I en predikan på femtonde söndagen efter Trefaldighet säger Luther: "Det
heter i allmänhet att tjäna Gud, när man gör vad Gud befallt och
underlåter vad Gud förbjudit. Och på det sättet kunde hela världen vara full av gudstjänst, icke allenast i kyrkan, utan ock i huset, i köket,
i källaren, i verkstaden, på åkern, hos borgare och bönder, om vi blott ville skicka oss rätt däruti. Ty visst är det, att Gud har förordnat och vill uppehålla icke blott kyrkan och det världsliga regementet, utan ock
hushållet. Var och en därför, som därtill tjänar, fader och moder
först och främst, därnäst barnen och slutligen tjänstfolk och grannar,
alla tillsammans tjäna Gud; ty det är hans vilja och befallning. Så
kunde en människa vid all sin möda vara glad och vid gott mod, och
ingenting skulle varda henne besvärligt, om hon så skickade sig i sin
tjänst och kallelse. Men djävulen strävar med händer och fötter
däremot, att man icke må komma till denna fröjd, utan att var och en
må hava en ovilja till det han skall göra och till det som är honom
befallt, på det människorna ingen kärlek måtte få därtill och Gud ingen
tjänst." Så långt Luther.
Här är nu endast av nöden, att var och en av oss hade ett villigt
hjärta och andliga ögon, tro och kärlek och lust till Guds lag — andliga
ögon, att var och en i sitt stånd och kallelse må se Gud, se Gud
framför sig, se Guds bud och vilja, och icke stanna vid gärningens eget
anseende.
För det andra fordras här ock ofta ett outtröttligt tålamod,
då djävulen gör oss vårt stånd och våra omständigheter rätt bittra och vidriga. O vilken nåd att då hava den kärlek till Gud, varigenom vårt misshag kan fördränkas i hans välbehag, så att vi blott för hans viljas skull lida och framhärda med tålamod!
Apostelen Petrus säger:
"I tjänare, varen underdåniga edra herrar med all fruktan, icke allenast
de goda och saktmodiga, utan ock de genvördiga. Ty detta är nåd,
om någon för samvetets skull till Gud fördrager bedrövelse och lider
orätt. När I för välgerningars skull liden och haven tålamod, det
är nåd för Gud. Ty därtill ären I kallade, efter ock Kristus led för
oss, lämnande oss en efterdömelse." I tjänare och barn, märken de orden:
Icke allenast de goda och saktmodiga, utan ock de genvördiga! Märkom
de orden: För samvetets skull till Gud — fördraga bedrövelse och
lida orätt — det är nåd för Gud — därtill ären I kallade — efter ock Kristus led för oss.
Ja, detta är nåd, när ett barn, som tror på Frälsaren, lider ogudaktiga föräldrars och syskons avighet, men lider det ödmjukt, tåligt
och uthärdande, "för samvetets skull till Gud" - varken reser sig upp
till otillbörlig gensvarighet, icke heller giver sig utöver i sorg och vemod, eller återvänder till världen, utan lider och har tålamod,
bidande efter Herren, havande sin tröst, sin vän och tillflykt i
Frälsaren allena — detta är nåd för Gud.
Detta är nåd, när en trogen kristen, som har en ogudaktig och
svår make, "för samvetets skull till Gud" tåligt fördrager sin
bedrövelse, lider orätt och bevisar kärlek och tjänar sin make med ett
oavlåtligt förlåtande.
Detta är nåd, när en from fader eller moder, som har ogudaktiga
och vanartiga barn, med outtröttlig fasthet, tålamod och kärlek arbetar
på deras uppfostran, förmanar, straffar, förlåter, påminner och först och
sist befaller dem åt Gud i bönen.
Detta är nåd, när en trogen lärare, som har en ofruktsam
jordmån, ändå med kärlek arbetar och har tålamod och icke varder trött —
nitiskt och kärleksfullt, offentligt och enskilt, i tid och i otid håller på,
straffar, trugar, förmanar med all saktmodighet och lärdom, och för allt
detta villigt lider hela världens, sina ämbetsbröders och alla onda andars
fiendskap — först och sist övande sig själv i gudaktighet, underhållande
sitt eget nådeliv.
Detta är nåd, när en from studerande med tålamod lider sina
ogudaktiga kamraters bespottelser, håller sig obesmittad av världen och
gärna aktas för en dåre för Kristi skull, gärna offrar åt Honom sina
förmögenheter och endast för sin kallelse och av plikt studerar sina hedniska
auktorer, historier och annan vetenskap, havande den himmelska till
sitt hjärtas älsklingsämne.
Detta är nåd, när en from hantverkare, "för samvetets skull till
Gud", är redlig och trofast i sitt yrke, hellre lider fattigdom och
avsaknad, än att han skulle betjäna sig av de konstgrepp och det svek, varmed
hans bröder i yrket göra sig vinning o. s. v.
Si, på detta sätt har var och en i sitt stånd sina prov och
svårigheter; här fordras då tålamod och andliga ögon och hjärtan till att
både se och älska Guds välbehag, bliva fast och oviklig, trogen och
flitig i sin kallelse, så tjäna sin nästa och därmed göra Guds vilja —
detta är nåd för Gud och den rätta vägen för levernet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar