torsdag 29 augusti 2013

"I hustrur, varen edra män underdåniga, såsom tillbörligt är i Herren." (Kol. 3:18)

Grunden till hustruns alla plikter emot sin man består i underdånigheten. Aposteln hade kunnat nämna flera plikter, såsom vänlighet, trohet, husaktighet m. fl., men han nämner blott den, som är hustruns särskilda plikt: varen underdåniga. Detta var ock det enda bud, som Herren Gud i begynnelsen gav kvinnan, då Han sade: "Din vilja skall vara din man undergiven, att han skall vara din herre." Sedan kan mannen alltid påminna om, vad han vidare äskar; därför kunde aposteln så kort uttrycka hustruns plikter.

Men här höra vi genast mången hustru fråga: Skall då mannen regera, huru helst han vill? — Svar: Icke så! Även han får sina regler att rätta sig efter. Men om han icke rättar sig efter dem, så se då, vilket tillägg aposteln genast här gör, då han säger: "Såsom tillbörligt är i Herren." Det är icke för mannens skull, eller med avseende på hans fullkomlighet, som hustrun skall vara underdånig, utan: "såsom tillbörligt är i Herren", således för Herrens skull, evad mannen fullgör sina plikter eller icke. Apostelen Petrus säger redan om blott mänsklig ordning, att man bör vara den underdånig för Herrens skull, huru mycket mer en rent gudomlig ordning, såsom denna är.

De orden: såsom tillbörligt är i Herren, innefatta två ting. Först att hustrun skall vara sin man underdånig för Herrens skull, av kristlig grund, såsom redan är sagt; för det andra att det bör ske på ett kristligt sätt, på ett sätt, som överensstämmer med Herrens ord: att hon är så underdånig, som Herren befallt; att hon således låter mannen vara sin herre, och att icke blott hennes ord och gärningar, utan hennes vilja är honom undergiven — "din vilja skall vara din man undergiven" — att hon med hjärtans lust, "för Herrens skull", gör sin mans vilja till sin vilja.

Men hit hörer då också å andra sidan, att då du gör allt för Herrens skull, du aldrig låter förmå dig att vara din man så lydig, att du skulle bliva din Gud olydig. Utan ifall mannen äskar något emot Guds bud, då gäller den allmänna regeln: Man måste mer lyda Gud än människor; varom ock kyrkoläraren Gregorius säger: "Hustrun skall så vara sin man till behag, att hon icke blir sin Skapare till missbehag."

Men i allt övrigt lärer Skriften uttryckligt, att hustrun skall vara sin man underdånig uti allt; såsom apostelns ord lyda: "Hustrurna vare sina män underdåniga, såsom Herren; ty mannen är hustruns huvud, såsom ock Kristus är församlingens huvud. Såsom nu församlingen är Kristus underdånig, så skola ock hustrurna uti allting vara sina män underdåniga."

Detta är ju höga och herrliga bevekelsegrunder! Såsom Kristus är församlingens huvud, och församlingen, hans brud, "Lammets hustru", är Honom underdånig; så är mannen hustruns huvud, av Gud därtill förordnad, och så bör hustrun vara mannen underdånig.

Så säger ock Petrus: "Hustrurna vare sina män underdåniga, på det ock de, som icke tro på ordet, må av hustrurnas umgängelse bliva vunna utan ord, när de förmärka eder kyska umgängelse med fruktan." Här talar aposteln om hustrur, som hade rentav hedningar till män, vilket i apostelns tid ofta var fallet, då evangelium första gången predikades och av två hedniska makar den ena blev omvänd. Fastän nu den kristna och upplysta hustrun hade en hedning till man, bjuder dock aposteln, att hon skall vara honom underdånig.

O, att varje kristlig hustru ville märka på detta! Om du är omvänd och din man icke; om du ock är förståndigare och skickligare än din man, din plikt blir dock densamma att vara honom underdånig, så länge han icke kräver en bestämd synd av dig. Tänk, vilket grovt och ogudaktigt väsende måste råda hos en hedning! Och dock bjuder aposteln, att en kristlig hustru skall vara honom underdånig, och vill, att om hon icke med ord får predika för honom, hon dock må göra det med sin kristliga undergivenhet, mildhet, vänlighet, trohet, då möjligen även han, bevekt av ödmjukhetens och kärlekens försmältande kraft, stannar för Guds ord, besinnar sig och säger: Jag ser på min hustru, att de kristna äro ett gott folk; Gud hjälpe ock mig att bliva en kristen!

Give Gud, att varje kristen hustru besinnade detta och allt, vad vi nu sett om hennes plikter! Det är visserligen påkostande för kött och blod, vilket gärna vill resa sig emot Guds ordning och säga: Skall jag alltid vara underdånig? Men där Kristi Ande bor, där måste köttet korsfästas, och där bör det vara övermåttan ljuvt för anden att få veta, vilka gärningar Gud vill hava av oss, och att få göra det, som man med visshet vet behagar Honom.

Såsom Luther härom säger: "Det är en hög och ädel skatt, som en hustru kan hava, när hon så skickar sig, att hon är mannen underdånig, att hon nämligen då är säker, att hennes gärning behagar Gud. Vad större glädje kan väl vederfaras henne? Därför, den som vill vara en kristlig hustru, hon bör tänka så: Jag vill icke se på, hurudan man jag har, om han är god eller ond; utan därpå vill jag se, att Gud har satt mig uti äkta ståndet, och därför vill jag vara min man underdånig och lydig."

Vardagskristen vill jag vara,
syn för sägen bär Guds ord.
Samklang mellan liv och lära,
det är himlasång på jord.
Såsom hav och sjöar vida
speglar himlen, klar och blå,
ska en vardagskristen sprida
festglans kring det vardagsgrå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar