Här är ett mycket viktigt "om" eller villkor — "om annars Guds Ande bor i eder". Här är en fråga, som måste väcka till besinning och självprövning.
Men här är ock en outsägligt stor nåd uppenbarad. Guds Ande bor i människor, som ännu äro på jorden. Tror du det? Vilken människa kan fatta eller uttala, huru stor nåd, ära och herrlighet det innebär att vara delaktig av Guds Ande! Ja, vilken kan fullkomligt tro, att det är en verklighet! Trodde vi detta riktigt, skulle vi väl knappt kunna leva för glädje, häpnad och förundran. Och dock är det ju en gudomlig sanning i avseende på alla dem, som bliva andligen nya människor.
Med Guds Ande mena nu många intet annat än en Guds kraft och verkan i själen, eller ock ett sinne, som överensstämmer med Gud, ja, den av Gud i oss skapade nya människan. Sådant betecknar ock ordet "ande" på många ställen i Skriften. Men då aposteln här säger: "Om Guds Ande annars bor i eder", åsyftar han det höga, hemlighetsfulla förhållandet, att själva den sanne, levande Guden bor och verkar i de trogna — han åsyftar med Guds Ande här den personliga Anden, den tredje personen i gudomsväsendet, vilken är jämlik med Fadern och Sonen i alla de gudomliga fullkomligheterna. Aposteln säger genast i v. 10: "Om Kristus är i eder;" och i v. 26 säger han, att Anden är vår förespråkare och hjälpare, vilket allt påtagligt handlar om själva Guds inneboende hos de trogna.
Och att "Guds Ande" icke blott är en Guds kraft eller verkan i människan, utan en person i Guds trefaldiga väsende, därom må vi endast erinra oss Kristi egna ord, då Han befallde, att vi skulle döpas "i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn"; och Petri ord, då han kortligen sammanfattar den treenige Gudens verk till vår salighet och nämner "Guds Faders försyn, Andens helgelse och Jesu Kristi blods stänkelse", och äntligen Pauli ord i den slutönskan, som kan kallas nya testamentets välsignelsebön: "Vår Herres Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den Helige Andes delaktighet." På sådant sätt sammanställes i Skriften den Helige Ande med Fadern och Sonen såsom en person i det eviga gudomsväsendet.
Och huru uttryckligt talar icke Kristus om den Helige Ande såsom en person, och icke en blott kraft, då Han säger: "Jag skall bedja Fadern, att Han skall giva eder en annan Hugsvalare (förespråkare), att Han skall bliva när eder evinnerligen, sanningens Ande, den världen icke kan undfå, ty hon ser Honom icke och känner Honom icke; men I kännen Honom, ty Han blir när eder och skall vara i eder." "Hugsvalaren, den Helige Ande, vilken Fadren skall sända i mitt namn, Han skall lära eder allting och påminna eder allt, det jag har sagt eder. Han skall bära vittnesbörd om mig; Han skall leda eder uti all sanning. Han skall prisa mig; ty av mitt skall Han taga och förkunna eder."
Av dessa ord lära vi ock, vad som är Hugsvalarens egentliga ämbete på jorden, nämligen att tillämpa Kristi verk och ord på själarna, att vittna om Honom och upprätta hans rike, att upplysa, kalla, församla, leda, helga och bevara människorna inom Kristi rike. Fadern har givit dem åt Sonen, Sonen har återlöst dem, den Helige Ande skall samla, helga och leda dem i all sanning. Alla människor äro döda i överträdelser och synder, till dess "livets Ande" öppnar deras hjärtan att omfatta Honom, som är oss given till det eviga livet, förenar dem med Honom och verkar i deras inre en ny skapelse.
Aposteln säger nu här, att denne Ande bor i de trogna. Så säger Han ock annorstädes: "I ären levande Guds tempel, såsom Gud säger: Jag vill bo uti dem och vandra uti dem." Stora obegripliga herrlighet!
Man kunde fråga: Huru kan den oändlige bo i sina barns hjärtan? Gud är ju dessutom allestädes närvarande; vad betyda då dessa ord, att Gud skall bo och vandra uti sina trogna?
Man kan visserligen svara: Dessa ord beteckna den innerliga föreningen emellan Gud och den troende själen, Guds beständiga blivande i henne med sitt nådeverk och sin förtroliga umgängelse, varom ock Kristus säger: "Till honom vill jag ingå och hålla nattvard med honom och han med mig."
Men ett annat svar lyder så: Denna hemlighet är stor, den övergår allt vårt förstånd; endast evighetens ljus skall fullt förklara den; en sanning är det likväl, och en hög och herrlig sanning. Guds Ande bor, lever och verkar i de trognas hjärtan.
Detta är hemligheten av det besynnerliga förhållande, som vi ock erfara, att med alla de frestelsestormar och alla de bättre och sämre stunder, som göra en så mångfaldig växling i vår utvärtes människa, förblir dock på själens djup ett sinne, som alltid är heligt, alltid detsamma, vilket bedrövas över det onda och syndiga, men fröjdas över det goda och heliga. Detta sinne, vilket alltid är sig likt, så länge själen icke helt "fallit ifrån nåden och mist Kristus", är intet annat än den höga inneboende Gästens verksamhet i själen; ty Guds Ande förutan kan intet sant heligt röra sig uti oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar