Märk, vad Herren här säger: "Köp av mig!" Tänk en stund på, vad det vill säga, att Herren i denna brinnande ande, i hög, majestätisk, allvarsamt förmanande ton säger: Jag råder dig, att du köper av mig! av mig! Det är ju att kraftigt bortvisa alla våra egna verk, allt självgjort, att kraftigt inprägla, att ingenting gäller för Gud, utom det som är av Sonen.
Men "köpa"? Huru sker det? Så säger Herren: "Nu väl, alla I, som ären törstiga, kommen hit till vatten! Och I, som icke haven penningar, kommen hit, köpen och äten, köpen utan penningar och för intet både vin och mjölk." Och åter: "Den där törstar, han komme, och den där vill, han tage livets vatten för intet."
Märk: för intet! Om sådant köpande säger Han här: "Jag råder dig, att du köper guld av mig;" d. ä. jag råder dig, att du upphör med ditt eget arbete och blott tror, blott tager emot av mig. Visst talar Han i en halvt straffande ton, en allvarsam förmanande ande; men desto ljuvligare är det, såsom om Han sade: Jag befaller dig, att du icke själv gör det ringaste till att göra mig nådig, eller dig varm; jag befaller dig, att du avstår med din självverksamhet, utan blott tager emot; jag befaller dig, att du tror, att vad jag har gjort, är tillräckligt för dig!
Den, som får nåd till besinning samt att med tro och tillägnelse betrakta dessa Herrens majestätiska ord: "Jag råder dig, att du köper guld av mig, det genomeldat och beprövat är, att du må varda rik", skall erfara, att de verkligen kunna göra en ljum själ brinnande, en kall och död levande och varm. Ty här är allting stort och herrligt.
Först att Herren näst förut gjorde den starkaste beskrivning på den personens elände och ovärdighet, vilken dock allt detta erbjudes, så att här ingen enda själ bör kunna draga sig undan, stå lottlös eller vara för ovärdig; sedan, att detta är den store Herrens egna allvarligaste råd och majestätiska ord till en sådan ovärdig syndare, mot vilka råd och ord alla våra tankar, tycken och känslor äro blott såsom flygande strå och sandkorn mot ett stort, högt berg.
Men vad månne Kristus mena med detta "guld", som Han bjuder? Några hava menat, att det vore tron, men detta är orätt, det duger alls icke här. Tron är här betecknad med själva köpandet, som innefattar begära och tro; men guldet, som skall köpas, och vilket skulle utgöra själva rikedomen, betecknar det, som med tron omfattas, nämligen Kristi dyra blod eller hela förtjänst, som i hans pinas eld är genomeldad och beprövad; varom Petrus säger: "Veten, att I icke ären igenlösta med förgängligt silver eller guld, utan med Kristi dyra blod såsom med ett menlöst och obesmittat lamms." Aposteln vill säga: Till att igenlösa någon fordras silver och guld; men det guld, varmed i äro igenlösta, är icke det förgängliga, utan det oförgängliga, nämligen Kristi dyra blod.
Detta blod, eller Kristi förtjänst, är det enda, som utgör en fattig syndares rikedom. Själva tron är icke den rikedom, som gäller för Gud. Den som vill bestå för Gud, honom är det icke nog, att han framställer sin egen tro eller sin ånger, sin bön, sin kärlek, sin ödmjukhet; ty icke ens detta, som den Helige Ande i oss verkat, kan försvara oss eller bestå i domselden, det är ännu alltid ofullkomligt genom kärilets skröplighet; utan den, som vill bestå för Guds dom och kallas "rik" för Gud, måste hava något ännu högre och förträffligare, nämligen det guld, som förut i Guds dom är genomeldat och beprövat. Detta är endast Kristi egen rättfärdighet.
Och betänk allvarligt, vad värde detta guld har, som Kristus här erbjuder, nämligen sitt dyra blod. Du är mycket syndig och fattig, du är skyldig tiotusen pund, du har syndat så ofta, så grovt och så otillbörligt, men lägg allt detta elände i den ena vågskålen och i den andra Guds Sons utgjutna blod, och säg, vilket som gäller mer. Visst äro de stora och otillbörliga, våra synder; men sedan jag har hört av hans egen mun: "Detta är mitt blod, som varder utgjutet till syndernas förlåtelse", och av hans apostel: Jesu Kristi Guds Sons blod renar oss av alla våra synder, o, då är min fattiga, syndiga, bedrövade själ full av tröst och frimodighet; då börjar jag åter att leva upp, ja, att varda brinnande i min ande!
Ty vad kan vara en tillräckligare försoning än Kristi blod? Vilken synd av ett ändligt väsende kan överväga den Oändliges blods värde? Och Kristus säger här till den mest ovärdiga, från sin förra nåd djupt sjunkne mannen: "Jag råder dig, att du köper guld av mig, att du må varda rik." Han betygar, således, att denne skulle varda rik, icke blott skuldfri, utan ock rik, blott genom detta guld!
Du är min nådesol, mitt ljus,
du lyser upp mitt hjärtas hus.
Du är mitt lugn i vågors brus,
min pärla mitt i jordens grus.
Du är min friska morgondagg,
du är min ros vid törnetagg,
min läkedom för samvetsagg,
mitt guld då världen ger mej slagg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar