"Kristus är ingången uti själva himmelen, på det Han nu skall vara i Guds åsyn för oss." (Hebr. 9:24)

Kristus var av Fadern given och förordnad att såsom den andre Adam stå i vårt ställe inför lagen. Ifrån krubban till sin grav var och handlade Han i vårt ställe. Detta lär Skriften uttryckligare än något. "Honom, som av ingen synd visste, har Gud gjort till synd för oss." Han övertog våra plikter och skulder — "vorden under lagen för att förlossa dem, som voro under lagen". Vad Han gjorde, det gjorde vi, vad Han led, ledo vi — "efter vi det hålla, att om en är död för alla, så äro de alla döda."

Sedan Han nu uppfyllt all rättfärdighet för oss, och vi uti Honom uppfyllt den, återvände Han under hela himmelens fröjderop dit upp igen, varifrån Han var kommen. Och vad gör Han nu för oss i himmelen? Aposteln säger: "På det Han skall nu vara, visa sig, framställa sig, i Guds åsyn för oss." Han framställer sig för Fadern, icke blott med de förklarade såren, såsom tecken av sin oändliga lydnad, utan i hela den sköna skruden av all lagens uppfyllelse för oss och är, såsom sådan, Faderns hela välbehag, fröjd och förnöjelse.

Men det har Han ju varit av evighet? torde du säga.

Nej märk! Han är det icke blott såsom det eviga Ordet, som var av begynnelsen när Gud, utan nu är Han allt detta såsom en människans Son, såsom den andre Adam, såsom sin mänskliga slägts huvud och borgesman. Han icke allenast framställer sig för Fadern, utan Han föreställer eller företräder inför Fadern i sin person alla sina lemmar. Märk, huru aposteln talar: Han är i Guds åsyn för oss — för oss — märk, för oss!

Såsom den evige Fadern en gång såg hela det mänskliga släktet uti den ene Adam, så ser Han nu alla Kristi lemmar i Kristus allena. I Kristi gestalt ser Han vår gestalt, i Kristi renhet, skönhet och älskvärdhet ser Han vår. Såsom Kristus själv uttryckligen säger: "Jag helgar mig själv för dem, att de skola ock varda helgade i sanningen", och Paulus: "Han har gjort oss täcka i Honom, som är kärkommen." Men när Fadern ser oss i Kristus, följer ock, att Han även älskar oss i Kristus "med den kärlek, som Han älskar Honom med", och som därför i Skriften kallas hans "kärlek i Kristus Jesus".

O, detta himmelska råd, detta herrliga förhållande, det kan icke med någon jordisk bild förliknas!

Föreställom oss dock, såsom ett svagt exempel: Om konung Farao, för vilken Josef var allt i alla, hans högra hand och folkets räddare, kunnat få för sitt öga samma bild på alla de övriga Jakobs söner — samma bild som han hade av Josef. Han tänkte sig dem alla i lika mått älskvärda som denne, älskade dem därför med samma innerlighet, bestämde för dem alla samma välgärningar, ära och förmåner, som han skänkt Josef. Då hade ju Farao skådat Ruben, Simeon, Benjamin etc. uti Josef; uti Josef älskat dem, uti Josef omfamnat dem, och Josef har inför konungen företrätt sina bröder, har i sin egen person bragt dem för hans ögon.

Nu, på sådant sätt företräder Kristus oss inför Fadern, ehuru med den stora åtskillnaden, att den himmelske Fadren icke bildar sig i tanken vår likhet med Kristus, utan att vi verkligen äga densamma, nämligen efter den stora gudomliga tillräknelselagen och genom Kristi verkliga företrädande av vårt ställe, hans verkliga uppfyllande av all rättfärdighet för vår räkning.

Må ingen göra sig en så fåvitsk föreställning av saken, som skulle Gud icke veta, att vi äro orena syndare. Det vet Han väl; det är därför, Han förer oss i alla de reningseldar, i vilka vi så ofta vilja helt försmäkta. Men Han betraktar, Han bedömer oss icke mer, efter vad vi äro i oss själva, utan efter vad vi äro i hans kärkomne, hans älsklige Son. Därför älskar Han oss ock över allt, vad vårt förstånd kan fatta, även mitt i de mångfaldiga svagheter och syndaskröpligheter, som plåga oss; så att under det vi gå och sucka och tänka, att vi äro högst vederstyggliga inför Honom, då ser Han sina ögons lust på oss — allt därför att Kristus är i Guds åsyn för oss.

Nu beror det blott därpå, att vi härmed åtnöja oss och icke vilja varda funna i något annat än i Kristus. Vill du icke låta trösta dig, förrän du själv är helig, så vill du vara funnen i din egen helighet. Vill du tvivla på Guds vänskap, emedan du icke finner din tro, sådan den bör vara, så vill du vara funnen i din tro. Tror du, att Gud icke kan älska dig, emedan du känner dig så torr och kall i hjärtat, så vill du vara funnen i dina varma känslor. Menar du, att Gud skulle mer älska dig, om den och den dygden en gång hunne till en mer fulländad skönhet, så är det i dina dygder, du vill varda funnen. Du vill själv vara din överstepräst, du vill varda salig i ditt eget namn!

Vakta dig för otrons uppror emot Herrens Smorda! "Det finnes intet namn under himmelen, människorna givet, i vilket vi varda saliga, utom i Jesu Kristi namn."