"Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än ett tveeggat svärd och går igenom, till dess det åtskiljer själ och ande, märg och ben och är en domare över tankar och hjärtans uppsåt." (Hebr. 4:12)

Likasom en skarp kniv, väl använd, gör stor nytta, men illa hanterad gör lika stor skada; så också Guds ord. Det är en livets lukt till livet, eller också en dödslukt till döden. Guds ord har aldrig ingen verkan, om det går igenom dina sinnen, utan antingen sin egen, goda, välsignelserika verkan, eller också en i allt motsatt.

Det är som solen. Solens ljus är för alla dagens varelser ett medel till trevnad, glädje och verksamhet; men nattfåglarna blir bara bländade av den. Solens värme gör vaxet mjukt, men leret hårt som sten. Så olika verkar Guds ord.

Till exempel judarna! De var visserligen blinda och hårda även före Kristi ankomst; men då han kom, då solen stod vid sin middagshöjd, blev deras blindhet, hårdhet och ondska förskräcklig.

Och Judas, förrädaren! Den som rätt betraktar hans tillstånd måste förskräckas. Han var en av de tolv, hade hört, sett och erfarit mycket, men illa använt det, hade inte rätt hört Kristi ord.

Och så går det till ännu i dag. Vi ser ju hur många genom vardaglig läsning kan nästan hela bibeln utantill, men är sovande i synd och säkerhet. Andra som, liksom Judas, gått i Kristi och hans lärjungars sällskap, har förlorat allt nådens liv i hjärtat, all kraft och bevisning i levernet, fastän de fortsätter att bruka ordet. Men dessa är då inte bara så döda, som om de intet Guds ord hört, utan också sju gånger värre, såsom Skriften talar. Sådana kan frukterna vara av Guds ords bruk, om det inte brukas rätt.

Frågas nu vad det vill säga att rätt bruka Guds ord, så svarar vi: Därtill fordras blott, att du anammar det såsom Guds ord, med den fruktan, lydaktighet och tro, som den store Gudens ord kräver. Guds ord vill naturligtwis inte bara höras, vetas och begripas, utan hörsammas, efterlevas och tros. Gör bara det, och du ska inte komma på skam.

Det är det första, allmännaste och farligaste missbruket: att endast låta predika för sig, blott för förståndet inhämta Guds ord, men aldrig börja göra därefter. Detta var Judas Iskariots väg till förhärdelse. Därför, så snart du ser dej böra göra något, begynn genast verkställa det! Så snart du ser dig böra ha något som du inte har, sök genast att få det!

Du ser dig böra avlägga någon synd, gör det genast; ty genom att blott höra och inte göra förhärdar du ditt hjärta. Och när ska detta ske om inte nu? Och vad ska Guds ord tjäna till, om det inte efterlevs? Du kan då hellre upphöra att läsa och höra det och på en gång ge dej åt djävulen, om du aldrig vill göra det. Och vem ska göra det om inte du, som ju vill gå in i himmelen. Se, det är just förtappelsens väg att låta andra ta det till sej, låta andra göra det, men själv bara samla det i minnet.

Men säger du att du inte förmår göra Guds vilja, så frågas: Har Gud fordrat för mycket? Är han obillig i sina bud? Är det inte skäligt, att du älskar honom över allt? Eller att du älskar din nästa som dig själv? Det är inte mer han begär av dej. Och har du så allvarligt ansträngt dina krafter att göra Guds vilja? Eller kanske du ännu ganska litet bemödat dej, ja, varit säker, hård och liknöjd och med lättsinne givit dej i synden? Är det inte då rätt och billigt att du fördöms, såsom Guds lag hotar?

Se, om du sålunda allvarligt betänkte och hörsammade Herrens ord, skulle du snart börja göra därefter, eller försöka dina krafter på detta arbete; och då — då skulle snart obotfärdighetens stolthet falla, du skulle väckas ur syndaslummern och komma till en hälsosam syndakänsla, en sorg efter Guds sinne, som åstadkommer bättring till salighet. Och se, när du i din nöd och vanmakt fruktlöst ansträngde egna krafter, skulle du nödgas bedja om Guds Ande och så dels genom denne Ande, dels genom dessa inre erfarenheter få det rätta ljuset i Guds ord, ljuset ovanefter.

Utan erfarenhet är de mest höglärda och skriftlärda dock stenblinda i andliga ting; och utan Guds Ande låter  Guds ord aldrig fatta sej. Såsom Luther säger, att "när Gud gav oss sitt ord, sa han: Jag ska väl låta skriva och predika det klart och tydligt, men dock alltid laga så, att det ska bero på min Ande vem som skall fatta det". Därför ser vi också att de, som menar sej själva kunna fatta ordet och försmår att böja sej för Gud, också får förbli i mörkret.

Men nu, på samma sätt som du kom till väckelse, nämligen genom att endast vörda ordet såsom Guds ord, på samma sätt skulle du också komma till en rätt tro, när du i din syndanöd inte kunde hjälpa dej själv, och då bara hörde det glada budskapet om oförskylld nåd i Kristus med den vördnaden, att du lät detta budskap gälla mer än alla invändningar och motsägelser av ditt förnuft. Och så, genom hela ditt liv, låt Guds ord råda över ditt förnuft, ditt hjärta och ditt leverne, och till den änden bed allvarligt om Guds Ande varje gång du går till dess hörande och läsande, och vet: du ska då aldrig bruka det förgäves.