Såsom alla Adams barn blevo dömda till syndare blott genom hans olydnad; så dömes ock all Kristi säd för rättfärdig blott genom hans lydnad. För ens lydnads skull.
Här säger nu aposteln uttryckligt, varuti Kristi rättfärdighet består; han säger: Det var hans lydnad, hans eget personliga fullgörande av all Faderns vilja. Såsom syndafallet bestod uti "ens olydnad", så skulle dess gottgörande ske genom "ens lydnad". Hela Kristi liv på jorden, ifrån krubban till korset, var idel lydnad. "Kärleken är lagens fullbordan", säger apostelen.
Kristus hade en fullkomlig kärlek både till sin Fader och till oss människor. Av kärlek till oss och lydnad för sin Fader kom Han till jorden och blev vår broder; i samma kärlek och lydnad gick Han omkring, görande väl och hjälpande alla; av kärlek till oss och lydnad för sin Fader ville Han ock "smaka döden för alla". Han var "lydig intill döden, ja, intill korsets död". Och ingenting mindre än en sådan hög och fullkomlig lydnad kunde frälsa människan från den fördömelse, som för ens olydnad var kommen över oss.
Men se nu här, i denna Kristi fullkomliga lydnad, vad som betäcker allas vår beständiga olydnad. All de heligas andliga nöd och klagan är just den, att de icke kunna rätteligen lyda Gud, utan ännu beständigt bryta Honom emot. Der anden är villig och helig, der är det medfödda fördärvet blott destomer kännbart och tryckande, och alltid såsom en olydnad. All synd i hjärtat eller i levernet, i tankar, begär, ord och gärningar, utgör alltid en olydnad emot Gud, vilken i sin heliga lag förbjuder allt detta onda. Då ängslas, kvida och förskräckas de trogna, såsom olydiga emot sin Gud.
Men se nu här! Mot all denna vår olydnad har Gud satt sin Sons lydnad. Hans lydnad skall vara vår lydnad. Så säger denna text: "Genom ens lydnad varda många rättfärdiga." Just därtill sände Gud sin Son under lagen, att Han skulle förlossa dem, som voro under lagen. Då Gud av evighet såg alla människor fallna under synden och domen och uppfyllda med ett sådant fördärv, att ingen enda kunde fullkomligt lyda eller fullgöra lagen, beslöt Han i sin eviga barmheätighet att själv bota allt detta: Hans Son skulle bliva en sann människa, men med fullkomlig lydnad, och såsom en ny stamfader för oss fullgöra lagen och utstå dess förbannelse; på det att såsom vi blivit syndare genom den förste stamfaderns olydnad, vi också skulle bliva rättfärdiga endast genom den andres lydnad.
Och det är just denna Kristi fullkomliga lydnad, som egentligen utgör själva rättfärdigheten, varmed vi bestå för Gud. "Därför ser tron", säger Concordieformeln, "på Kristi person, såsom den där för oss är gjord under lagen, burit vår synd och i sin gång till Fadern för oss, arma syndare, bevisat sin himmelske Fader den fullkomliga lydnaden och därmed betäckt allas vår olydnad, som bor i vår natur och framsticker i dess tankar, ord och gärningar, så att denna vår olydnad icke tillräknas oss till förömelse, utan av ren nåd allenast för Kristi skull varder oss tillgiven och förlåten".
Derföre skall var och en, som gärna vill wara en kristen och tro Guds nåd, men förhindras och tryckes av sin egen mångfaldiga olydnad, med allvar fatta denna tröst och säga: Kristi lydnad är min lydnad. Med min egen lydnad och rättfärdighet är det så alldeles förlorat, att jag måste helt förtvivla och aldrig mer tänka på saligheten, om jag skall dömas efter lagen; men därför har Herren Kristus varit under lagen och bevisat en fullkomlig lydnad, att Han skulle därmed "förlossa oss, som voro under lagen". Ty Han behövde ju sannerligen icke vara under lagen för sin egen person, utan gjorde det ju alltsammans för oss, i vårt ställe och oss till godo.
Detta är då min enda rättfärdighet, nämligen icke min lydnad, utan hans lydnad; ty även då min nya människa vill vara lydig, är likväl den gamla naturen i mig full med olydnad. Därför är nu det min enda tröst, att Christus var lydig för oss.
På detta sätt skola vi göra oss gagn av denna tröstrika text. Ty säger någon: Vad hjälper mig det, att Kristus var lydig, då jag icke själv kan vara det? så svaras: Om icke Kristi lydnad är din lydnad, är du evigt förlorad. Här säger oss Herrens apostel, att vi skola endast "genom ens lydnad varda rättfärdiga". Vi skola då med mycket nit och allvar inprägla i våra hjärtan dessa dyra orden: "genom ens lydnad." Annars måste vi alltid för känslan, samvetet och otrons ingivelser kringföras såsom spånor på det vilda havet.
Däremot, vilken salig tröst och trygghet för en arm, uttröttad syndare att få vila vid denna fasta klippa: Guds eviga rådslut, att såsom vi alla blevo syndare genom ens olydnad, vi ock skola varda rättfärdiga endast genom ens lydnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar