Kristus var av Fadern given och förordnad att såsom den andre
Adam stå i vårt ställe inför lagen. Ifrån krubban till sin grav var
och handlade Han i vårt ställe. Detta lär Skriften uttryckligare än
något. "Honom, som av ingen synd visste, har Gud gjort till synd
för oss." Han övertog våra plikter och skulder — "vorden under lagen
för att förlossa dem, som voro under lagen". Vad Han gjorde, det
gjorde vi, vad Han led, ledo vi — "efter vi det hålla, att om en
är död för alla, så äro de alla döda."
Sedan Han nu uppfyllt all
rättfärdighet för oss, och vi uti Honom uppfyllt den, återvände Han
under hela himmelens fröjderop dit upp igen, varifrån Han var
kommen. Och vad gör Han nu för oss i himmelen? Aposteln säger:
"På det Han skall nu vara, visa sig, framställa sig, i Guds åsyn för
oss." Han framställer sig för Fadern, icke blott med de förklarade såren,
såsom tecken av sin oändliga lydnad, utan i hela den sköna skruden av all lagens uppfyllelse för oss och är, såsom sådan, Faderns hela välbehag, fröjd och förnöjelse.
Men det har Han ju varit av evighet?
torde du säga.
Nej märk! Han är det icke blott såsom det eviga
Ordet, som var av begynnelsen när Gud, utan nu är Han allt detta
såsom en människans Son, såsom den andre Adam, såsom sin mänskliga
slägts huvud och borgesman. Han icke allenast framställer sig för
Fadern, utan Han föreställer eller företräder inför Fadern i sin person
alla sina lemmar. Märk, huru aposteln talar: Han är i Guds åsyn
för oss — för oss — märk, för oss!
Såsom den evige Fadern en
gång såg hela det mänskliga släktet uti den ene Adam, så ser Han nu
alla Kristi lemmar i Kristus allena. I Kristi gestalt ser Han vår
gestalt, i Kristi renhet, skönhet och älskvärdhet ser Han vår. Såsom Kristus själv uttryckligen säger: "Jag helgar mig själv för dem, att de skola
ock varda helgade i sanningen", och Paulus: "Han har gjort oss täcka i
Honom, som är kärkommen." Men när Fadern ser oss i Kristus, följer ock,
att Han även älskar oss i Kristus "med den kärlek, som Han älskar
Honom med", och som därför i Skriften kallas hans "kärlek i Kristus Jesus".
O, detta himmelska råd, detta herrliga förhållande, det kan icke
med någon jordisk bild förliknas!
Föreställom oss dock, såsom ett svagt
exempel: Om konung Farao, för vilken Josef var allt i alla, hans
högra hand och folkets räddare, kunnat få för sitt öga samma bild på alla de övriga Jakobs söner — samma bild som han hade av Josef.
Han tänkte sig dem alla i lika mått älskvärda som denne, älskade dem
därför med samma innerlighet, bestämde för dem alla samma välgärningar, ära och förmåner, som han skänkt Josef. Då hade ju Farao
skådat Ruben, Simeon, Benjamin etc. uti Josef; uti Josef älskat
dem, uti Josef omfamnat dem, och Josef har inför konungen
företrätt sina bröder, har i sin egen person bragt dem för hans ögon.
Nu,
på sådant sätt företräder Kristus oss inför Fadern, ehuru med den
stora åtskillnaden, att den himmelske Fadren icke bildar sig i tanken vår
likhet med Kristus, utan att vi verkligen äga densamma, nämligen
efter den stora gudomliga tillräknelselagen och genom Kristi verkliga
företrädande av vårt ställe, hans verkliga uppfyllande av all
rättfärdighet för vår räkning.
Må ingen göra sig en så fåvitsk föreställning
av saken, som skulle Gud icke veta, att vi äro orena syndare. Det vet Han väl; det är därför, Han förer oss i alla de reningseldar, i vilka vi så ofta vilja helt försmäkta. Men Han betraktar, Han
bedömer oss icke mer, efter vad vi äro i oss själva, utan efter vad vi äro i hans kärkomne, hans älsklige Son. Därför älskar Han oss
ock över allt, vad vårt förstånd kan fatta, även mitt i de
mångfaldiga svagheter och syndaskröpligheter, som plåga oss; så att under det vi gå och sucka och tänka, att vi äro högst vederstyggliga inför Honom,
då ser Han sina ögons lust på oss — allt därför att Kristus är i
Guds åsyn för oss.
Nu beror det blott därpå, att vi härmed åtnöja oss och icke vilja varda funna i något annat än i Kristus. Vill du icke låta trösta
dig, förrän du själv är helig, så vill du vara funnen i din egen helighet. Vill du tvivla på Guds vänskap, emedan du icke finner din tro, sådan
den bör vara, så vill du vara funnen i din tro. Tror du, att Gud
icke kan älska dig, emedan du känner dig så torr och kall i hjärtat, så vill du vara funnen i dina varma känslor. Menar du, att Gud skulle
mer älska dig, om den och den dygden en gång hunne till en mer
fulländad skönhet, så är det i dina dygder, du vill varda funnen. Du vill själv vara din överstepräst, du vill varda salig i ditt eget namn!
Vakta dig för otrons uppror emot Herrens Smorda! "Det finnes
intet namn under himmelen, människorna givet, i vilket vi varda
saliga, utom i Jesu Kristi namn."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar