O, hwad skön och glädjande syn, hwilken kan fröjda både himmelen
och jorden, när en christen, som brinner af nitälskan för trons wäg, för
Lammets ära, brinner af nit mot gerningarnas förtjenst inför Gud,
likwäl på samma gång är sjelf den mest wälgörande menniska, rik på
goda gerningar och flitig i Herrens tjenst! O, detta sammanhang kan
alldeles dräpa satan, så grämer det honom, emedan det icke finns något,
som så kan förstöra hans rike, som så starkt och klart wittnar om
evangelii sanning — ingenting, som så mäktigt griper sinnena och öfwertygar
dem, som just detta samband mellan nitet mot gerningarnas förtjenst
och rikedomen i gerningarnas bewisning.
Har jag blott det ena, har
jag blott nit för trons wäg och emot gerningarnas förtjenst inför Gud,
men icke sjelf bewisar goda gerningar, så döma alla menniskor: "Det är
en mycket beqwäm wäg till saligheten att blott tro och slippa att göra
något godt!" Men har du alla medmenniskor och grannars
wittnesbörd, att ingen är mer willig och glad att göra goda gerningar än just
du, som så mycket försmädar och nedsätter gerningarne då fråga är om
rättfärdighet inför Gud, då "stoppar du alldeles munnen till på de
galna och oförståndiga menniskor". Då skola alla redliga själar nödgas
tänka: "Nej, det är icke för sin egen maklighet, denne talar emot
gerningarnas förtjenst, han bewisar sjelf annat."
Derföre äro de mycket dyrbara christna, hwilka på det närmaste
förena dessa twå stycken: att de nitälska blott för Lammets förtjenst,
men sjelfwa på samma gång äro rika på goda gerningar. Bedjom Gud,
att wi måtte länge få behålla sådana christna på jorden! Ty det är
genom sådana Christi rike och evangelii ära på det kraftigaste befrämjas.
Deremot, hwilken försmädelse för det christna namnet, när en christen,
som bekänner tron, lefwer andligen lättjefull och ofruktbar, ja, genom
framstående oarter gifwer lastaren rum; när de, som höra hans wackra
bekännelse, men ock se hans dåliga lefwerne, skola med förakt wända sig
om och säga: "Betyder din wackra bekännelse intet mer, då kan också
jag wara en christen" o.s.w. Och så har den själen fått det starkaste
stöd för sin obotfärdighet, sitt förakt för ordet om bättring och
omwändelse — och det stödet har han fått af dig — af en christen, som skulle
twärtom bort tjena till hans wäckande.
O, hwilken förfärlig sak för
samwetet, när din pröfwotid är slut, det är slut med alla tillfällen att göra något bättre, du har fått bud: Gör räkenskap, du måste icke längre
wara min fogde! O, hwilken hjertfrätande ångest, när du skall
ihågkomma, huru mycket du hört och trott och bekänt om Christi kärlek, om
Christi lidande, men huru du icke lefwat för Honom och hans ära, utan
lefwat dig sjelf, blott efter köttets behag, och när du tänker på, huru
de, som lefwat med dig under nådetiden, fått så liten uppbyggelse af
dig, blott för ditt dåliga lefwerne; då du skall med grämelse säga dig:
Ack, mina barn, mina tjenare, de hafwa af mig wäl hört goda ord,
men sett dåliga gerningar, derföre gick det goda de hörde så litet till
deras hjertan. Mina tjenare hafwa lemnat mitt hus med det intrycket:
"De, som mycket tala om Gud, äro skrymtare" — och hafwa så lärt
förakta ordet.
Gud beware alla trogna i tid! Det är wisserligen
sannt, att ingen undgår samwetets förebråelser eller satans glödande
skott, ingen är fullkomlig — och allraminst skall den blinda werlden göra
oss rättwisa, utan skall ock försmäda det bästa lefwerne, såsom hon ock
sade allt ondt om sjelfwa herrligheten Herre. Men wi hafwa alla ett
medwetande om skilnaden mellan den köttets swaghet, för hwilken jag
är i ånger, bättringskamp, erkänsla, och deremot de oarter, som alldeles
okufwade få regera, och som utgöra mitt egentliga lefwerne. Det är
genom sådana evangelium warder försmädadt; ty om jag sjelf begråter
och öppet straffar mina fel, har jag dermed gifwit Gud äran och
räddat evangelium från försmädelsen för dessa.
Men märk ännu, hwad som nyss sades om sambandet mellan
nitälskandet om tron och bevisandet af goda gerningar. Om du deremot
jemte dina goda gerningar, först och sist talar om sådana, så att
gerningar och Christi efterföljelse är A och O i ditt tal, då kan man med
skäl befara, att dessa utgöra din hjertetröst, din hemliga trosgrund; "ty
deraf hjertat är fullt, deraf talar munnen." Nej, wisan måste wara
om Lammet — "Lammet, som är dödadt och igenlöst oss åt Gud med
sitt blod." Gerningarna måste flyta just af denna Christi kärlek. Då
får Christus all äran, så att icke wårt, utan hans namn warder äradt
och hållet heligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar