Detta är Guds syftemål med Skriftens ord, nämligen att vi där inte bara ska hämta kunskap i huvudet, utan i synnerhet denna väsentliga nytta och kraft i livet, "att vi genom tålamod och Skriftens tröst ska ha en förhoppning". — Genom tålamod och Skriftens tröst, det vill säga: Genom det tålamod och den tröst, som Skriften ger — som Skriften dels i ord och exempel förehåller oss, dels också verkar hos oss, då vi rätt betraktar den.
Och att vi därigenom ska "ha en förhoppning", hur skall det förstås?
Först bör vi veta, att med "hoppet" menas de trognas salighetshopp. Men att vi genom tålamod och Skriftens tröst ska ha detta hopp, det sker i synnerhet så, att då vi i bedrövelse och nöd läser Skriftens nådefulla tillsägelser, eller skådar de sköna exemplen av sådana, som haft mycket bittra och långvariga lidanden, och dock med tålamod uthärdat, väntat efter Herren och omsider blivit krönta med ett herrligt slut, så ger detta oss tröst, "Skriftens tröst"; då livas också vi till tålamod, uthållighet, väntan efter Herren, samt till det hoppet, att även vi efter allt lidande ska få ett saligt slut. Vi livas att tro, att Herren ännu ska vara samme trofaste Gud som fordom, ska bevisa även oss samma nåd som våra fäder, och vi alltså i vår väntan efter Honom inte ska komma på skam. —
Orden "tålamod" och "tröst" säger oss, att vi ska ha lidanden och bedrövelser; för annars behövs inte tålamod eller tröst. Men så är det också endast i lidande och bedrövelser tålamodet övas, och Skriftens tröst rätteligen smakas. Utan lidande och bekymmer är alla Skriftens tröstespråk helt kraftlösa och onyttiga; det är i bedrövelsen Skriftens tröst blir kraftig och ger oss tålamod och hopp.
Men detta sker också endast genom Skriftens tröst. Ty lämnar vi ordet ur sikte, så är det slut med detta ljus i bedrövelsen. Det är endast genom det tålamod och den tröst, Skriften ger, som hoppet under lidandet stärks. Må detta belysas genom några exempel, så torde vi genast förnimma något av den tröst, Skriften ger:
"Om Jobs tålamod har ni hört", säger Jakob. Nu ser vi i Jobs historia, hur gruvligt denne Guds vän blev plågad, då han först berövades allt som han hade kärt på jorden, sedan blev "slagen med onda sår ifrån fotbladen upp till hjässan" och därefter hånad och begabbad av sin hustru och sina grannar. När vi nu ser, huru Herren under allt detta likväl var hans hulde vän och efteråt gav honom dubbelt mera gott redan i tiden, jämte det nådefulla vittnesbördet, att han var rättfärdig m. m., då är detta oss en lärdom och tröst, att även vi under allt lidande kan ha Guds högsta vänskap, och, när Gud behagar, kan erhålla lindring och tröst, samt efter detta livet ett herrligt slut. —
Se på Abrahams långvariga prövning, och hur han ändå till slut blev så rikligen välsignad. Gud hade givit honom det löftet, att han skulle bliva stamfader för en mycket stor släkt, och då lät Han honom gå barnlös till sitt hundrade år. Och när "löftets son" äntligen var given, då befallde Herren, att denne skulle offras till ett brännoffer. Se vilka prövningar! Och likväl, se hur herrligt Gud fullbordade sitt löfte! Se vilken stor och märkvärdig släkt Abraham erhöll, då även Guds Son skulle efter köttet tillhöra denna! —
Men ännu ett exempel. David var "en man efter Guds hjärta", och likväl: vilka outsägligt bittra erfarenheter hade ej han att genomgå, t. ex. då han, som var en helig profet, gjorde så gruvligt svåra fall, att han blev till en uppenbar förargelse och försmädelse i Israel, en visa i alla de otrognas mun; och då hans egen son stiftade ett uppror och fördrev honom från hans tron; eller då han genom högmod räknade folket och blev därför så gruvligt straffad, att då Herren hemsökte det syndiga folket med den pest, som borttog sjuttiotusen människor, David skulle anse sej såsom orsak till alla dessas död. (1 Krön. 21). Vem hade dock innerligare än David önskat sej att vara detta folk endast till den största välsignelse! O, huru förfärligt bittert Gud kan plåga sina käraste vänner! Nu skulle David, än genom svåra syndafall, än genom nämnda högmodsgärning, se sej bara som en olycka för folket. Och dock var samme David inte förkastad, utan i en så hög nåd, att Guds Son på jorden skulle använda Davids ord till uttryck för sina djupaste känslor, ja, även i sitt bittra lidande på korset. Sådan är Skriftens tröst. Genom sådana exempel ska vi förvisso styrkas i hoppet, styrkas att även i våra bittraste erfarenheter ännu behålla tillförsikten till den underlige, men trofaste Guden.
Och likväl är vi i nya testamentet förnämligast hänvisade till Kristi lidande, till att skåda hur Han vart plågad och efter all sin pina ingick i sin herrlighet. För att vi med tålamod ska löpa i den kamp, som är oss förelagd, säger aposteln, "låt oss se på Jesus, vilken, då Han måtte haft glädje, led korset och är nu sittande på Guds högra hand. Tänk på Honom, så att ni inte tröttnar i ert sinne och ger er över." Sådan är Skriftens tröst, genom vilken vi ska lära tålamod och ha hoppet oryggligt intill änden.
"Skrifternas tröst", o vad det klingar,
himmelska toner, ljuvlig musik.
Tröst i all nöd, glädje den bringar,
hopp bortom graven, himmel så rik!
"Skrifternas tröst"; o vilka flöden,
talet om korset kraften ej mist.
Ljus i vår natt, liv mitt i döden,
manna i öknen helt utan brist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar