söndag 28 september 2014

"Förakta inte Herrens aga och ge dej inte över, då du näpses av honom." (Hebr. 12:5)

Du som har den nåden att tro dina synders förlåtelse och hålla dej för ett Guds barn, men ändå är färdig att bli otålig och missnöjd över den himmelske Faderns hushållning, därför att det inte gått dej efter ditt hjärtas önskan, plan och uträkning, utan du har gått miste om något, som du hade mycket önskat dej, och däremot har något drabbat dej, som du mest fruktade — med dej vill vi tala några ord.

Många kortare prövningar och bedrövelser kan också göra hjärtat ont, såsom att den ene förföljs av människor till någon tid; den andre blir sjuk, men blir åter frisk; den tredje har gjort en förlust, som dock icke  rörde hans framtid o. s. v. Men detta allt är små barnaövningar, mot vilka man lätt blir tröstad. De rätt djupgående lidandena  är de, som tycks röra hela ditt liv och din framtid, då du ser dina käraste livsönskningar och förhoppningar felslagna; du sökte bli lycklig och tycks ha blivit olycklig; du är behäftad med något, från vilket du inte kan hoppas någon befrielse i tiden, t. ex. en så beskaffad sjukdom, eller en person, vid vilken du är fäst för hela livet och som är dej ett kors; eller du hade fästat ditt hjärtas hela lycka vid en person, och denna är tagen ifrån dej o. s. v.

Du, som nu i tysthet sörjer och anser dej olycklig — lyft dock upp dina ögon en gång och se rätt fram mot den oändliga evigheten! Är du alldeles säker, att du ej behöver Guds underliga och hårda vägar för att komma lyckligt fram? Har du så förgätit, vilken stor och häpnadsväckande strid det gäller, om du ska bli frälst och komma till himmelen, då hela världen är stadd i det onda, och du tror, att de är få som blir saliga, ja, att "den rättfärdige varder med plats salig"?

Du tror och erfar kanske, hur hela ditt väsende är genomdränkt av den gamle ormens gift, ty så är det i sanning med varje människa; ditt hjärta är ett argt och illfundigt ting, som alltid vill den orätta vägen; ditt kött är fullt med lustar och begärelser; du tror och ser, hur hela världen omkring dej är full med förförelser, och hur djävulens makt och list är så stor och mångfaldig, att många stora helgon blivit förförda, hemligen bedragna och förtjusta, så att de blivit evigt borta.

Detta är ju förskräckliga ting att skåda. Och dock kan du mena, att endast du skulle vara fritagen från all fara! Dej kan det falska hjärtat och den gamla ormen aldrig bedra, menar du. Du är säker, att det bestämt ska gå väl för dej, att komma igenom alla faror i denna värld? -

"O!" säger du, "vad har allt detta för sammanhang? Att jag håller mig olycklig, är väl inte detsamma, som att jag är säker och anser mej fritagen från en evig fara?"

Svar: Här är ett djupare sammanhang än du menar. Var viss, att Gud inte plågar människorna av hjärtat, utan endast var så behöves. Var viss, att om inte lidandet behövdes för ditt eviga väl, skulle den oändliga kärleken i Guds hjärta hellre givit dej ett paradis på jorden. Och om det inte alltid är fråga om själva den eviga dödens undflyende, borde det vara dig nog, att Herren vill ännu mer helga dig, döda din gamla människa och göra dej mer rik på andlig kraft, liv och anda, tro, bön, kärlek, vaksamhet, ödmjukhet.

Håller du sådant för ett intet? Håller du synden och din köttslighet för så likgiltiga ting, att det är dej okärt, att Gud dödar dem? Hur aktar du då Gud och hans välbehag? Om Gud vill vinna mer ära på dej, ska detta vara dej okärt? Är du mer mån om din jordiska trevnad än om Guds ära? Betänk dock, o människa, vem som skapat dej till denna värld med en odödlig själ, och inte det enbart, utan som givit ut sin egen älsklige Son i en blodig död för din frälsning! Har Han inte rättighet att göra "ett käril till heder" av dej? — att göra så, att du blir till hans ära? Och det ska vara dej okärt, så att du förargas över det?

"O! nej", säger du, "det förargas jag inte över; tvärtom är det min innerliga bön, att Gud måtte göra mig rätt allvarlig och helig till sitt namns ära. Och hur ofta har jag inte bett, att Han måtte döda mitt kött, då jag känt min egen stora försumlighet och vanmakt därtill. Att Han dödar mitt kött är jag inte missnöjd med; men jag talar om mina bittra erfarenheter, det är dessa, som gör mej olycklig." —

Svar: Du vill således bliva korsfäst och dödad, men utan lidande; du vill lida korsdöden leende, ha spikar genom händer och fötter, men utan smärta.

O ja, så galet går det omkring i våra tankar. Besinna därför nu, att den gamla människan inte kan bli dödad utan lidande. När du bett Gud döda ditt kött, undra då inte på att mycket bittert drabbar dej. Du har själv med sådan bön dragit det över dej. Gud är mycket benägen att höra när du ber om köttets dödande och nådens förökande, men Han vet då inget bättre sätt än lidanden, vidrigheter, frestelser, kors och bedrövelser.

Herrens nåd är var morgon ny,
bort med tvekan och fruktan!
Herrens röst mitt i stormens gny
blandar nåd i hans tuktan.
Nåd, ja nåd, hur han än den kläder:
nåd som fostrar för himmelriket opp,
nåd som livar vår tro, vårt hopp,
nåd som tröstar och gläder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar