa, kalla, församla, leda, helga och bevara människorna inom Kristi rike. Fadern har givit dem åt Sonen, Sonen har återlöst dem, den Helige Ande ska samla, helga och leda dem i all sanning. Alla människor är döda i överträdelser och synder, till dess "livets Ande" öppnar deras hjärtan att omfatta honom, som är oss given till det eviga livet, förenar dem med honom och verkar i deras inre en ny skapelse.

Aposteln säger nu här, att denne Ande bor i de trogna. Så säger han också annorstädes: "Ni är levande Guds tempel, såsom Gud säger: Jag vill bo i dem och vandra i dem." Stora obegripliga herrlighet!

Man kunde fråga: Hur kan den oändlige bo i sina barns hjärtan? Gud är ju dessutom allestädes närvarande; vad betyder då dessa ord, att Gud ska bo och vandra i sina trogna?

Man kan visserligen svara: Dessa ord betecknar den innerliga föreningen emellan Gud och den troende själen, Guds beständiga blivande i henne med sitt nådeverk och sin förtroliga umgängelse, varom också Kristus säger: "Till honom vill jag gå in och hålla nattvard med honom och han med mej."

Men ett annat svar lyder så: Denna hemlighet är stor, den övergår allt vårt förstånd; endast evighetens ljus skall fullt förklara den; en sanning är det likväl, och en hög och herrlig sanning. Guds Ande bor, lever och verkar i de trognas hjärtan.

Detta är hemligheten av det besynnerliga förhållande, som vi också erfar, att med alla de frestelsestormar och alla de bättre och sämre stunder, som göra en så mångfaldig växling i vår utvärtes människa, förblir dock på själens djup ett sinne, som alltid är heligt, alltid detsamma, vilket bedrövas över det onda och syndiga, men fröjdas över det goda och heliga. Detta sinne, som alltid är sej likt, så länge själen inte helt "fallit ifrån nåden och mist Kristus", är inget annat än den höga inneboende Gästens verksamhet i själen; ty Guds Ande förutan kan inget sant heligt röra sej i oss.

Ej falskhet och synd kan du lida
och bor ej i avgudahus,
så kom i mitt hjärta att sprida
ditt heliga, straffande ljus!

Ja, kom att regera därinne
med kärlekens levande lag!
Mej fyll med ditt heliga sinne
och helga mej dag ifrån dag!

O kom att från synden mej skilja,
från onda begär gör mej fri!
Förena mej så med Guds vilja,

att ett jag med honom må bli!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar