"Hören, så får eder själ leva." (Jes. 55:3)

Se nu, huru profeten här stadfäster hela Skriftens stora huvudlära, att vi genom tron varda rättfärdiga inför Gud. Paulus säger: "Tron är av predikan;" och Kristus: I ären rena "genom mitt tal". Icke mer haven I gjort, än att I haven hört mitt tal, och så har tron uppgått i edra hjertan, och så ären I rena. Och detta säger Kristus själv, som skall döma på den yttersta dagen.

Då nu hela Skriften binder all salighet blott vid det korta ordet tron, vilja vi samla all vår uppmärksamhet vid den enda punkten. Huru kommer man till tron? Och vad är tron? Varje väckt och frälsningssökande själ har till slut i denna punkt allt sitt bekymmer, och all dess salighet beror på denna fråga.

Hör då, vad Herrens Ande därom säger: "Hören, så får eder själ leva". Endast: hören! Tron kommer av hörandet.

Tron kommer icke av sig själv. Det är alla väcktas förvillelse och skada, att de blott tänka och tänka och ideligen tänka, men icke höra, vad Gud säger. På detta sätt uppkommer icke tron, icke heller genom att blott önska och vänta på den Helige Ande, icke heller genom att arbeta på sitt hjärta för att bringa det till tro. Nej, Kristus säger: "genom mitt tal."

Stanna och hör, huru Gud talar, tag Gud på orden och lita därpå, att Han icke ljuger, det må synas, huru illa det kan med din förtjänst, eller din eländiga bättring, och kännas, huru litet det kan i ditt hjärta. Kan du blott taga Gud på orden och med hjärtats tro omfatta hans vittnesbörd om Kristus, så har du ock med detsamma hela Frälsaren och allt, vad Han förvärvat.

Märk, huru kostligt aposteln Paulus därom talat i Rom. 10: "Den rättfärdighet, som är av tron, säger så: Säg icke i ditt hjärta: ho vill fara upp i himmelen? Det är, att hämta Kristus här ned; eller ho vill fara ned i djupet? Det är, att hämta Kristus upp igen ifrån de döda. Vad säger Skriften? Ordet är hart när dig, nämligen i din mun och i ditt hjärta; detta är det ordet om tron, som vi predika."

Hör, en sådan lärdom! Se icke hit eller dit efter Kristus, vill apostelen säga, speja icke omkring i ovissa rymder, i ett dunkelt oändligt fjärran! Vad säger Skriften! Ordet är hart när dig. Hör! du har ordet — det ordet om tron! —

Ja, men Kristus?

Hör du icke! Du har ordet! Tag ordet, så har du Kristus.

Du tycker, att Kristus är så långt borta, likasom Han vore i himmelen eller i djupet, du vet icke, var Han är, eller huru och när Han skall bliva din. Du sträcker dig i ett obestämt fjärran efter Honom. Det behöver du icke, säger aposteln. Ordet är hart när dig, nämligen det ordet om tron. Omfattar du det ordet, så omfattar du Kristus. Ty i samma stund det ordet om Kristus får rum i ditt hjärta, i samma stund har du ock Kristus med all hans förtjänst, ja, allt vad det ordet innehåller.

På detta sätt frälsar tron. Gud ger dig ett ord, du omfattar det, och på stunden har du, vad det ordet innehöll och lovade. Det var detta, som Kristus ville oupphörligen lära oss, då Han gick omkring och hjälpte alla endast med ord. Han sade ett ord, de trodde det ordet, och genast skedde det.

Särdeles lärorikt är exemplet av konungsmannen i Joh. 4. Hans son ligger för döden; då går han bort till Jesus och beder Honom komma och bota hans son. Men Jesus började med att straffa otron och säger: "Utan I sen tecken och under, tron I icke." Likväl upprepade konungsmannen sin begäran. Men nej, Kristus gick icke med honom. Vad gjorde Han då i stället? Han gav honom ett ord och sade: Gå, din son lever. "Då trodde mannen ordet och gick." Men han var så långt ifrån sitt hem, att han först den andra dagen mötte de tjänare, som voro utsända till att båda honom: "Din son lever." Och då han utfrågade stunden, när det blev bättre med honom, fann han, att det var just den stund, då Jesus sade: Gå, din son lever — således just den stund, då han med tron omfattade ordet.

Men se här, vad det är att "vandra i tron". Mannen fick ingenting att se; icke gick Kristus med honom, icke heller fick han något läkemedel att bära och se på; han fick alldeles intet, som kunde ses eller kännas, fick endast ett ord, och med ordet allena gick han till andra dagen och fick under den långa natten åtnöja sig blott med ordet; därefter fick han vittnesbörd igenom tjänarna. Se nu här, på detta sätt skola vi ock åtnöjas med ett enda ord av denne Herren, vandra i tron och se alls intet av dess uppfyllelse.

Detta är övermåttan viktigt att djupt inprägla i sitt hjärta; ty det är alldeles obegripligt, vilka långvariga och utpinande kval det kostar mången själ att komma ifrån sina känslor och fatta denna hemlighet, att vi måste begynna med att blott höra och omfatta ett ord av Kristus och därpå lita. Man vill oupphörligen känna något i sitt hjärta och erhålla en märklig erfarenhet av Andens liv, innan man skall tro. Men sådant kan icke ske oss, förrän vi först omfattat ordet.