Då detta säges uttryckligen om Kristus, nämligen att Han är "Gud över allting, högtlovad från evighet till evighet", så hava vi här ett av de märkvärdigare språken om vår Herres Jesu Kristi eviga gudom.
Aposteln hade först talat om Kristi mänskliga härkomst, och då var det just nu på sitt ställe att också erinra om hans gudomliga natur. Och här gör han det med så klara och otvetydiga ord, att detta ställe alltid medfört ett svårt bekymmer för dem av vår Herres fiender och hans gudoms förnekare, vilka i sin dårskap dock icke kunnat bortkasta hela Skriften.
Men desto mer dyrbart är detta språk för alla troende, särdeles för dem som blivit väl beskjutna med tvivlens glödande skott. Har du ock aldrig tvivlat på Kristi gudom, så betänk likväl storheten och värdet av den tro, som du då bekänner! Tror du verkligen, att den evige Guden blivit människa som vi, synden undantagen? Betänk en gång, vad det innebär och medför.
Och tänk, om vi icke hade tillräckliga vittnesbörd härom! Prisom då Gud, att Skriftens vittnesbörd i denna vår högsta livsfråga äro så tillräckliga och otvetydiga. Vi vilja erinra oss några ibland dem. Ibland mängden av dessa vittnesbörd upptaga vi nu endast sådana, som tala om, vad Kristus varit och gjort före sitt människoblivande. Sådana äro följande:
Han framställes säga till Fadern: "Brännoffer och syndoffer behaga dig icke; då sade jag: Si jag kommer; i boken är skrivet om mig, att jag skall göra din vilja, o Gud." Och åter: "Efter barnen hava kött och blod, är ock Han vorden delaktig derav." Uti dessa ställen uttryckes, att Han varit till före sitt människoblivande.
Så ock i det märkvärdiga stället Joh. 1: "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var när Gud, och Gud var Ordet. Genom det äro alla ting gjorda, och det förutan är intet gjort, som är gjort. Och Ordet vart kött och bodde ibland oss; och vi sågo hans herrlighet, såsom enda Sonens herrlighet av Fadern, full med nåd och sanning." Här säges uttryckligt, att densamme, som i begynnelsen skapade allting, vart kött och bodde ibland oss.
Så ock i Fil. 2, där det säges om Kristus, att "ändock Han var i Guds skepelse, räknade Han icke för rov att vara Gud jämlik, utan förnedrade sig själv, tagande på sig en tjänares skepelse och vart lika som en annan människa och i åthävor funnen som en människa." Här säges ock, att Kristus själv antog tjänareskepelsen och vart såsom en annan människa, följaktligen att Han var till, förrän Han gjorde sådant.
Så säger Han ock själv, att Han varit i himmelen, förrän Han kom till jorden. "Ingen far upp i himmelen, utom den som for ned av himmelen, människans Son, som är i himmelen;" och i v. 31 säger Döparen om Honom detsamma: "Den av himmelen kommer, Han är över alla."
Och åter säger Kristus: "Jag är nedkommen av himmelen, icke att jag skall göra min vilja, utan hans vilja, som har sänt mig." Och åter: "Huru skall då ske, när I varden seende människans Son uppstiga, dit Han förr var." Och åter: "Fader, förklara du mig när dig själv med den klarhet, som jag hade när dig, förr än denna världen var." Hör dock sådana ord! Han var hos Fadern, förr än denna världen fanns.
Även säges på många ställen, att allting är skapat genom Sonen. Utom det redan anförda Joh. 1, säges ock i Kol. 1 om "Guds älsklige Son": "Genom Honom äro alla ting skapade, som äro i himmelen och på jorden, synliga och osynliga, vare sig tron, eller herrskap, eller förstadöme; allt är skapat genom Honom och till Honom;" och i Hebr. 1: "Genom vilken Han ock har gjort världen." Uti sådana ställen säges uttryckligt, att Jesus Kristus, som gick här på jorden, har skapat allting, och att sådant skett, förrän Han blev människa. En sådan person måste vara den evige Guden själv.
Så säges ock i Mik. 5, att densamme, som skulle födas i Betlehem, hade sin tillvaro ifrån evighet: "Och du, Betlehem Efrata, som är liten bland de tusende i Juda, utav dig skall mig den komma, som skall vara en Herre i Israel; vilkens utgång har varit av begynnelsen och av evighet." Så sade ock Herren Jesus med majestätiskt lugn till judarna: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förr än Abraham var född, är jag."
Men huru kunna vi uppräkna alla sådana vittnesbörd? Låtom oss endast prisa och tillbedja! Och till denna förklaring, att Kristus var Gud, högtlovad i evigheterna, sätter nu apostelen Amen. Amen var ett bekräftelseord, som betecknade, att det sagda var en viktig och en orubblig sanning. Den sanningen, att Jesus Kristus var den evige Guden, bekräftades ock rätteligen med Amen. Det hava vi sett i de anförda bibelställena. Kristus är Gud över allting, högtlovad evinnerligen. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar