Denna bön måste wisst hafwa någon djupare betydelse och större
wigt, än wi genast förnimma, alldenstund Christus gjort den till den
första bönen.
Härtill kommer ännu, att denna bön påtagligen åsyftar
detsamma som det andra budet i Guds lag: Du skall icke missbruka
Herrens din Guds namn — och detta är det budet, hwarwid den
förskräckliga hotelsen är fästad: "Herren skall icke låta honom blifwa ostraffad,
som missbrukar hans namn".
Då nu en sådan utmärkande wigt fästes
wid detta bud och denna bön, borde hwar och en begynna att ana, att
här måste ligga någon stor hemlighet förborgad, då likwäl samma bud
och bön för alla wanliga menniskotankar synas wara de minst wigtiga.
Nu, hwad kan då Herren Christus mena med den bönen: "Helgadt
warde ditt namn?"
För att göra oss reda härför, måste wi betänka,
hwad Guds namn will säga. Hwad är Guds namn? Swar: Guds
namn är allt, som säger oss, hwad Gud är, med alla sina gudomliga
egenskaper och fullkomligheter.
Men för att säga, hwad Gud är, dertill
fordras all Guds uppenbarelse på jorden — wi kunna ändå blott högst
ofullständigt fatta Honom.
Nu har Gud först uppenbarat sig i sina
skapade werk; men af den uppenbarelsen skåda wi, om man så får säga,
blott hans yttre. Hans hjertas tankar, hans gudomliga rättfärdighet
och barmhertighet, hans wilja och råd i afseende på oss, menniskor,
förblefwe oss likwäl ewigt förborgade hemligheter, om Han icke äfwen
hade uppenbarat sig uti ordet, först det skrifna och omsider det wäsendtliga,
som blef kött och bodde ibland oss, såsom Guds herrlighets sken och
hans wäsendes rätta beläte. Derföre fordras ock allt Guds ord till att
lära känna Honom.
Korteligen: Guds namn är icke i hast uttaladt,
såsom förbundets Ängel sjelf antydde, då Manoah frågade Honom efter
hans namn. Han swarade: "Hwi frågar du efter mitt namn, det
dock är underligt" — eller kanske rättare: "det är Underlig." Så frågade
ock Moses Herren efter hans namn och fick till swar: "Jag skall wara,
den jag skall wara", och åter: "Jag skall wara det." Detta är betydelsen
af namnet Jehovah.
Detta är hans majestätiska wäsendes namn, hwartill
Han ännu fogat många tillägg, utgörande både förskräckliga och
ljufliga beskrifningar på hans egenskaper. Så t.ex. är det ett namn,
som kan gå oss igenom märg och ben, då Han säger: "Jag Herren,
din Gud, är en stark, nitälskande Gud" — ja, då Han kallas en
"förtärande eld" — en förskräcklig Gud för alla ogudaktiga — den allsmäktige,
rättfärdiga, helige, store.
Men Guds ord öfwerflödar ock af ljufwa och saliga namn på wår Gud. Han kallar sig ock den barmhertige, nådige,
tålige, fromme, trofaste. Särskildt blir Gud såsom uppenbarad i köttet
till wår frälsning kallad Emmanuel, d.ä. Gud med oss, samt underlig,
råd, Gud, hjelte, ewig Fader, fridfurste. Han kallar sig ock wår tröstare,
wän, herde, brudgum, broder, fader. Men hwem kan uppräkna alla
den Högstes namn, hwilka såsom en ljuflig balsam äro utgjutna öfwer
allt Guds ord! Såsom Salomo säger: "Ditt namn är en utgjuten
salwa." Korteligen, allt Guds ord utgör eller uttrycker Guds namn.
Men huru skulle wi underlåta att särskildt ihågkomma det namnet, som
är öfwer alla namn, hwilket för syndare är ljufligare än alla namn,
som någonsin kunna nämnas i himmelen och på jorden; det namnet, i
hwilket allena wi skola warda saliga; det namnet, som wederqwicker de
arbetande och betungade, tröstar de bedröfwade, helar de sårade,
förlossar de fångar, gör de fattiga rika, afplanar synder, gör rättfärdig
och salig! Det är det dyra namnet, med hwilket Gud har benämnt sig
uti sin Son — det tröstrika frälsarenamnet, Jesus.
I detta namn har
Gud nedlagt sitt hela hjerta emot syndare, sitt ewiga frälsningsråd, sin
ewiga kärlek, sin barmhertighet, sitt tålamod, sin trohet — allt, allt,
som kan göra en syndare salig, har Gud inlagt uti det namnet Jesus.
Det korta namnet är ett helt evangelium. Syndares frälsning är
dess betydelse.
Men nu märka wi, att under det wi betrakta dessa betydelsefulla
Guds namn, såwäl som andra heliga Guds ord, börjar Gud sjelf
att framstå för wåra själar, förklarad, stor, herrlig, helig, nådelig, allt
efter de namn och den beskrifning på Honom, som wi betrakta. Häraf
kommer, att det icke blott är ett hebreiskt talesätt att säga: Guds namn,
när man menar Gud sjelf, utan det brukas ock hos oss, när någon
talar illa om sin nästas person, hans ord och gerningar, att wi säga:
Han "förklenar hans namn".
När wi betänka allt detta, så märka wi,
att till Guds namns helgande hör allt, som gör, att Gud blifwer för
själarna förherrligad, rätt känd, ärad och älskad, då deremot allt, som
bidrager att förwända begreppet om Gud, eller förringa wördnaden för
Honom och hans ord, hans werk och hans sak på jorden, det heter att
ohelga hans namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar