Du frågar: Huru skall jag komma i åtnjutande af den nåd, som
är oss i Christus gifwen? Jag har fått kunskap om, att Gud så älskade
werlden, att Han utgaf sin ende Son, till att blifwa wår andre Adam,
till att stå i wårt ställe inför Gud, "rättfärdig för orättfärdiga", till
att i wårt ställe göra, det wi bort göra, och lida, det wi bort lida.
Detta är, märker jag, den djupa, oföränderliga grundwalen för alla
Adams barns salighet; ty en annan grund kan ingen lägga, än den
som är lagd, hwilken är Jesus Christus. Således har jag wäl stora
skatter mig förwärfwade och skänkta och uti det ewiga testamentet mig
försäkrade.
Men nu är frågan: Hwad skall då jag göra för att
komma i åtnjutande af dessa nådeskatter? Hwilket är nu rätta wägen att
mottaga dem? Ty hwar och en kan lätt förstå, att icke alla menniskor
warda saliga, icke alla komma i åtnjutande af det stora arfwet, utan
endast de, som på något wisst föreskrifwet sätt söka och emottaga det;
hwar och en kan lätt inse, att den, som antingen alls icke söker denna
skatt, eller ock söker den på en orätt wäg, har icke mer deraf, än om
den aldrig hade warit oss förwärfwad. Huru skall jag nu med wisshet
weta den enda rätta wägen att komma i åtnjutande af Christi förtjenst?
Swar: Att wara wiss derom, hade aldrig i tiden blifwit möjligt,
om icke Gud äfwen om denna sak i sitt ewiga råd i himmelen fattat
och fastställt något wisst beslut, samt sedan uti sitt ord uppenbarat oss
detsamma. Men nu, högtlofwadt ware Herrens namn! har Han
fastställt ett wisst och bestämdt sätt, hwarigenom wi skulle komma i
delaktighet af den oss förwärfwade nåden; och detta fastställda sätt har Han
äfwen i så tydliga ord uppenbarat oss, att Han i följd deraf sade: Nu
hafwa de ingen ursäkt.
Den som derföre allenast will gifwa akt på Guds råd om wår
salighet, sådant det i ordet är uppenbaradt, kan blifwa så wiss om
salighetens wäg, som han någonsin är om sin egen tillwaro. Den,
som icke är wiss om sättet att blifwa salig, har wisserligen icke gifwit
akt på Guds ewiga, i ordet uppenbarade beslut derom, utan har i dess
ställe försökt genom egen eftertanke — således genom rådfrågande af det
blinda förnuftet — uppgöra sin salighetswäg. När då en sådan i
Skriften läser det lilla enfaldiga ordet, som uttrycker hela hemligheten
att intaga Guds rike, undrar han, att det står så, ja, han stöter sig
derpå, hellre än att ödmjukt och lydaktigt annamma det. På det sättet
måste han mer och mer förbryllas, förblindas, samt förblifwa uti ewig owisshet.
Eller månne icke tusende hafwa undrat, hwarföre det lilla
enfaldiga ordet tro så beständigt skall förekomma i Skriften, och
hwarföre just hela saligheten skall wara bunden wid tron? Tusende hafwa
stött sig derpå. Men hwad hjelper! Hon står der dock, denna
förargelseklippa, orubbligt fast, grundad i Guds ewiga fridsråd.
Gud har nemligen af ewighet beslutit och i sitt ord uppenbarat,
att såsom ende Sonen, wår Medlare, af idel nåd uti egen person skulle
förwärfwa oss hela salighetsskatten och gifwa oss den såsom en fri skänk,
så skulle wi icke behöfwa göra det ringaste till att förtjena eller blifwa
den wärdiga, utan wi skulle endast emottaga den såsom en fri skänk och
gåfwa. Men som denna gåfwa utdelas genom ord, löften och
tillsägelser, så kunde den icke genom något annat emottagas än genom tron.
Här bör då wäl märkas, att den saliggörande tron werkligen icke är
något annat än tro, än att emottaga gåfvan på ett sådant sätt, som
motswarar det, hvarpå hon gifwes. Hon gifwes till skänks, hon
skall emottagas såsom en skänk; hon gifwes med ord, hon skall
emottagas med tro. Oss tillkommer således blott att taga emot. "Derföre",
säger apostelen, "måste det wara af tron, att det skall wara af nåd,
och löftet blifwa fast för all säden". Ty grundlagen war: "Af nåden
ären I frälsta genom tron, och det icke af eder, Guds gåfwa är det."
Märk! gåfwa är det! Häraf kom det sig, att på samma gång Christus
förkunnade Fadrens ewiga försoningsråd: Så älskade Gud werlden,
att Han utgaf sin ende Son, tillade Han genast det fastställda sättet
och medlet, hwarigenom wi skulle komma i åtnjutande af gåfwan, sägande:
"På det hwar och en, som tror på Honom, skall icke förgås, utan få
ewinnerligt lif." På samma gång Han gaf sina lärjungar det stora
apostlauppdraget: "Gån ut i hela werlden och prediken evangelium för
alla kreatur", förklarade Han genast, hwilka som skulle wara deraf
delaktiga: "Den der tror och blir döpt, han skall warda salig." Ja, häraf
kom det sig, att Christus sjelf så beständigt hade det ordet tro i munnen,
sägande: "Din tro har frälst dig", "ske dig, som du tror", "om du trodde".
Så hafwa ock alla fäderna i gamla testamentet genom tron blifwit
rättfärdiga och "fått wittnesbörd, att de täcktes Gud". Redan Adams
och Evas andre son, Abel, war genom tron rättfärdig, och hans offer
war derföre Gud täckt, "med hwilket han fick wittnesbörd, att han war
rättfärdig". "Genom tron ärade Noach Gud och blef den rättfärdighets
arfwinge, som är af tron." Och "Abraham trodde Herren (uti löftet
om den wälsignade säden, Christus), och det wardt honom räknadt till
rättfärdighet". Och den fromme Tobias sade: "Wi wänta efter ett lif,
som Gud skall gifwa dem, som blifwa i tron starka och fasta för Honom."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar