Såsom ville aposteln säga: Skåda den oändliga rikedomen på omväxling i Guds skapelse! Då det redan är en stor skillnad mellan de jordiska kropparna inbördes, huru mycket större måste skillnaden vara mellan de jordiska och himmelska — mellan träd, sten, metaller etc. på jorden, och däremot ämnena i solen, månen och stjärnorna. Ja, även mellan dessa himmelska kropparna inbördes är stor skillnad. "En annan klarhet har solen, och en annan klarhet har månen, och en annan klarhet stjärnorna; ty en stjärna går över den andra i klarhet."
Tänk då, vilken oändlig mångfald i Guds skapelse! Frukta då icke, "du dåre", att vår Herre Gud skall bliva rådlös för, hurudana kroppar Han skall giva oss i uppståndelsen! Våra nya kroppar, vilka egenskaper de än för övrigt skola hava, skola säkerligen vara fullkomligt passande för den nya värld, i vilken vi bliva försatta, och för de förmögenheter, vår själ där skall hava. Såsom våra närvarande kroppar äro danade för de själsförmögenheter, vi nu äga, och för den värld, i vilken vi nu leva; och såsom alla djurs kroppar äro bildade efter de instinkter, Gud har givit dem, och för det element, i vilket de skola leva, såsom fiskar i vattnet, fåglar i luften, djuren på jorden eller maskarna i mullen.
Härav följer ock, vad vi även se för ögonen, att när någon levande varelse skall förflyttas till ett nytt element för att i detta börja liksom en ny värld, erhåller han även en ny kropp, avpassad för dess nya belägenhet. Såsom t. ex. silkesmasken, när den icke längre skall arbeta i mullbärsträdet, utan skall hava friheten och behaget av att kringsväva i den vida rymden, då utrustas han med en ny och bevingad kropp, passande för hans nya bestämmelse och element. De flesta ibland oss torde veta, att alla fjärilar hava förut en tid varit maskar, som krupit och krälat i stoftet, men nu kringsväva de i luften. Dessa utgöra ju en märklig Skaparens bild av människan, "den masken", och hennes blivande förvandling.
Låtom oss bättre beskåda denna bild. Lövmaskarna utgöra ett synnerligen skröpligt släkte bland de levande varelserna; ehuru silkesmasken, som arbetar det sköna och starka silket åt människan, tyckes vara något ädlare än kålmasken och andra lövmaskar, äro de dock alla eländiga krypande kräk på jorden; men just åt dessa eländiga krypvarelser har Gud berett en ljuvligare framtid, en märklig förvandling. Då silkesmaskens arbetstid är fulländad, och kålmasken ej längre skall krypa i stoftet, då läggas de i ett slags likkista — ett litet svart skal bildar sig över dem, och där ligga de nu i dvala över vintern. Men på det nya årets vår, då solen börjar till liv uppväcka den stelnade naturen, då utkommer den förra masken i ny gestalt för att intaga en ny värld; han skall icke nu mer krypa i stoftet eller på det grova kålbladet, utan skall nu förlusta sig i det fria, i den fina luften och det glada solljuset, och till näring blott hämta det finaste av blomstren; därför har han nu sköna, lätta, gyllene vingar, med vilka han höjer sig över jorden och kringsvävar i den fria luften.
Vem igenkänner icke åter här vår Faders tungomål? Vem ser icke, att Han åter här givit oss en bild, varav vi skulle se vår Faders tankar och avsikt med oss? Vi äro väl här på jorden eländiga maskar och krypvarelser, men dock skapade för ett helt annat liv; vi gå en stor förvandling till mötes. Då vår prövotid är fulländad, och vi icke mer skola kräla i stoftet, skola vi, så många som blivit en ande med Honom, som kom av himmelen, också av Honom förflyttas till en ny värld, där vi skola, herrliga och saliga, förlusta oss i det eviga solljuset af hans nådefulla ansiktes åskådande och med nya förklarade förmögenheter dricka oss glädjedruckna av hans nu avslöjade visdom, kärlek och nåd. —
Och månne icke det är ett av de viktigare skälen, varför vi skola få nya kroppar och icke alltid förbliva kropplösa andar (såsom vi äro under mellantillståndet mellan vår död och den yttersta domen), nämligen att vi äro bestämda att flytta till en ny värld, vida fullkomligare och herrligare än denna fallna, vanställda värld, i vilken vi nu bo — en värld, "där ingen död skall vara mer, icke heller gråt, icke heller rop, icke heller någon värk - ty det första är förgånget - utan Guds och Lammets stol skall vara där, och hans tjänare skola tjäna Honom och skola se hans ansikte". Uti denna nya värld skall Gud, som aldrig går nedåt med sina verk, utan alltid bringar dem högre och högre i fullkomlighet, visserligen göra ett mycket ärofullare skådespel av sin vishet, godhet och makt, än Han har gjort i denna närvarande onda värld. Och det är därför nödvändigt, att vi då skola hava kroppar med sådana sinnen, som passa för denna värld och sätta oss i stånd att äga ett samband med densamma, samt att fatta, åtnjuta och emottaga den fullkomligare kunskap, som där gives om vår herrlige Skapare.
Ty då skola "hans osynliga väsende och hans eviga kraft och gudom rätteligen varda beskådade av gärningarna", vilka där äro oändligt fullkomligare och större, än alla dem vi sett i denna närvarande värld, vår barnaålders hem, som varit av synden fördunklat och vanställt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar