"Och helar alla dina brister." (Psalt. 103:3)

Märk äfwen detta. Detta är också en outsäglig tröst. Detta är den andra stora hjelp, som wi behöfwa mot synden. När wi först fått syndernas förlåtelse, behöfwa wi ock nåd till syndernas aflåtelse. Och äfwen den will Herren sjelf gifwa: Han helar alla dina brister. — Så sannt som Han har förlåtit dig alla dina synder, så sannt som du har werkligt annammat denna förlåtelse och är ett Guds barn och i förening med Frälsaren och således har den Helige Ande, lika så sannt har du ock ett sådant sinne, att det är din högsta angelägenhet och önskan att blifwa fri från de brister, som widlåda dig, och att ingenting är dig en swårare plåga än dina egna swagheter och synder — ja, märk detta: ett sådant sinne, att dessa dina brister äro din swåraste plåga!
a
Har icke detta sinne åtföljt din tro, så wet du icke ännu, hwad den sanna tron är. Om du ock mycket erfarit och förstår alla stycken i nådens ordning och nu tror, att du har tron, så är dock din tro ännu blott en sjelfgjord inbillningstro, om du icke beswäras af dina egna brister mer än af något annat ondt på jorden.

Skriften säger uttryckligt: "De som äro andliga, de äro andligen sinnade;" och "hwilken icke har Christi Ande, han hör icke Honom till". Men det är omöjligt, att den, som har Christi Ande, icke skulle tänka på att warda helig och Christus lik, ja, hafwa deruti sin djupaste angelägenhet, samt i samma grad lida af bristerna. Ty omöjligt kan Christi Ande wara i frid och enhet med köttet; och lika omöjligt är, att köttet, sjelfwa den syndiga naturen i oss, kan wara ense med Anden. Hwarföre ock Paulus om sig sjelf bekänner: "Jag har lust till Guds lag efter den inwärtes menniskan (det nya kreaturet i oss, som är födt af Gud); men jag ser en annan lag i mina lemmar, som strider mot den lag, som är i min håg, och griper mig fången uti syndens lag."

Men för det andra fordras ock, att wi rätt förstå, hwad det är, att Herren helar wåra brister. Många mena, att det innebär, att wi skola helt befrias ifrån dem, hwarigenom wi skulle snart wara alldeles rena, såsom Christus war, och såsom wi skola wara i himmelen. Men icke så. Detta är willfarelse. Herren skall wäl för hwar gång hela wåra brister och andliga sjukdomar, men de kunna alltid igen återkomma. Ware ingen säker! Wi hafwa sett, att Paulus måste alltid känna en lag i sina lemmar, som stridde mot lagen i hågen och stundom grep honom fången.

Nej, här tillgår det likasom med det lekamliga helandet. I det lekamliga kan en menniska alltid igen snafwa, falla, stöta sig, skada sig, eller eljest blifwa sjuk, och Gud har aldrig gifwit oss någon trygghet deremot; men i dess ställe har Han uppfyllt jorden med läkemedel samt gifwit oss läkare att hela allehanda krankheter. Så ock här. Gud gör oss aldrig på jorden fria från alla brister, men Han will sjelf städse wara wår läkare, såsom Han säger: "Jag är Herren din läkare!"

Christi kyrka är på jorden endast ett stort sjukhus, der hwar och en har sina krankheter. Du skall ingen enda helig finna, som icke har någon särdeles brist att dragas med. Och derjemte äro wi alldeles för wanmäktiga att göra oss fria derifrån; ty om det stode i wår makt, skulle säkert hwarje christen genast göra det. Då är det wår enda tröst, att Herren will sjelf wara wår läkare och beständigt hela alla wåra brister. Såsom ock här icke står har helat, liksom det en gång wore så gjordt, att det aldrig mer behöfdes, utan här står helar hwilket sker och skall ske beständigt.

Och detta gör Han på det sättet, att Han först straffar, bedröfwar, slår och dödar wår gamla menniska; och sedan, när wi ropa om nåd, åter tröstar, hugswalar och upprättar oss och gifwer oss då ett nytt uppsåt att wandra warligare. Han säger sjelf tröstligen: "Sen I nu, att jag allena är det. Jag kan döda och lefwande göra, jag kan slå och kan hela."

Tag sjelfwa David till exempel härpå. Utom smärre hwardagsbrister, föll David stundom i swåra andliga sjukdomar: Den ena gången i en oren lusta, så mäktig, att han tog sin nästas hustru; och si, Herren slog honom, men helade honom ock. Den andra gången i högmod, så att han derföre räknade sitt folk; och si, Herren slog honom, men helade honom ock. Då sjöng han denna psalm: "Lofwa Herren, min själ, den dig alla dina synder förlåter och helar alla dina brister."